Personligt
Skrivande snigel
Jag älskar verkligen mitt skrivande i stort och smått. Inte för att det ännu blivit något ”stort” men 2 428 blogginlägg är ju ändå rätt så många. Jag som aldrig förr skrivit en dagbok eller så finner nu oerhörd glädje och lust till att dela mina tankar, insikter, tokigheter och visdomen jag själv insuper. Jag tycker faktiskt att Facebook kan vara en stor inspirationskälla många gånger, jag har funnit mycket intressant där allt ifrån föreläsningar, ordspråk, nya vänner och annat fint att ta till sig. Det gläder mig oftast att glutta in där om så bara för ett par minuter då och då.
Idag har jag skrivit mycket här på kammaren. Izabelle sov sött lite mer än 2 timmar och jag skrev och jag skrev, hade knappt ro att ta mig till toaletten eller kaffemaskinen och då är lusten verkligen igång. Det kändes så befriande och lätt, som att dra djupa andetag en krispig dag. Jag vill skriva för att må bra, det är en soulfree-release som jag behöver. Själen är inte helt fri, jag är inte där ännu, ännu några delar av den längtar efter frigörelse – men jag är på väg. Jag tar mina Snigelsteg. Skrivandet är en viktig del i mitt välmående, som de där morgonpromenaderna och yogan. Men jag ser också skrivandet som en del i min framtid, det kan också skänka mig mer tid till att vara hemma med mina barn. Skrivandet kan formas under skoltid och ge oss mer närvaro efter skolan och på lov. Skrivandet är en del i mitt Snigelmammeliv. Det gör mig lycklig och närvarande, det skänker mig mening på flera plan.
Med Maya på ridtur idag… Snigelmammelycka
Bakom dörren
Var hembjuden till Lena för information om Auratransformation. Det blev en mysig kväll med likasinnade och prat om allt mellan himmel och jord… mest himmel i och för sig. Och hem vände jag med en skön känsla, en form med paj till familjen (som tur var innehöll den gluten, annars hade väl jag fallit dit på sockret idag igen) och en total förälskelse. Jag försökte svepa in den på Solduva gömd bakom pajformen och dess väldoft men tyvärr gick det inge vidare – Nogge protesterade direkt! Inga fler religiösa tavlor, var hans kommentar. Men efter lite paj och kaffe så har han gett tillåtelse till att jag får hänga upp den bakom dörren i vårt sovrum. Alltid en början…
Spikar & näsblod
Det har verkligen varit en intensiv dag då jag började tidigt imorse med att rulla chokladbollar för fulla munnar med barnen och förbereda eftermiddagens barnkalas (Maya 7 år). Efter en snabb dusch och fix så var det raka vägen till Kupolen för att delta med Dalarnas Författarförbund på Litteraturens dag med Ranelid, Greider och massa andra. Ja, inte för att de var med samtidigt som oss, men vi var också upp på scenen och läste ur vår Antologi Ordstrom.
Ett för mig fängslande scenframträdande var Mats David Ranaxe som berättade om sin bok Carl Larsson & Evigheten. Historien grep verkligen tag i mig och jag pratade länge med Mats efteråt när jag köpte boken. Den ska bli spännande att läsa. Har faktiskt redan börjat lite smått…
Jag hann några sidor med en kopp kaffe innan anstormningen av ett hav av likasinnade till Maya entrade Solduva. Jag andades och tänkte att 2 timmar klarar jag… kalaset var egentligen försatt utomhus i en härlig och stor lekpark men regnet forsade ner timmen innan så vi fick helt enkelt ändra planen. Jag har lite svårt för surret från alla håll, springet och buset på högsta nivå med fyra väggar som håller greppet (läs: mig fången) men det gick strålande bra. De är ju ljuva själar allesammans det är bara det att de är många ljuva själar med en inre sockerrusch som pulserar. Jag var inte bättre själv, jag tappade mitt eget målfokus för några timmar och irrade omkring och hann stoppa i mig både chokladbollar, tårta och godis. Och inte nog med det, efteråt när allt ebbat förbi så inhandlade vi middagen på pizzerian och jag som är vegetarian åt kebab!!!
Slutade upp i en mjuk hög (förutom min svullna mage då) på spikmattan med en näsblodspropp i näsan. Tänk hur en dag kan sluta efter att ha utsatts för lite smålivlig energi…
My sign
Hela livet är fullt av tecken. Jag får telefonsamtal, läser en tidningsartikel, slår på teven, hör en sång… hela tiden kommunicerar universum till mig. Jag vilar återigen i att allt är omhändertaget och allt har en mening. Det gäller bara att jag är öppen för att ta emot och det är inte alltid det lättaste med ett liiiitet ego som tror sig veta bäst och veta åt vilket håll jag ska gå.
Så idag fann jag en härlig skylt med en liten påminnelse till mig själv.
Ps Nogge är inte lika förtjust i skylten som jag köpt, men men nu är den förankrad här i köket.
Zonta
Äntligen ingår jag i ett större sammanhang, jag är nyinvald medlem i Zonta International.
