Personligt
Min helg
Jag dvalar (lullar) runt i något varande. Sinnet är inte helt nöjd, det bråkar en del och vill ha koll in i framtiden, planera, strukturera och lägga ut en färdplan. Jag ramlade tillbaka i gamla spår igen igår kväll när jag sjönk in i mitt skrivande och meditation. Jag släppte fram sinnet (egot) och huxflux så satt det och skrev upp mål och tillvägagångssätt. Jag hann ifatt. Jag såg vad som skedde. Stoppade pennan och vände in i hjärtat igen. Jag har ju lovat mig själv och livet (Gud, Universum, alltet) att vara kvar i hjärtat och ta emot det som kommer till mig. Jag har bestämt mig för att inte ha någon utstakad resrutt den närmaste tiden, kanske inte resten av livet, jag vill leva/resa lätt. Jag vill vara flexibel att stanna där jag känner för att stanna och göra avstickare när jag känner för det. Jag ser det som en resa med ett enda mål. Målet är detsamma. Jag vet att jag kommer dit. Det gör vi alla i min sanning. Men min stora fråga är om jag lyckas njuta av resan dit och är öppen för allt vackert som resan/livet vill visa mig eller om jag är fullt upptagen med att hålla karta, kompass och tidplan i mina händer så att jag missar att ta emot.
Så är det lite med vår semester också. Jag och barnen är lediga hela sommaren. Nogge gick på semester i fredags men han behöver jobba någon dag till i början på den här veckan. Och så har han påbörjat sin Fallskärmshopp-utbildning den här helgen, så han är borta hela dagarna, den här helgen och nästa och troligtvis åker de till Orsa och hoppar veckan efter…
Mitt sinne försöker dra sig tillbaka i gamla spår och bli sur och lättretlig över att han är så upptagen med allt detta, att dagarna går från ’vår’ ledighet. Men sanningen är att jag är inte där något längre, min kropp och min själ är i något annat, det njuter av dagar som går, dagar att fånga. I mitt inre vet jag att allt är som det ska, det här är gott för honom och det är gott för oss. Vi har det så mysigt ändå (förutom de stunder jag faller tillbaka). Den här sommaren är tom i kalendern, tom i planering. Den är som mitt liv i övrigt. Tomt med blanka dagar att fånga. Fångas av stunden och fångas av det som ges. Och de stunder som är tomma eller fyllda de upplever jag mer och mer som detsamma, de känns fina och varma i mitt inre. Mitt inre lullar och ler. Även om jag inte är en fallskärmshoppar-själ så känner jag mig ändå som en, lite manyana liksom. Det blir som det blir. Det är som det är. Och allt är egentligen väldigt bra, precis här och nu.
Loppis
Idag är det loppis i Hångsarvet (Borlänge) kl 10.00-16.00.
Barnen plockar ihop leksaker att sälja. 3 böcker för 20 kr skriver vi på skylten, säger Oscar. Ja, då kan vi sälja 2 st för 10 kr och 1 st för 5 kr, säger Maya.
Här finner ni mer information. Loppis!
Nya frekvenser
Det är en omtumlande tid för mig just nu och jag är glad att jag står med fötterna jordade här på Solduva och är hemmafru mest hela dagarna. Det känns som energierna höjs hela tiden, som att frekvensen blir starkare. Jag känner av den nya tiden. Jag känner att det är en ny väg som visar sig. Jag gör mitt bästa för att stå kvar och vara rotad samtidigt som jag håller mig öppen för att ta emot och åka med. Nu är det ingen återvändo…
En del av det nya för mig visade sig igår då jag var till Siljan för ett medialt arbetet. Det var ingen vanlig seans och sittning som jag är van att anlitas för utan det handlade om andra energier, vill inte säga att de var högre, men de var iallafall starkare för mig. Jag har under några år känt av dessa frekvenser till och från och fått budskap, men inte vetat riktigt varför. Hur jag passar in, vart budskapen ska och hur de ska förmedlas. Men igår la sig en pusselbit, jag fick agera mediallänk och ingå i ett sammanhang som är av stor vikt. Jag ser upp och tackar för förtroendet. Livet är allt bra magiskt…
Oneness
Med glädje klev jag in genom dörren till Joanna för ännu en Gudinnemeditation i onsdags. Sist jag var här var så överväldigande så denna gång hade jag ingen förväntan, mer än att få njuta av en stilla stund och skön vila. Någon gammelmoder som Joanna kallar deras visdom (tänkte på blogginlägget nyss om Feng Shui för Moder Jord där hon kallar dem förmödrar) träffade jag inte sist och det var ingen jag hoppades få träffa nu heller. Jag var nöjd med den stund som erbjöds, att få meditera med andra och bli guidad av Joannas ljuva röst.
