Personligt
Souldance
Den här poppar vi flera gånger om dagen här hemma på Solduva, den får hela familjen att släppa loss i spänstiga Gangnam style-moves – Snigelmammelycka!
Enjoy!
Processar
Förkylningen går i vågor, eller så är det jag som tror att den gett vika för att sen upptäcka att den visst är kvar. Den visar säkert något av den process jag är i. Jag gör mitt bästa för att möta och stanna även om jag igår trodde jag var frisk och gick på en promenad under eftermiddagen och därefter tillsammans med Nogge städa huset (eftersom vi har slutbesiktning av bygget idag, fredag, som förövrigt säger mycket om mitt gamla beteende som jag ’råkar’ snubbla in (ner) i ibland) och när jag på kvällen drog ur en tand på Oscar och vi dundrade loss i världens Souldance jag och barnen för att fira så tog krafterna slut. Jag gick och la mig strax efter åtta, det är tredje kvällen den här veckan jag lägger mig före nio, känns annorlunda men välbehövligt och faktiskt väldigt skönt!
Förutom rycket igår så myser jag runt här hemma och tycker det är fint, i allafall 80-90 % av tiden, de resterande kan jag få ett utbrott av otålig uttråkning av mina ”samesame-dagar”.
När jag inte vilar i min förkylning så är jag i en passionerad skrivprocess, som varvas av skrivande och tankning av inspiration. Jag läser Stephen Kings Att skriva, jag läser allt om skrivande och slänger mig framför Malou (efter tio ) om det är författarintervju. Jag älskar det här… jag väntar och processar med spänd förväntan på mitt eget slutresultat, jag vet att boken blir klar när den blir klar – det är inte bara upp till mig, det är också upp till en högre makt inom mig eller den högre makten i livet. Det känns som inspirationen, innehållet och orden landar framför mig lagom dos. Jag är här med öppen famn, ny penna och anteckningsbok och tar emot.
Skatan
Mitt kära totem Skatan visar sig för mig var dag. När jag kikar ut genom fönstret på morgonen så är den här och följer mig genom hela dagen, 1-3 st brukar det vara. Hon går på altan, farstutrappen och gården och visar sig även på andra ställen. Jag har landat i mina egna svar på vad hon vill säga mig och jag bugar inom mig i tacksamhet att hon är här och slår följe på min livsväg. Och igår efter meditation hos Joanna så fann jag en sida A light in the darkness på internet när jag googlade på kraftdjur (power animal). Här är en del av budskapet Skatan kommer med;
Magpie
The black and white colouring of the magpie associates them to the world of magic, prophecy and witchcraft. They know how to live within the light and the dark simultaneously and understand the pros and cons of both. Magic is symbolic of creation. Occult knowledge must be understood fully before it can be used in a beneficial way. Those with this totem have the opportunity of creating a new and better life for themselves once they develop their psychic gifts completely and use those gifts with pure intention and self less service. Past life ties regarding the misuse of magic are common amongst magpie medicine people. The gift of a new creation will be offered to you only when you are ready. When the magpie flies into your life, get ready, your about to embark into the world of opportunity.
Här är också en fin sida att kika på Wildspeak.
Jag känner mig helt säker på att andevärlden kommunicerar med oss genom djuren. Djuren är rena själar och utan ego, öppna fina kanaler. Sedan jag kom i kontakt med Solögas bok Djurens språk så lyssnar jag extra mycket på dess budskap och till vad de vill säga mig.
Trance medium
Att vara i trance och ta emot budskap från andevärlden har en del skillnader från ”vanlig” mediala förmåga, som jag ser det. När jag arbetar som medium på en sittning eller seans så tar jag emot budskap, bilder, känslor från anden (dvs någon när och kär till personen framför mig), jag tolkar dessa med mina ord, mina upplevelser och min referensram. Jag ser mig som en tolk och gör min bästa förklaring av det jag får till mig. Jag förklarar det jag ser, känner, hör och upplever.
Jag behöver hela tiden vara ren i mitt sinne och till det jag får till mig, ge det en sådan klar och ärlig beskrivning jag kan utan att själv bedöma, rannsaka eller förvränga informationen. Det är upp till mig, min dagsform och mitt kära lilla ego hur öppen jag är och sann att dela det.
