Personligt
Författarkarriär
Först omgiven av dessa författare idag och där stärks min inre röst som lockar mig till mitt eget skrivande och nu finner jag en länk med den här hoppfulla texten på Facebook…
”Being you has never been so valuable. Self-expression is in. Personality pays. These are the fundamental truths of today’s wild world online. If ever there was a time to hone your expertise and build your following, it is, most certainly, now.
Everyone’s nobody until they’re Somebody. Tim Ferriss, Deepak Chopra, Suze Orman — they all experienced the ultimate in anonymity until the day they became Somebody. Thankfully, the Internet has placed those reins firmly in your hands. Look at Justin Halpern, who got a major book (and sitcom!) deal, thanks to his outrageously popular Twitter feed.
Your book opens doors. A successful book can be your gateway to bigger, better opportunities. From growing your business to leveraging media attention to launching a new career, a top-selling book gives you far more credibility, and your expertise far more value.
Success is not a magic pill. When you’re not where you want to be in your career or your life, it’s easy to idolize people who have achieved what you aspire to. The truth is, people like you become bestselling authors every week. They didn’t suddenly land on the New York Times bestseller list. They dedicated themselves, usually over a period of years, to achieving their dreams.
It’s no secret that the publishing industry is facing a tidal wave of change. Kindles, iPads, social media, and countless other factors are quickly changing how we consume information, which affects when, why, and how the industry delivers content.
For authors, however, the bottom line is simple: the more available books become–whether on our bedside tables or our iPhones — the more we thirst for them.
Rather than sitting on the sidelines waiting for The Answer, I urge you to jump in and share your wisdom with the world. We honestly can’t wait to hear what you have to say.”
Nya tiden
Spirituality in a multidimensional Reality
Inte var söndag förmiddag man får möjlighet att träffa Carl-Johan Calleman, Dannion Brinkley, Alexander Markus, Jörgen Gustafsson och 100 andra intressanta människor och vid Falun Gruva dessutom. Livet blir än mer magiskt!
Vad ska jag säga om dagen som började med att jag var ’host’ för detta fina event, ett andligt seminarium om den nya tiden, Mayakalendern, andra dimensioner och länken till våra egna uppdrag, länken som pulserar inom oss alla. Det är en spännande tid vi lever nu och det är hisnande att just du och jag har valt att leva precis just nu av alla reinkarnationer.
Efter timmar på seminariet så hann jag hem och landa lite innan nästa avfärd, en privatseans vid Ösjön och Haganäs. Det känns än mer meningsfullt att arbeta som medium efter mötet med herrarna idag. Det är viktigt att vi verkligen börjar förstå, inse och till och med känna av den andra världen. Den världen som är närmare än vi kan tro men ännu osynlig för ögat för de flesta.
Om vi bara öppnar upp våra sensorer och vårt sjätte sinne så kan vi inte längre ignorera verkligheten som börjar skönjas, vi inser att vi är mycket mer än våra kroppar, våra känslor, våra tankar – vi är energi, vi är spirituella.
If it´s not funny
It´s not Spiritual!
Dannion Brinkley
Inre etapp
Jag är i något inre djup just nu, där jag finner stillhet till meditation, andlig närvaro, svar från mitt hjärta och en källa där orden strömmar.
Vill bara berätta om vart jag är, varför jag delar lite mindre just nu av mitt. Det är för att jag är i en större process, en inre resa, en etapp som jag behöver bestiga själv. Jag njuter av utsikten jag får beskåda, perspektiven klarnar här ifrån och en dag är jag säker på att jag kommer dela insikterna med många…
Ert verkliga syfte i livet är att ge något till världen som den verkligen behöver. När ni återvänder till ert Ursprungliga Hem kommer ni att möta ett lugn och en trygghet, som ni aldrig kommer att finna i den fysiska världen. Medan ni är här skall ni arbeta, bidra med något och åstadkomma något. Detta arbete blir då grundvalen för era meningsfulla relationer och alla meningsfulla aktiviteter…
Det är visserligen sant att vissa människor behöver dra sig undan världen en tid för att kunna bygga upp sin andliga grund; men det yttersta syftet med allt verkligt andligt arbete är ändå att föra er tillbaka till världen som en aktiv deltagare som bidrar på ett positivt sätt till den…
… lite statusrapport
Yogan
Har ett uppehåll i mitt liv. Det är som det ska. Snart fyller jag på med några sommarklasser på Gammelgårdens gräsmatta men än så länge känns yogauppehållet välbehövligt. Nog för att kroppen saknar yogan men det är skönt för mitt familjeliv att vara hemma om eftermiddagar och kvällar och rå om de små. Det gör gott för dem och mitt mammahjärta.
Meditation
Livets snigelfart har mycket gott med sig, inte minst alla meditationer jag finner tid och inspiration till. Jag sätter mig oftast en kvart varje kväll kl 20.00 (och får tacka fotbolls-EM som fångar upp grabbarna framför teven). Mediterar också gärna spontant om det huxflux råkar bli stilla här hemma t ex när Izabelle sover middag. Det är lätt, det är starkt, det är otroligt givande. Jag hittar in djupare i mig själv. Jag känner mig i stark och öppen kontakt med livet, med alltet.