Det tog nog inte många minuter förrens jag svävade mellan sömn och dröm. Jag såg ganska snart en stor svart och vit spindel med ett runt fylligt vitt ägg på ryggen komma fram bredvid mig Jag som förr varit skräckfylld av spindlars närvaro och säkerligen skulle reagerat instinktivt även på denna gigant såg bara lugnt åt dess håll och insöp dess energi av lugn och trygghet.
Det var sen efter en stund som jag upplevde mig bortom kroppen. Jag har haft utanförkroppen upplevelser förut, redan som barn och då har jag sett kroppen vara kvar medans jag lämnar och beger mig upp. Men den här gången så hände det något annat, något mer. Jag fick resa astralt och se ett nät av energi. Jag fick se, känna, vibrera och uppleva hela jorden, du, jag, hus, djur, ting, planeter, stjärnor, galaxer…. allt – allt var energi, inget annat. Vi, alla är en del av ett stort nät av tunna tunna skimrande trådar nästintill osynliga, som spindelvävens fast mer vita.
Jag såg och förstod allt. Ingen visade mig detta. Ingen kan ta oss dit eftersom vi alla redan är där. Jag såg ingen som var mer än någon annan, ingen som var bättre. Och trots att jag kunde färdas vart jag ville i detta nät, inom loppet av ingen tid, så ville jag ingenstans, för jag såg att allt är oändligt och allt är verkligen lika (same same). Allt är ett. Ett enda stort evigt nät av energitrådar. En spindelväv, guds väv som vi alla har vävt och som vi alla är en del av. Vi är väven. Attraktionslagen transporteras i väven, väven är drivmedlet för all energi, vi kan flöda vart vi vill, vi kan attrahera vad vi vill. Vi kan väva den väv vi önskar i livets väv. Och nu när jag verkligen förstod och tog in hur allt fungerar så måste jag bara tillägga det viktigaste att jag ville ingenstans, jag ville ingenting, allt är precis lika magiskt överallt i den här väven, eller allt är precis lika intetsägande om man väljer att se det så, allt är verkligen ett.
Jag funderade på hur och om jag skulle skriva om detta, hur kan jag sätta ord på något sådant stort. Men jag känner att jag måste försöka. Det gav mig ett sådant djup, jag kände mig så trygg med allt. Allt som är, allt som varit, allt som ska komma, även döden, för jag ser att inget lämnar livets väv, all energi lever för evigt. Och det ändrar inte ens form i väven, vi hålls samman. Så hur kan jag vara rädd för något nå mer, jag är en del i en gigantiskt väv som vi alla vävt, som håller oss samman vare sig vi vill eller inte. Väven är kärleken och hur långt vi än vill fly ifrån varann så är vi ändå sammanbundna i vår energi. Vi håller alltid ihop.
Magiskt. Oändligt. Bortom. Oneness…. orden räcker inte till, de är de jag kommer närmast med nu.
Jag behöver inte förklara. Jag bara vet. Jag önskar en dag att även du vet, vet i ditt innersta din sanning. Vet att det som sagts inom alla livstider är sant. Jag vet det. Jag har sett det. Jag har upplevt det. Jag är där. Vi är alla där.
