En dag som fylldes med Yoga, Souldance och lite stilla meditation och Sunyoga, efter några koppar kaffe kände jag mig redo att cykla ner på Peace and Love för tredje gången idag och se Rihanna. Lyckan kändes i benen…
Den härliga känslan jag haft under hela festivalveckan sänktes dock när jag kom in på området. Baksidorna av det kärleksfulla budskapet visar sig tydliga en natt som denna. Det är smärtsamt att se så många unga påverkade och rotlösa. Jag undrar var de hör hemma, det känns som de undrar detsamma…
Det är en skrämmande värld där ute och vi är många som kan hjälpas åt att få den vackrare. En ny värld är temat på årets festival. Jag hoppas vi föräldrar kan gå samman och bygga upp en ny värld till barnen som växer upp, i alla fall ge mer energi åt den värld vi önskar leva i. En värld fylld med kärlek inom människan och mellan människor. En kärlek som börjar inom oss och delas som en osynlig navelsträng till våra barn. Det börjar inom mig. Det börjar inom dig.
Känslan är densamma när jag ser Rihanna, hon upplevs för mig rotlös. Får en känsla av att hon tappat greppet om vart hon är och vart hon här hemma. Jag cyklar hemåt i natten och ber om gemensamma krafter att skapa en ny värld.
Lycklig över att få dansa Souldance och det till ett stort gäng glada musikersjälar, som trummar med energifyllda händer och stora leenden. Det var en upplevelse av äkta Peace & Love. Tacksam. Stort tack till Eva, Birgitta, Lena, Jenny mfl som var med och dansade.
Det blir alltid som man tänker, tänker jag och minns hur stor längtan Vajra Paatra´n väckte att dansa till trumman. Dansa frigörande. Dansa med själen. Och vips (inom loppet av 4-5 veckor) uppenbarar sig ett helt gäng människor med trummor för att spela och de ”råkar” av en händelse vara verksamma i Borlänge… det känns som det här bara var starten på något mer. Vi har haft vår första kickoff och jag är säker på att det blir fler tillfällen då våra själar sluts samman. Nu ber jag än en gång om en yogalokal som förutom en stilla närvaro erbjuder möjligheter till dans och vibrerande musik.
Så äntligen var det dags för mitt första yogapass på Peace & Love. Det kom några få för att vara med när jag började och jag hade hört att de brukar vara en så där 5-6 st med varje dag, men så fort vi börjat passet så strömmade de in fler och fler och fler… och vips så hade jag en stor grupp med fina festivalyogisar som sällskap. Det var så fint och jag kände sån lycka att få ge dem en möjlighet mitt i all festivalyra att gå inåt och vara i kropp & själ. Det var annorlunda att få yoga med massa killar och tjejer iklädda jeansshorts och linne med solglasögon bredvid sig på den varma gräsmattan, det blev vackert och djupt. Jag cyklade hemåt fylld med tacksamhet och längtan efter morgondagens yoga & souldance. Loveflow!
Ett loveflow som fortsatte under en av kvällens spelningar, Thomas Di Leva. Som ett av mina syskonbarn sa, han är lite märklig. Märklig kan jag hålla med om men oerhört kärleksfull & härlig!
Var på plats kl 15.00 för min Souldance inne på Peace & Love Campingen och Chill Out. Tyvärr hittade ingen dit, jag tror de missat att få med danspassen i programmet. Så jag väntade en så där 10 min och var precis på väg att ge upp när det kom en fyrhjuling med släp emot mig, av hoppade ett gäng slagverkare med trummor, skallror, didgeridoo och massa andra instrument och sa att de var på plats för att spela åt MIG.
Wow! Så här står jag alldeles häpen med ett gäng glada musiker alldeles för mig själv. Jag kände mig kanske inte i form för att dansa loss mitt på gräsmattan till allas beskådan utan några att dansa med, men vi slog oss ner i gröngräset och jamade tillsammans… ja, de jamade (som jag tror att det kallas) och jag gungade glatt med. Mitt leende tog aldrig slut… det anlände nyfikna festivalare och fylldes på med kreativa musiker. Helt magiskt!
På lördag spelar de med ”mig” igen och då har jag fått dispens att bjuda in 7 st härliga vänner att dansa med mig (en startgrupp liksom tills vi får med oss andra happy-souls från campingen). Så är du sugen på att skaka loss i frigörande Souldance på Chill Out på lördag kl 15.00 till levande rytmisk och förförande musik så maila mig omgående.
Det bubblar och sjuder eller snarare hela Borlänge ljuder av välbehag under Peace & Love Festivalen. Det är glatt, lätt och energifyllt. Kravlöst och kärleksfullt i en perfekt harmoni. Jag fullkomligt älskar det!
Igår var vi hela familjen på Timbuktu och mojjade (Borlänge-mål) oss. Och när jag cyklade hemåt i kvällssolen så hördes Roxette över halva stan. Magiskt!
Hela stan bubblar av positiv energi, det är så fantastiskt att lilla Borlänge kan blomma upp så ofantligt och locka hit människor och artister från världens alla hörn. Jag och dom flesta Borlängeborna med mig är stolta dessa dagar. Det här är stort! Det här är coolt! Det flödar ett härligt feelgood regn över stan…
Peace & Love är en ny värld!
Vilken uppvaktning att komma hem från stillsam och närvarande skrivarretreat med mig själv och där väntar 2 st biljetter till Swedish House Mafia 24 nov som min make ’hängt på låset’ och köpt imorse medans Oscar underhöll Izabelle..
Jag har alltid känt mig före min tid och med det menar jag att jag var alldeles för gammal när rave hade sin storhetstid. Längtan till att dansa trance hela natten, den längtan pulserar i mig fast jag nu är fyrtio. Men fördelen med att nu vara fyrtio är att jag skiter i om jag är för gammal, nu vill jag snöra på mig tennisdojorna (plugga i öronpropparna), hinka vatten och dansa hela kvällen.
Yahooo Maria vilken kväll vi kommer få!
På något vis var det som att jag hade förberett mig för detta. De senaste 3 blogginläggen var förprogrammerade och jag sa faktiskt till Nogge kvällen innan jag åkte att jag kände sånt flöde att skriva med block och penna. Så när jag kom upp till Siljan och upptäckte att jag glömt datorn hemma på min skrivarretreat så tänkte jag att det är nog precis som det ska. Back to basic liksom. Och alla texterna jag har i datorn skulle väl ligga där ett tag till, huvudsaken var att det flödade fram nya. Kreativiteten är det inget fel på, det flödar… jag önskar bara att något ska flöda klart och att jag ska få ett manusstopp.
Det är som att dagarna vid Siljan formas automatiskt, förutom att pennan glödde så vandrade jag längs stranden, mediterade flera gånger, gjorde Sunyoga, gick till Gammelgården och tog en fika, filosoferade, var till plingplong-kiosken och umgicks med Mustafa, fick healing, åt middag på Sjövillan, vandrade på långbryggan och fick inspiration till yogaretreaten i september. Det är något magiskt med den här platsen och jag är glad att jag ska återvända snart…
Tacksam för den här skrivarstunden och orden som flödat fram…