Sedan jag var i Indien 2010 har jag haft en stark längtan att arbeta mer aktivt med välgörenhet i någon form, en längtan att bidra. Igår var jag med på ett inspirerande Zontamöte förlagt på Torsångs Café, en samling med färgstarka kvinnor med drivkraft och engagemang. Jag känner att här ges utrymme för mig att göra skillnad i någon form för någon människa någonstans i världen. Äntligen öppnas en dörr. Jag är tacksam att vi är flera som går hand in hand för att göra skillnad. Vi är många som kan göra skillnad. Det här är en väg och ett sätt…
Somnar leende
Just den här veckan med skolstart och vardag har jag tappat lite fäste om mitt snigelmammeliv, jag lever det men jag känner att stressen ruvar på närmare håll. Så när jag kommer hem sent efter en inspirerande kväll med andra kvinnor så är det en gåva att få öppna upp det är meddelandet på Facebook. Det fyller mig med värme och glädje, jag får grepp om livets väsentligheter igen och somnar med ett leende. Tack M
”Åååh, tänk att jag ska börja läsa din blogg så här sent på kvällen! Då borde jag hoppa i säng, men vad händer istället?! Jo, hjärnan och inspirationen drar igång på högvarv! Lika bra det, då hinner tvätten i maskinen bli färdig också 
Den här gången fastnade jag för ”Peelitoff”. Så fantastiskt inspirerande läsning! Känns som ett led på min nya väg som jag börjar se… Det tar tid, men den börjar finnas där! Vägen och drömmarna om livet fullt ut!
Tack också för snigelmamma- inspirationen! Jag har inte tagit formen snigelmamma ännu, men har öppnat ögonen och ser våra två underverk på ett nytt sätt; kropparna, själarna, humorn, deras egenheter… Det är rikedom!”
Livsdesign
Tanken var att medans Izabelle sover middag så skulle jag städa här hemma, mattorna ligger utkastade och jag har redan hällt upp skurvattnet men så såg jag ett inslag på TV4 Nyhetsmorgon om Camilla Lebert Hirvi och nu är jag i full gång med att skriva ur mig svar på några av hennes frågor. Hon är livsdesignern som lever nomadliv med sin familj, först flyttade de till Thailand och startade en svensk skola och nu är de bosatta på Rhodos… jaja ni får gå in på Peelitoff och boosta runt själva nu ska jag jobba vidare i mitt inre medans inspirationen flödar…
Här är ett inslag från hennes blogg Peelitoff:
Du behöver passion. Du behöver vara fullt ut passionerad i det du tror på. Om du inte känner dig passionerad över något är det troligen för att du inte har hittat det du är riktigt bra på eller brinner för ännu. Fortsätt att leta!
Du behöver en vision och ett mål. Visionen talar om för dig vart du ska och målet vad du ska göra härnäst för att ta dig dit.
Du behöver svaret på världens två viktigaste frågor: Vad vill du verkligen få ut av livet? och Hur kan du hjälpa andra som ingen annan kan? När du kan svara på dessa två frågor är du många steg framför de flesta andra.
Du behöver ”commitment” för att stanna på den inslagna vägen. Många människor ger upp för lätt. Skulle du kunna hålla på med din vision och din uppgift i 10 000 timmar eller mer? Om du kan det, är du på rätt spår.
Long time no…
Har känt viss saknad, tyvärr inte alltför stor, för då hade jag väl sökt mig till mina goda vanor tidigare men nu äntligen har vi slutit upp jag och mina morgonpromenader. Jag la iordning kläderna igår kväll men i så ångrade jag mig, valde sängen istället, tills Morris (vår katt) krafsade på dörren och ville ut vid fem, precis då jag brukar (brukade) stiga upp och ge mig iväg. Det gjorde gott!
Jag har även rullat ut spikmattan för första gången på riktigt länge. Jag älskar spikis, låg och mojjade på den nu ikväll och det är så skönt. Spänningar släpper och det lossnar ända ner i benen och fötterna. Jag slappnar av och landar på riktigt.
Och så en av de sämre vanorna kanske är att Hollywoodfruarna fick mig framför teven och att handen åkte ner i chipspåsen…
Första klass
Tiden försvinner, rinner som vatten ur mina händer. Jag ber om att vattnet ska få skölja bort än mer gamla sorger och att jag ska växa i min roll som mamma. Jag vill vara närvarande för mina barn, inte bara tidsmässigt utan även känslomässigt. Jag vill vara en trygg famn, två lyssnade öron, ett inkännande hjärta och ögon som ser mer än vad som visas. Jag vill ha lätt till skratt och lek. Jag vill uppleva än mer av mina barn.
Jag ber mina böner, jag vet att det jag fokuserar på förstärks, även mina egna egenskaper. Min intention är stark och sann och det är det som leder mig framåt, jag är här, jag går vid sidan om mina barn och jag gör så gott jag kan. Jag bugar i tacksamhet för att just de här tre underbara själarna har valt mig att få gå vid deras sida.
Snigelmammelycka
Retreatdag
Finn och följ Din drömmar – det är essensen av Soulspa ♥
En retreatdag för dig själv och din själ.
Söndag 23 sep Siljansrummet, Stiftsgården Rättvik.
Varmt välkommen!
Vill påminna om att det inte behövs några förkunskaper inom yoga el meditation för att delta.
Kom som du är.