Skrivandet
Det bara flödar! Jag är inte ute på nätet så mycket och bloggen kommer i andra hand för skrivandet som pulserar i mig och framför allt ur mig. Det är ett kreativt kaos av ord som strömmar än här och än där. Jag ser sammanhang… ibland och ibland inte. Jag försöker att inte lägga någon värdering utan bara ta emot. Oftast kan jag känna åtminstone på vilket av alla worddokumnet texterna passar (vill) in och det är ju alltid någon reda i trasslet tänker jag. Men en idé har ploppat upp starkt mitt i allt detta virrvarr och den håller jag greppet om.
Och så försöker jag jämföra det med en konstnär som målar. Jag får för mig att många inte vet från början vad för målning som håller på att ta form, eller så finns där en tanke som kanske ändras längs vägen.
Oavsett så känns skrivandet väldigt förlösande och livgivande, jag mår oerhört bra av det! Jag mår bra så länge det strömmar ur mig och inte fastnar och blockerar inom.
Familjen
Snigelmammevisionen jag fick under ett coachingsamtal för ca 1,5 år sedan lever jag nu. Jag är hemma, inte bara fysiskt utan också mentalt och känslomässigt. Jag är här, jag är närvarande. Och jag ser verkligen framemot att vara hemma med barnen hela sommaren. Som Oscar sa imorse; Mamma, nu är det 9 veckor och 6 dagar kvar på sommarlovet.
Hälsan
Min kropp, så som jag alltid har sett den (för min inre syn, inte i spegeln), så som jag känt att den vill se ut, den börjar nu att formas fram. Jag ser det som att mitt sanna jag blommar upp ju mer fett som släpps från kroppen. Jag har sett mycket av min övervikt (även om övervikten inte varit stor på vågen) som ett skydd, ett skydd mot omvärlden, ett skydd mot att visa mig som jag är och det är så otroligt befriande att våga släppa mitt sanna jag. Stegen blir lättare. Känslan när magen krymper är underbar och jag ler mot mig själv i spegeln. Jag känner mig fri, fri att vara jag.
Välbehaget är som sagt här och det enda jag misstänker är att jag är i behov av lite mer järn i kroppen, konditionen har försämrats den senaste tiden och det vore ju bra att kunna skylla på blodvärdet. Men men, jag ska få göra provtagning till veckan och sen boostar jag på med det som saknas. Jag är ju inte den kunnigaste husmodern och kosten är nog väl ensidig, och med tanke på att jag nu varit vegetarian i 18 månader så visar sig väl mina brister så småningom.
Solduva
Huset håller äntligen på att bli klart, även de små detaljerna. Entreprenaden som skulle varit klar 31 aug 2011 ser ut att bli slutbesiktigad nu under sommaren. Den som väntar på något gott… Hur som har jag grävt mina rötter djupare med denna utbyggnad, jag känner mig hemma, trygg och lycklig. Vi har ett underbart och vacker hem.
Jag mår alldeles prima, som en Souldansande ballerina… nu blir det kvällsmeditation ♥
Sommarlov
Oscar slutar 2:a klass och Maya förskolan.
Har själv så fina minnen av skolavslutningar och sommarlov, de väcks till liv så här års. Det är en ynnest att få vara förälder och sådana här dagar känner jag mig extra stolt och tacksam. Stolt över mina vackra och snälla barn. Tacksam över ett skolår med underbara lärare och fina kompisar till barnen. Berörd in i hjärtat av sångerna de sjunger så glatt på avslutningen och massa lycka inför att få tillbringa ett helt sommarlov med dem alla tre.
Mammalycka
Skrivbubbla
Jag är just nu fångad i en kreativ skrivbubbla och vill inte komma ut… bye bye
The poetry of the earth is never dead.
Sun Gazing
Dags att bli fri
Det var faktiskt efter att jag läst Katrin Zytomierska bok Dags att bli smal som jag blev än mer peppad till LCHF. Hon var så rak på sak och gjorde det hela enkelt. Och det som gjort mest skillnad för mig är att jag ändrat tanken om mat. Vet inte om det beror på boken men jag blev inspirerad där, av hennes enkelhet och att äta några få rätter som är goda och funkar. Äta lite mer ensidigt och enkelt. Det är något som satt sig i mig, jag har släppt förtrollningen om mat.
Jag brukade tänka på vad jag skulle äta hela tiden förut, planerade in restaurangbesök, fikaställen och andra depåstopp, allt för att fylla begäret efter gósaker, god mat och socker.
Om någon sagt till mig att du kan äta färre måltider, du kan äta mindre mat, du kan sluta med bröd, pasta, socker, (och även kött) så skulle jag ha hånskrattat inom mig, lett ansträngt och sagt vad roligt att det funkar för dig men det går absolut inte för mig. Jag behöver äta ofta och mycket. Jag är hungrig jämt. Mat är energi och jag dimper ner på marken om jag inte får energin i mig.
