Personligt
Närvaro
Under dagens höstmöte med Dalarnas Författarförbund blev jag varmt avtackad av styrelse och kollegor. Mitt beslut att avgå som ordförande har mötts med djup förståelse och varm famn och idag under avtackningen så kände jag också hur tacksamma de är över den tid jag suttit som ordförande. Jag känner att jag faktiskt bidragit med mycket till förbundet och att jag kan avgå med stolt hållning, det har varit en lärorik tid och jag har fått nya vänner för livet. Relationer är livets krydda.
Jag känner mig redan mer avslappnad och tillfreds, så jag är säker på att jag inte bara kommer bli en bättre författare i och med att jag avgår utan även kommer att bli en mer närvarande och lugn mamma. Livet skänker många insikter och en av de jag ofta kommer på mig med att upptäcka är modet att skala av och styrkan i att stanna upp och vara närvarande. Just närvaron är själva pulsen i allt vi gör, den visar om vi är vakna eller sover. Närvaron är själen i föräldraskapet, yogan, skrivandet och relationerna inte minst relationen med mig själv.
Jag regisserar
Jag ser det som min största rädsla att våga leva mitt liv fullt ut. Jag är rädd att öppna mitt hjärta helt, fullt och naivt till och med för Nogge fast vi levt så många år ihop, jag kommer på mig själv med att spara lite, spara en reserv ifall jag blir sårad så har jag åtminstone nått kvar. Men det är ju inte sant, för om jag blir sårad så smärtar ju hela hjärtat ändå även den biten jag sparat, den kanske inte gråter men den blir säkerligen bitter och cynisk. Samma är det med att leva livet för mig, jag kommer på mig med att hålla igen. Jag är trött på att vara en småsömning liten grå medelmåtta, jag vill släppa fram hela mig, inte för någons annans skull utan för min egen och för Nogge och barnen.
Jag vill verkligen ta plats i mitt liv, jag vill inte spela huvudrollen utan jag vill leva huvudrollen. Jag vill sätta mig själv framför min egen strålkastare och jubla och heja på. Jag vill ta vara på livet och allt vad det erbjuder. Jag vill inte göra plats för någon annan eller lägga upp reservplaner för vad som komma skall. Det finns ingen annan att lämna plats åt i min film, den är min. Du har din egen och ändå har jag fått för mig att det är artigast att inte ta för sig alltför mycket av det goda. Men jag vill ha allt det goda, det är mitt liv och jag vill njuta av det. Livet är ju här, filmen rullar nu och jag kan fylla den med vad jag vill. Jisses, den rullar nu och huvudkaraktären väntar fortfarande på att jag ska ta plats.
Vad är det regissören säger, tystnad, tagning och action!
Våga dela
Jag får jättefina mail emellanåt, tankar och värmande ord om mitt liv och det jag delar på min blogg. De gör mig alltid så glad, det känns som kärleksfulla hejarop på min livsväg och att våga fortsätta dela mina tankar om livet och det jag går igenom. Igår kväll fick jag ett sådant långt fint mail av en vän och jag tänker såklart inte dela mailet jag fick men när jag skrev ett svar så fick jag känslan av att dela delar av svaret, eftersom orden även är en påminnelse till mig själv och kanske till någon av er…
Tack för ditt fina mail, det värmer och gläder!
Skönt att också bli bekräftad i min sårbarhet, även den som jag försöker ge utrymme på bloggen, men trots det så ser de flesta mig som stark och tålig. Jag ser det som styrka att våga visa sin sårbarhet, det är väl det som är skillnaden kanske mellan de som inte ser den och jag som vill dela den.
Jag satt precis och läste Kristians blogg I kroppen min om hans cancer och kommande död och klippet på Tv4 och tänker för min egen del att det är så viktigt att vi tar vara på livet, var dag. Meningen med livet är att leva det. Och den bästa gåvan till våra barn är att älska det – älskar vi det liv vi lever (eller lever det liv vi drömmer om) så lär vi dem att göra detsamma, de gör ju inte som vi säger utan snarare som vi gör.
Samtidigt så tänker jag på Krisitans blogg att våga dela det som vi går igenom….
…. Internet är Universums kanal till dem som behöver höra (läsa) dem. Men vad vet jag, du har svaren, du har längtan, att du stannar kvar är troligtvis bara en rädsla, rädslan för att leva och njuta av livet fullt ut…
Kärlek & Solsken till er alla en sådan här krispig höstdag när löven faller av
Min detox
Någon hundraprocentare inom kosten lär jag väl aldrig bli, jag är fantastiskt nöjd om jag finner någon sorts balans och är av med sug, dåligt humör och trötthet. Just nu är jag trött, men det beror nog snarare på hostiga nätter än kosten, och suget är pustväck om jag borträknar suget efter kaffe då. Men de få koppar jag dricker nu dricker jag med närvaro och fullständig njutning, Gud va det är gott!