Att vara i trance gör det hela enklare som jag ser det (om man ser det som enkelt att gå i trance förstås), jag tackar min kära kropp för den förmågan. Och mitt sinne som vet att det ärligaste och bästa är att låta andevärlden tala fritt och utan dess inverkan. När jag försätter mig i trance så känner jag hur hela kroppen blir avslappnad och upplevs orörlig (jag kanske rör mig men det är inget jag har kännedom om själv isf). Det känns som jag är i hypnos. Jag är en betraktare av vad som sägs men minns inget, hör bara orden precis när de strömmar fram ur min mun men skulle inte kunna återberätta hela budskapet efteråt även om jag har en känsla av essensen eller att några ord dröjt sig kvar.
Det råder faktiskt viss avundsjuka även inom mediumyrket och jämförelsen är stor över varandras metod, arbetssätt och inte minst utbildning. Jag gör mitt bästa för att avskärma mig från detta, då jag ser att det ännu en gång är våra egon som talar. I våra sinnen (egon) är vi alla olika, vi är åtskilda och vi är ensamma. I kärlekens som strömmar genom andevärlden så är vi alla ett. Vi får hela tiden budskap och känslan av att allt är enigt, allt är kärlek och allt är gott. Jag väljer att ta emot de budskapen och tro på det jag upplever. Jag vet åtminstone som människa utan den andliga tron eller inte, att när jag väljer att fokusera på det goda i människan och kärleken till livet så mår jag mycket bättre och allt känns bra.
Jag är så tacksam för förmågan att förmedla dessa budskap. Jag bugar av respekt för mitt intellekt som väljer att arbeta som medium trots viss skeptism. Jag bugar än djupare för mitt hjärta (och själ) som visat mig vägen till något högre inom mig själv och i världen. Jag tackar för tilliten som Gud gett mig en rejäl dos av och för livsvägen som jag går på.
Tack ❤
Lutar omkull
Tröttheten svepte in och där under gömde sig en förkylning och halsont. Jag lutar omkull mig så gott det nu går med tre barn omkring benen och vilar. Skalar av lite vardagsbestyr och låter kroppen göra sitt. Jag litar på att allt sker av en mening och jag litar till att kroppen har full koll på att göra mig frisk igen. Allt är som det ska. Allt är omhändertaget.
Namaste
Release beauty
Tio vackra kvinnor, soulsisters möttes för första gången igårkväll då vi började höstens workshop Release your beauty. Trots att det är jag som är arrangör och kursledare vill jag berätta att kursen ’kommit till mig’. Jag är helt säker på att den är arrangerad av något högre. Det är en gåva att ta emot till oss alla som kommer att gå den.
Jag vet att den nya tiden är här och det är allas vår uppgift att ta emot den. Det vill säga ta emot livet och leva det så som det är ämnat att vi ska leva det. Som dom vi är. Vi är alla del i någonting större. Vi är alla något mycket större. Vi bildar tillsammans en helhet och en länk till källan. Länken går genom vårt inre. Genom att knyta närmare och till slut hel kontakt med vår själ. En workshop i Release your beauty eller inte, det är 2012 och det är nu det är dags att släppa allt som inte är du och frigöra din själ emot livsflödet.
Enjoy your journey – I will!
Min helg
Måndagmorgon och barnen lämnades av i sista sekund på skolan. Vi promenerade hemåt jag och Izabelle och till min stora förvåning sitter hon nu själv i fåtöljen och ser på barnprogram… jag skyndar till datorn med hopp om att hinna lägga ut ett inlägg innan småbarnslivet återvänder om några minuter. Tänker att det kanske är så här det känns om ett halvår, då kanske alla barnen är lämnade på omsorg och jag sätter mig vid datorn på förmiddagarna för att skriva mina böcker – iiiooooo!
Helgen har varit helt underlig, annorlunda, bekant och alldeles magisk! Styrelsemötet med Dalarnas Författarförbund fyllde mitt hjärta med värme och oket på axlarna togs vördnadsfullt av. Hälsomässan inspirerade och framförallt mötet med alla vänner. Middagen med Christina och Gunilla på Stiftsgården kändes som lyx. Som när jag åkte hemåt efter Ljuskvällen den sena kvällen och mötte upp Gunilla för en fika på Statoil i Leksand.
Och så söndagen som förvaltades hemma och till Mayas aktiviteter såsom simning och hennes första hanbollsträning för att avslutas med Yoga och Moraeus.
