Personligt
Sthlm
Nu blir det några dagar med fokus på barnen.
Glädje, närvaro och gemenskap är mina ledord när vi gör Stockholm.
Som min lilla stadsängel sa när vi strosade längs Hamngatan redo för shopping ”Det här är semester det”.
Kristallaltare
Jag känner sådan dragning till kristaller. Köpte mig några på Geologiska museet nyligen och fann till min glädje en hel kista inne på Furuvik där man kunde fylla en mugg med stenar för 49 kr, jag valde och plockade lycklig som barn vid smågodiset. Nu har jag gjort mig/oss ett fint litet kristallaltare i köket som skänker mig glädje och värme, jag älskar att omge mig med det sköna. Kristaller är för mig skönhet.
Jag har också varit i kontakt med Marlene på Ett med livet och beställt ett kristallhalsband, här kan ni se hennes vackra Kristallsmycken. När jag har fått mitt lägger jag givetvis ut bilder.
Raindance
Anyone who thinks that Sunshine is pure happiness,
has never danced in the rain.
Dag i solen
Regnet drog precis förbi innan vi klev ur bilen och kylan fick oss att dra koftan tätare mot kroppen. Lagom tills vi gått de hundra metrarna mot Vattenlandet för att ställa ifrån oss badväskan så sprack det upp. Solen började stråla och vi att värmas. Det blev en härlig dag på Furuviksparken med mycket bad och tivoli och lite mindre av djuren. Vi avslutade med en fika nere vid äventyrsön och fick andas havsluft och springa på klipporna.
Maya drog sig ofta nära mig, tog min hand. Och mina ögon tåras av sådana stunder när jag känner att vi kommer nära. Vi gick hand i hand mest hela tiden. Fast vi är med Anja och hennes storasyster och mamma så kommer jag och Maya varann närmare. Och det är så fint att få (ta sig) dessa stunder. Jag kan känna mig kluven många gånger som trebarnsmamma, armarna, orden, närvaron räcker inte alltid till när de behövs på flera håll samtidigt. Sådana gånger smärtar mitt hjärta, när jag känner att jag inte lyckas finnas till mentalt och känslomässigt. Den här resan fyller mig med välmod. Jag mår så gott av att få omsluta henne med mina armar, lyssna till henne och se henne. Det är inte lätt alla gånger att vara mellanbarn.
Snigelmammelycka
Och så känns det extragott i själen när Nogge skickar små videos av Izabelle som dansar på flygfältet och när Oscar spelar fotboll med hopparna. Och när vi rings och jag hör på deras röster att de har det ’där extra tillsammans’ de med.
Sommarliv
Nogge kom hem från Orsa Flygfält och tanken var att vi skulle åka hela familjen till Stockholm. Men han har en längtan att återvända för att joina med de andra hopparna. Så vi frågade barnen igår hur de ville göra och Oscar svarade ivrigt att han allra helst åker till Orsa och Maya tvärvägrade.
Så vi bestämde helt enkelt att Nogge, Oscar & Izabelle tar husvagnen till Orsa för soft häng med Fallskärmsklubben och jag och Maya åker till Gävle, bor på hotell och gå på Furuvik. Maya ringde vännen Anja och undrade om hon ville följa med och det ville hon gärna… även hennes storasyrra och mamma – så vi blev ett glatt tjejgäng som nu är på väg till Gävle.
Stockholmsturen tar vi till helgen…
Vanlig dag
En helt vanlig …måste tänka efter vad det är för veckodag egentligen, tisdag och jag fylls med nyfunnen vänskap, kristallenergi, healing, massage, barn, sol, regn, städning och så en bokad spontanresa till Gävle med ett gäng resenärer vi aldrig rest med förut, sunyoga, insikter och massa visdom – hur mycket magi kan upplevas på en dag!
Energin bubblar, jag stänger ner internet och möter upp lite skrivande innan sängdags…
Hoppat ut
Nu har han landat på egna fötter! Efter intensiva dagar med praktik och teori så var det äntligen release, han hoppade första gången igår på Orsa Flygfält. Jag är tacksam att han klarat av att landa som han ska och där han ska hela tre gånger redan och så är jag faktiskt väldigt glad att han nu landat hemma så vi kan påbörja en ”riktig” semester tillsammans nu när jag varit Fallskärmshoppänka i massor av dagar…
Grattis Nogge till att ha uppfyllt en av dina drömmar!
Ps Här kan du läsa mer om Dala Fallskärmsklubb Fritt Fall och deras kurser,
i den kursen Nogge går ingår 24 hopp.
Två blir ett
Älvmötet i Gagnef
Säkra upp lyckan…
Jag är tillfreds idag. Många av stunderna i mitt liv är jag nu tillfreds mer och mer. Jag tänker att jag borde göra ett och annat, jag borde planera för framtiden och så surrar sinnet förstås att jag bara maskar och latar mig, jag lösdriver.
Men det är ju otroligt härligt att lösdriva har jag kommit på. Jag älskar dagar som bara är. Förr var jag så nöjd och tillfreds när kalendern var fulltecknad var dag och uppbokad en lång tid framöver, ju längre ju skönare känsla. Jag vet inte om det var sant att jag verkligen kände så innerst inne, jag var för fullbokad för att ha tid att känna efter ordentligt. Jag vet bara att jag såg det som en trygghet, som pengar på banken och konserver i skafferiet, det gav en trygg känsla… åtminstone för en stund.
Jag har lärt mig att guldklocke-jobb, balar av toapapper, avbetalda lån och slantar på banken ger trygghet som skapar livskvalité. Det försäkrar upp lyckan, som en pension som ligger och väntar vid 65 års ålder så ligger lyckan där och gottar till sig tills det är dags att lösa ut den.
Jag har sett människor med lyckan i säkert förvar mista livet, drabbas av sjukdom eller bli snuvad på konfekten och det trots att de haft den fångad i säkert förvar.
Nu vill jag leva mer för att uppleva den, lyckan. Jag vill känna den var dag även om det innebär att toapappret är slut och jag måste ta hushållspapper, kylskåpet gapar tomt och jobben ligger i nån sorts osynlig pipline. Jag vill fånga den och känna den. Jag vill låta den omsluka mig och fylla mitt hjärta istället för min bankbok. Jag börjar verkligen ifrågasätta om all säkerhet är nödvändig och hur mycket rädsla säkerhetstänket håller upp i energiflödet. Jag tror mer på att vara i ett energiflöde av att ta emot och släppa iväg. Släppa iväg och ta emot. Det jag ger ut kommer tillbaka. Och ju mer lycka jag kan uppleva desto mer lycka kommer att skänkas mig. Lyckan är ju inte något jag har och som jag kan bevara, lyckan kan bara upplevas i stunden och njutas av direkt. Som en glass en solig och varm sommardag.
Hoppfullt
Nogge tillbringar dagar och kvällar på fallskärmsklubben. Han hade hopp om hopp idag men de behöver träna lite mer innan de blir nedsläppta. Det känns tryggt att säkerheten är högt prioriterad. Vi åkte ut för att känna in feelingen på klubben, åt vår lunch i gräset medans erfarna hoppare singlade ner från skyn. Det är allt bra coolt… när andra gör det, inte lika cool är jag när min make skall upp. Själv skulle jag inte ens våga flyga med planet de transporteras med.
Sen tillbringade jag och barnen en härlig eftermiddag med min vän Ingela och hennes familj ute i Gagnef. Sommar i Sverige är det bästa tycker jag även om det kyler på när solen går i moln. Men än har jag hopp om sommarvärmen.
Mammalycka