Det jag försöker bekänna är att jag ätit en en grovlimpeskiva (glutenfri) varje dag och den ingår givetvis inte i Detox´n och så råkade jag redan första dagen komma på mig själv med knapra dammig mörk mörk choklad. Det gick av bara farten och ren vana, jag glömde städa undan de sista resterna innan jag började min rening.
Men annars så går min detox alldeles toppen, förutom att jag antar att min kropp inte befinner sig i ren detox eftersom jag njuter av mitt kaffe men det försvinner innan Indien och är då borta i minst 10 dagar så det känns okey att det hänger med nu. Jag är dock stolt över att jag satt hos Monika och fixade naglarna idag och utan minsta tvekan eller begär tackade nej till den gigantiska godispåsen som hölls fram och att jag nu sett på Barbiefilm med Maya och enbart gnagt på morot och gurkstavar medans prinsessan smaskade ostbågar.
Gårdagens lunch
Dag hemma
En dag hemma, som de flesta andra dagar i och för sig men nu har jag bestämt mig efter nattens hostattacker att stanna inne hela dagen och vila. Jag gör en liten självanalys av hostan som river sig upp från bröstkorgen och tänker att det är mitt hjärtchakra som öppnas upp. Vattumannens tidsålder här är, den nya tiden den då vi lär oss att leva än mer i våra hjärtan. Jag åker snart till Indien och möter mig själv i kärlek, möter förhoppningsvis det mesta med kärlek, dvs öppnar mitt hjärta. Jag vill leva i kärlek, jag vet att den omformar all rädsla genom sitt ljus, jag vet att det jag fokuserar på expanderar. Jag möter min hosta med kärlek och värme.
Min önskan om att stanna inne hela dagen blev tydligen hörd (utan att jag uttalat den till någon, förrens nu då) för så backar det upp en postbil på gården och levererar böckerna jag beställt (som jag annars brukar få hämta på Ica) och pappa ringer så omtänksamt och erbjuder sig att hämta barnen vid skolan och skjutsa hem dem. Allt är omhändertaget. Tur att jag bestämt mig för att vila nu när jag har så mycket härligt att läsa…
Börjar min detox
Nu börjar min inre rening, den känslomässiga och mentala har ju pågått ett tag, och jag kommer att följa Ulrika Davidssons råd i boken Gå ner i vikt och rena kroppen med Detox. Jag vill rena mig än mer inför min Indienresa, jag vet att det gör gott både för kroppen och stödjer mig i min andliga utveckling. Just idag är jag inte redo att stänga av kaffemaskinen men jag kommer att dricka medvetet och mycket mindre, väl i Indien kommer jag inte att dricka kaffe alls.
Jag har boostat upp skafferiet och fruktskålen med gósaker, frukter, bär, grönsaker, nötter, thé och lite naturell sojayoghurt. Den nya blendern från Kitchen Aid är uppvärmd och laddad. Jag inväntar bara en härlig leverans från Holistic att toppa det hela med men tills den kommer så kryddar jag med Vetegräs i varje drink.
Efter alla hälsoinlägg genom åren så landar jag i att min högsta inre värdering är hälsa. Att vara en hälsosam förebild i många hänseenden och framför allt för mig själv och mina barn. Jag har skalat av kött, alkohol, socker, halvfabrikat, produkter med noll eller nästan igen energi. Jag vill även äta mindre anmaliskt fett. Jag vill helt enkelt äta energirikt. Jag vill känna mig energifylld och vitaliserad. Jag vill leva sant. Sunt, rent och hälsosamt.
Jag tar med mig frågan in i min detox och vidare i mitt liv;
Hur känns det att utstråla hälsa?
Vara hemma
Den prövar mitt tålamod förkylningen. Den har nu hängt vid i över en vecka och på dagarna glömmer jag nästan bort den men på kvällarna så driver den fram igen med feberfrossa och hosta, huuuu! Inatt har jag legat med den kluven lök på nattduksbordet, löken sägs dra ur bakterier (eller nått). Jag log där med mina hostattacker och önskade nästan att jag var täppt i näsan också eftersom det stank lök i hela sovrummet. Jag prövas i att stanna och vara i det som är, det kan inte bli så mycket mer vilsamt och stilla i mitt liv än det är just nu, så jag ber mitt tålamod att sluta gnata och bara acceptera det som är.
Oscar såg lite trött ut imorse och jag var inte sen att föreslå att han kunde vara hemma och vila han med. Han såg glad ut och tyckte det var en bra idé. Känns skönt att få rå om dem även om de inte är sjuka, utan bara trötta, ge dem en dags timeout.