Jag känner på ordet upplyst. Jag tror ingen kan säga sig upplyst i sig själv. Men det jag såg igår var att allt, du, människor, djur, natur, väsen, saker, stenar, planeter, stjärnor, galaxer lyste i väven, allt lyste så att jag från mitt perspektiv kunde se vägen av oändlighet, allt var upplyst. Vi är alla upplysta. Det betyder att vi alla är ljus i denna väv. Vi är alla ljusets väv. Den är energi. Den är ljus. Den är vi. Väven är ljuset.
Avslutade kvällen med att dra ett Osho Tarotkort och fick kortet Fullbordan.
Och så sökte jag givetvis budskap om spindeln
Ps Kvinnan bredvid mig under mediationen igår hade det här örhänget…
White Widdow (länk)
One of my readers contacting me as she was having reoccuring dreams about a white widow spider. My response to her message follows here:
Dear Web Weaver:
The widow is a beautiful symbol of honoring the feminine energy within each of us. Nurturing, comfort, patience, and wisdom.
Further, the widow is a creature of the autumnal equinox…this season we are entering now…a symbol of harvest and preparation.
Often the widow comes when it is time to prepare our homes and hearts for new events in our lives…to get ready for a new turn in our life’s direction.
The widow also comes as a message of peace and patience. When we may be anxious or edgy the widow reminds us that all things come into (our web) understanding in good time. Simply continue about the business of preparation (spinning) and all good things will come.
This message of patience is also consistent with spiders being symbolic of the passage of time. Many Native American tribes see each round within the spiders web as a certain span of time…as such, many tribes see the spider as the mother of time itself.
The color white is symbolic of purity, enlightenment, and clarity. When white is associated with totems within our visions it is a sign of blessing…a confirmation that our intentions are true, and that we are pure of heart in our endeavors.
Spider (länk)
Just as the Spider weaves a web, so too must we weave our own lives. The Spider symbol meaning here serves as a reminder that our choices construct our lives. When the Spider appears to us, it is a message to be mindful of the choices we are making – and ask ourselves:
How are my choices affecting my life?
How can my choices improve my life?
How are my choices affecting others in my life?
…Spiders have eight eyes and all have eight legs. The number eight is also a symbol of infinity
In yet other Native American lore accounts, the Spider (personified as the Grandmother) was the teacher and protector of esoteric wisdom.
En dag i min smak
Lämnar över nyckeln till städfirman, packar in barn och packning och åker på utflykt. Den här gången bar det iväg till Sunnansjö, hörde på Radio Dalarna att det var gammeldagsmarknad här idag, så det fick avgöra riktningen. ’Det är många gamla här’ uttryckte Yousef, Oscars kompis. Men det var väl toppen det, för hästar och karuseller stod uppställda för våra barn… Moppedrally, traktorkaravan, godisregn och tunnbrödsfika blev det innan vi åkte för att finna en badplats för dopp. Tack Eva & Julia för ert fina sällskap!
Skata
Jag har oväntat besök av skator. De visar sig överallt, hoppar förbi på altan, kraxar sin sång ihärdigt utanför fönstret, bygger bo i trädet, traskar fram och tillbaka på gräsmattan m.m. Och så har de lämnat fjädrar. Jag må vara seg ibland och förblindad av min egen uppfattning men något vill de berätta. Jag förstår det. Jag undrar bara vad.
Så jag sökte svar bland vänner på Facebook. Och fick givetvis snabbt Skatans budskap från Solögas Djurens Språk, den boken som jag nöter för fullt här hemma och sidan om skatan är redan väl upptummad, men budskapet går liksom inte in ändå…
Du har förmågan att skapa skönhet överallt just genom att du älskar det vackra. Min gåva till dig är att skapa skönhet i din värld/världen.
Du skapar skönhet genom att först känna kärlek, eftersom skönhet föds ur kärlek. Skatan kommer som en bekräftelse på att skönhet kommer att infinna sig i ditt liv igen. Med andra ord; har du något du oroar dig över och skatan kommer i din väg, släpp din oro, skönhet kommer att infinna sig. Ditt problem löser sig.