Jag skalar av och finner som alltid mer av mig. Mer av min sanning, min röst, min glädje, min närvaro och min livsväg lyses upp. Det gäller bara att rikta strålkastaren mot sitt inre, våga se, våga höra och modet att göra det som känns (är) rätt.
Trancemedium
När jag under Ljuskvällen blev presenterad som Sofia Savita Norgren Trancemedium och klev upp på scenen inför 260 personer så hade jag en gammal föreställning om att jag skulle darra som ett asplöv och staka mig ansträngt men inte då…
Jag kände mig helt förankrad och såg ut över folkhavet (kändes som hela Rättviksparken var fullsatt). Kropp och röst var som en coolbris, jag noterade det förvånat innan jag gjorde mitt trancemedialaframträdande som jag aldrig gjort något annat. Min kropp och mitt sinne var förberett och redo, min tidigare ängslan att egot skulle göra sig besvär och hålla kontrollen var helt bortblåst. Sinne (ego), kroppen och själen var i total harmoni för att göra sitt högre syfte denna kväll, lämna över kropp och röst till andevärlden och dess budskap.
Sååå tacksam! Såååå tacksam att få vara en del i den nya tiden och att just lilla jag kan bidra på mitt lilla vis. Vi har alla en del att uppfylla och känslan när vi finner den delen och utför den i total enighet med alltet och oss själva är alldeles magisk.
Namaste
Tack till alla varma ljusa vänliga människor som var där och ärade just mig att framträda inför er. Det kunde inte varit en mer kärleksfull och trygg första gång för mig att beträda plattformen som Trancemedium. Tack ♥
I remember
Månader och kanske till och med år har gått utan att jag funnit kontakt med energi att göra något här hemma. Jag har givetvis gjort massor, roddat den stora ombyggnationen, flyttat till Kråkslottet och tillbaka till Solduva. Inrett och pysslat, hållt igång de dagliga husliga behoven. Men jag har bara gjort det allra nödvändigaste och med en stor trög ansträngd energi. Jag har varit helt slut helt enkelt och allt har krävt sin kraft.
Men så igår kände jag något jag inte känt på länge och min kropp fick kontakt med ett gammalt kärt kroppsminne av sprudlande energi och glädje till sysslorna. Jag städade och pysslade i hela huset. Dansade och sjöng. Tände ljus och bonade. Livsenergin flödade för fullt och jag kände sådan lätthet i kropp och själ.
Jag tackar för den stunden och för att energin satt kvar i morse när jag putsade lite extra i badrummet. Jag förväntar mig inte att det ska vara konstant att jag ska känna att nu har det vänt. Jag väljer att leva och anamma energin när den kommer som jag levde och anammade ångesten här om natten. Jag tror på att våga stanna och möta det som är. Bara energin tillåts att vara så litar jag på att den klarar sitt flöde och sin riktning alldeles av sig själv och utan min påverkan. Jag fokuserar på att stanna och möta. Det känns rätt för mig.
Den här låten lockar dock fram min Souldance just nu…
Läkning
Ibland gör jag sådana där vändor ner i stressångesten och krampar men efter den kommer alltid något förlösande. Igår fann jag efter en tids noga övervägande mod till mig att meddela styrelsen i Dalarnas Författarförbund att jag önskar avgå som ordförande. Jag berättade om min stress och att jag helt enkelt behöver skala av än mer i mitt liv. Jag känner själv att det viktigaste är familjen och tiden att förankra kära Izabelle. Jag märker att det tar tid. Vi, hela familjen mår bra av ett avskalat liv. Enklare. Less is more. Jag vet att jag skrivit om det förut men det förstärks för mig själv, det budskapet.
För mig behövs så till synes lite för att jag ska få stressutslag, dvs oro, ångest, sömnsvårigheter. Jag landar återigen att det som blir kvar när jag skalat av är några få och oerhört värdefulla relationer, familjen såklart, yogan och skrivandet och över det ett rofyllt skimmer av det andliga. Det är det jag förmår just nu. Det är det jag vill just nu. Det är det som ger mig mest näring och hälsa.
Nogge är borta ett par dagar på utbildning och vi myser för fullt själva jag och barnen. Igår kväll ville både Oscar och Maya sova med mig, så jag skalade av både teve (till och med Hollywoodfruarna), blogg och facebook och kröp ner mellan de här góbitarna strax efter halvnio. Det har vänt och jag känner läkningen spirar med sin nya energi i hela auran.
Tacksam, så tacksam!