Jag är glad att jag är krasslig nu iallafall för om exakt två veckor sitter jag på flyget till Indien och Oneness University. Jag har bestämt mig för att lämna dåligt samvete och skuldkänslor hemma (de är min gamla issue som alltid kommer upp att jag är en dålig mamma som är ifrån mina barn) och njuta av varje minut. Jag längtar verkligen till Indien och vara i min egen process mot ljuset och kärleken. Åh, vad jag längtar…
Happy Buddha
Som jag skriver. Idag slog jag inte ens igång datorn (småduttade på Facebook via telefonen ngn gång bara) utan skrev i min anteckningsbok hela tiden. Ja, inte hela tiden men iallafall största delen av tiden då Izabelle sov middag. Jag känner ett härligt skrivflöde när jag skriver för hand, det är väl inte det mest praktiska det ska ju in i datorn så småningom men det är lustfullt och överskådligt. Jag är väldigt visuell och får en lättare överblick när jag skriver på papper och kan bläddra fram och tillbaka och även notera i sidan. Det passar mig… just nu! Jag älskar mitt skrivande och jag älskar mitt tema. Den här boken ger mig så mycket glädje och det känns så meningsfullt och rätt att dela den med andra en dag. En dag så blir det så, iiiiiii!!!!!!!
Jag satt så fint vid fönstret och skulle inte blivit så distraherad av postbilen som la i post i lådan om det inte vore för att den sekunder senare backade tillbaka och puttade ner ett stort mjukt paket i postlådan. Jipiii leverans av yogakläder ifrån Happy Buddha!
Ingen agenda
Vaknade upp på lördagsmorgonen med en helt tom agenda, ingen av oss i familjen hade något inbokat, vare sig träning, kalas eller jobb. Så skönt! Jag känner en sådan frid de dagar som bara är utan någon tid att passa. Vi tog ett sista (önsketänkande) ryck med trädgården och vår nya uppfart. Jag åkte till Bäsna Handelsträdgård för att leta sockertoppsgranar men de var slut, lika så i Djurås Handelsträdgård och Blomsterlandet. Jag kom hem med mycket annat men inga granar, men det bästa var att jag fann en Garden Buddha som nu välsignar tomten.
Eftersom dagen formades som den ville så hamnade jag på spontanfika hos min vän Ingela i Djurås och även hos en kompis till Oscar. Sådana där stunder som bara förgyller – oväntat besök.
Vi myste med tacos och familjedisco på köksgolvet, vi dansar mycket här hemma, minst en gång om dagen. Det gör gott för kropp, själ och mitt mammahjärta. Efter discot så lekte hela familjen Kurragömma, kanske mer vanligt i andra familjer men jag måste erkänna att jag varit dålig på att delta i sådana lekar med barnen, jag står allt som oftast kvar vid spisen eller diskbänken och ’gör mitt’. Det är slut med det nu (iaf ibland), jag vill också leka och dela livet med barnen.
Snigelmammelycka
Numerologi
6ans vibration välkomnar höstmörkret och lockar in oss i värmen, där vi i brasans sprakande rörelser eller vid stearinljusens lockande lågor än en gång unnar oss lyxen av att känna oss glädjefyllt romantiska när vi lämnar vardagens logik och logistik och reser rakt in i våra egna och våra vänners hjärtan. 6ans vibration lockar med djupa, innerliga, ärliga och framåtskridande samtal. Samtal som färgas av våra intryck under detta års förändring och omvälvande händelser. När vi lyssnar med hela våra ”jag” till oss själva och våra medmänniskor kommer vi att upptäcka alla små och stora förändringar i vårt sätt att tänka, känna och agera. Vår intuition, föreställningsförmåga och inspiration är signaler vi nu ska navigera utifrån. Vad spännande!
Familj, släkt och vänners väl och ve är i vårt intresse under oktober. Människor i vår närhet kan komma att behöva lite mer omvårdnad, kärlek och uppmärksamhet nu. 6an strävar ju som bekant också mot att vi ska ta ansvar, uppnå balans och harmoni i alla våra relationer. Här betonas just alla våra relationer, eller som vi också kan uttrycka det ”allt är ett”. När vi ger av oss själva av kärlek och tillgivenhet, när vi genom en gest av omtanke om våra medmänniskor sprider den kärleksfulla 6ans energi ut i världen och ut i kosmos, återvänder den till oss själva. När vi ger, får vi!
Dessa är universella energier som påverkar universella och världsliga frågor och som därför berör oss kollektivt i mer eller mindre grad. Hur vi förstår och hur vi använder oss av dessa energier beror på de personliga numeriska vibrationerna, t.ex. Livsvägen och på vilket Personligt år vi är inne i.
KunskapsNyckeln