Jag fick även en fantastisk länk där det står om våra Kraftdjur och då började det klarna lite mer. Jag pusslar ihop budskapen där, Solögas och min egen tolkning såklart.
The magpie’s speech is symbolic of communication and creative expression. When we hear the magpie speak it is a message to us that we might need to listen to what is being spoken to us – listen with more attention. The chatter of the magpie is also a symbolic message that we may need to speak our minds more clearly….speak up, express our opinions, be creative with our spoken words.
This is a message for us to not hide ourselves away from the world.
Specifically, the magpie asks to keep an open mind in matters of the spirit. She also asks us where our spiritual foundation is and encourages us to open the gateways of higher (spiritual) vision.
Själv ser jag yin och yang i skatan. Balansen mellan det maskulina och feminina. Fjädern jag nu har i köket har en fin balans mellan svart och vitt, med lite mer av vitt. Den skimrar. Den är vacker. Skator är vackra tycker jag. De gillar det vackra. De syns och de är verksamma och samtidigt är de skygga. En fin balans mellan att synas och höras och ändå dra sig undan. Jag gillar också skatbon, nog för att det väsnas väl runt dem men de är rejält byggda, bättre byggmästare är svår att finna (väldigt likt vårt hem när jag tänker efter, högljutt och livfullt, stabilt och tryggt med mycket kärlek. Vi håller samman. Vi har en stark grund).
Jag lät dessa budskap smälta in. Det är det där med skönhet jag har så svårt att ta till mig. Meningen av att jag har ”förmågan att skapa skönhet…”
Igår sträckte sig handen intuitivt efter en av alla böcker i bokhyllan, Feng Shui för Moder Jord, en favorit som jag läste intensivt för några år sedan. Jag tyckte det var lite märligt att jag skulle läsa den just nu, jag är inte i stånd med att göra någon jordläkning (som boken har som huvudtema) men jag läste vidare, hoppade hit och dit, den är inspirerande lite var stans. Och så idag fann jag det som de ville visa mig… Ps Nedan är en dialog (kanalisering) mellan Agneta, författaren till boken och förmödrar (kvinnlig andlig energiform) där förmödrarna berättar;
Det är vi som kvinnor behöver börja bejaka våran kraft. Yin, den kvinnliga energin står för jorden, skönhet, vila, eftertanke introspektion, stillhet och mörker.
Vi vill lyfta fram er skönhet, kraft och sensualitet.. världen behöver er (kvinnornas) energi… låt oss göra jobbet, lär er vila i vår kraft så sker det som ska ske av sig självt…
Den feminina kraften gör inget.. Den bara är… Den vilar i sitt inre och därifrån skapas saker av sig självt.
Den sanna feminina kraften ligger inte i att kämpa på mäns vis – den ligger i kapitulation inför den egna kraften… Ni når den här kraften när ni börjar njuta av er själva och varandra som feminina kraftfulla varelser…
Det finns en längtan hos män att möta den kraftfulla kvinnan för hon bär inte hans energi – hon är inget hot utan ren njutning. Hon är kraftfull på ett annat sätt genom sin sensualitet och förmåga att nära livet…
..er sanna styrka ligger inte i ert huvud den ligger i ert sköte och er livmoder, när ni agerar från den energin så läks världen.
Njut, ha roligt med allt som kommer i din väg.. Att njuta är det feminina varandets kärna. Låt ditt arbete bli en njutning… Gör det du tycker är roligt och det som ger dig mest glädje i arbetet så ordnar vi resten.
Nu äntligen börjar jag ta till mig vad för skönhet som skatorna vill tala med mig om, jag känner att de är här för att bekräfta för mig att jag är på rätt väg. Jag har börjat skapa skönhet i mitt liv. Jag känner verkligen skönheten tar plats i mitt inre. Jag är på rätt väg. Jag har länge kämpat i stress & business-karusellen (den maskulina) och nu äntligen formas min kvinnliga sida fram. Just nu är det mycket kvinnligt, stillhet, reflektion, kreativitet och väldigt många timmar i mammarollen. Men jag njuter, jag är här och jag litar till att balansen formar sig lätt och ansträngningslöst när det väl är dags för balans mellan yin och yang. Just nu vilar jag i Yin och det är oerhört skönt.
Jag tänker på Amelia Adamo igen, när hon uttryckte att vi svenska kvinnor ville unna oss saker, unna oss en massage för att vi jobbat så mycket, unna oss något vackert för att det var vi värda… osv. Hon förstod aldrig det där, hon gjorde dessa saker (upplevelser) i ren och skär njutning. Jag gör det för att njuta, sa hon.
Och jag följer henne gärna där, jag bejakar den italienska kvinnan i mig och njuter. Jag vill vara en livsnjutare. Jag vill inte stressa igenom livet och missa det. Jag vill stanna upp och njuta av vad livet ger. Tid med barnen, en massage, ett yogapass, ett samtal, en middag… what ever!
Jag affirmerar ut att jag är en sann livsnjutare!
Och min gamla goding till affirmation behöver jag damma av och använda mera känner jag;
Jag lever det liv jag vill leva. Jag lever La dolce vita.
En timme
… på förmiddagen när Izabelle sov och barnen var med kompisar.
Lämnat befälet
Snart blir det sommaryoga… jag vet att ni är några som väntar och det gör min kropp med. Men jag har landat i något inre lugn (eller semesterlunk) som gör att jag inte förmår tänka längre än maskrosen sträcker sig ur gräsmattan. Jag är verkligen här. Här och nu. Jag hade även planerat en medialkurs med Leo Hirvelä till hösten men idag ringde jag honom och sa som det var. Att jag är ’on hold’ just nu, jag är här och jag förmår inte ta mig mycket längre och det är ingen idé heller för jag vet inte vart jag ska. Jag vet varken när, var och hur. Jag bara är.
Och tro mig, det är en skön känsla. Det är inget fel. Jag känner att allt är som det ska. Det är så här det ska vara just nu. Jag vill faktiskt inte veta så mycket, jag har varit min egen manager hela livet och det har varit mer än en heltidssyssla. Ett himla bestyr med tider, stress och jäkt. Jag mår gott av att någon annan håller i rodret. Jag åker mer än gärna med. Det känns tryggare att lämna över befälet till någon som har koll för en gång skull, någon som ser hela bilden.
Och just nu är jag beordrad att ta in nuet. Uppleva dagen och gör det som andan faller på. Och det som faller närmst är att vara Snigelmamma, ägna tid åt mitt skrivande och att vända mig inåt i meditation.
Tomma händer
Släpp föreställningen om hur du vill att livet ska vara och framför allt om hur du tycker att livet borde vara. Släpp föreställningar om allt, vardagen, människor, händelser, tankar, gärningar, väder…
Släpp taget. Du har inget att hålla taget om. Inse att Du är fri. Fri att ta emot det som Livet ger Dig. Släpp händerna fria från din föreställning om vad du önskar av livet och håll dem istället tomma och öppna för att ta emot det som livet vill ge dig.
Savita
Frågorna bleknar
Min själ längtar efter mer tystnad och stillhet. Så fort jag vänder mig inåt sveps jag in i ett lugn, ett inre rum av frid och välbehag. Kickar jag förr fått från att shoppat, ätit godis och mat eller annat ligger nu i lä efter den upplevelsen som jag känner när jag går inåt. Det är som att när jag kikar in genom min inre lucka så visar sig hela världen. Allt får en mening, frågorna bleknar i solen som har alla svar. Där inne finns allt jag söker. Där inne finns jag. Jag är allt. Vi är alla allt. Vi är droppar i Universums stora hav.
Jag har läst det till mig förut. Jag har hört andra säga det massor av gånger. Jag har själv sagt det. Skillnaden är nu att jag känner det. Jag vet att det är sant. Jag ser det i mitt inre.