Det är sorgligt att jag varit fast i begäret så många år men det som är mest befriande nu är att jag ändrat tanken om mig själv. Jag inser att det gamla beteendet jag levde i inte var jag, jag är numer fri. Fri och lätt. Jag ler åt mina nya matvanor och kroppen som framträder.
Idag är jag ju mätt mest hela tiden trots att jag äter så lite. Jag tänker mindre och mindre på mat. Jag tar det med ro. Jag hispar inte upp mig över det. Jag äter fortfarande för att det ger energi men jag har släppt det underliggande begäret som styrde alla matintag, sockret.
Mitt humör är stabilare. Jag är lugn och harmonisk större delen av vardagen. Jag inser att livet inte är alla dessa stunder då jag äter, livet är så mycket mer. Relationer, närvaro, glädje, skratt och frihet. LCHF-kosten gör mig fri. Jag känner friheten spritter i kroppen. Jag lämnar begären på marken och flyger glatt. Jag är fri!
Min enkla lunch som jag åt idag, ostchips och babyspenat, mums!
Måste bara tillägga den inspirerande bloggen 56 kilo!
Mandala
Vill dela det här fina inlägget om vännerna Erik och Ann-Marie Grind som är konstnärer och erbjuder kurser i Mandalamålning. Min egen Mandala Heart of the Sun som Erik målat åt mig skänker mig energi och kraft var gång jag går in i vardagsrummet. Den fyller mig med ljus och får mitt eget ljus att framträda.
Drömmer om en dag att släppa fram min egen kreativitet med penslar och färg.
Äventyrsdag
Idag har jag fått träna mitt tålamod och tygla min panikattack samtidigt som jag lett rofyllt in genom bilrutan och i nästa sekund ringt massor av alarmerande tefefonsamtal till Polis, Nogge och nära vänner…
Det började med en fin tur till Bäsna Handelsträdgård med min mor och lilla Izabelle. Vi inhandlade vackra blomster till tomten och Izabelle sprang lycklig bland gångar och snår. När vi skulle bege oss hemåt så spände jag fast Izabelle i framsätet och slängde in nycklarna på förarsätet, slog igen hennes dörr och skulle bara packa in blommorna.
Då upptäcker vi att alla dörrar har gått i lås, nyckeln är inne i bilen och så är alltså även Izabelle. Jag fick ”lätt” panik och som tur var fann mamma lugnet och stod i fönstret vid Izabelle och sjöng barnsånger för glatta livet medans jag ringde runt…
Jag pratade med Polisen som erbjöd sig skicka ut en patrull och slå in rutan. Men jag fick tag på en vän som kunde åka hem till oss och leta efter reservnycklen som sen visade sig vara försvunnen. Massa samtal hit och dit, ingen nyckel att hitta. Så till slut fick vi gentlemanna-hjälp av en herre på handelsträdgården som gav sig på ena bakrutan med en slägga. Jag kunde klättra in och slå av larmet, öppna bilen och krama den tappra tösen.
Kan konstatera nu i efterhand att det var mest oro och ängslan i mig och mamma. Hjälp fanns hela tiden till hands i Bäsna och det viktigaste av allt var att Izabelle behöll lugnet, hon satt där inne och visade ytterst lite oro först mot slutet eller så var det så att hon tröttnade ur.
Vi kunde kramas länge och väl. Gentlemannen hjälpte oss med glaskross och ordnade så att mamma fick något att sitta på. Izabelle jollrade och talade glatt på vägen hem, verkade inte berörd. Det var jag och mamma som behövde oss många djupa andetag och en stark kopp kaffe.
Jag vek av…
Jag mår som jag förjänar
… intalar jag mig med stärkande ord. Jag är värd detta välmående. Jag behöver inte se mig om bakom axeln efter orosmoln som hopar sig, jag kan faktiskt välja att tro att det här måendet är här för att stanna och jag har all rätt att må bra!
Efter så många år med oro, magsmärtor, ängslan och rädsla kan det ärligt talat kännas nästintill overkligt att må så här bra. Jag njuter av livet. Jag njuter av att vara jag, precis som jag är just nu. Jag har det gott. Jag har världens finaste familj. Jag har ett otroligt vackert och rofyllt hem. Jag har underbara vänner. Jag har kärleksfulla föräldrar. Vi är friska. Vi är trygga. Vi är lugna. Vi är glada.
Jag har det för j-a bra helt enkelt!
Solen värmer och jag ligger på soffan på altanen och det enda bekymret jag har är att SSAB mullrar och skramlar med plåten och att jag stör mig på det har säkert med åldern att göra. Samtidigt så är det kanske åldern som kommer med de andra gåvorna, känslorna av oändlig tacksamhet, ett inre lugn och ett bubbel av lycka. Det kanske är tur att det för oväsen i mitt liv, för annars svävar jag väl iväg på ett lyckomoln. Skramlet håller mig kvar i Borlänge. På jorden. I vardagen.
Jag får nog tacka åldern, för med den kom troligtvis modet att bryta ny väg. Gå ditt hjärtat vill gå och lämna ekorrhjulet som jag tidigare sprang i. I det hjulet kom jag inget vart, jag blev bara tröttare och tröttare trots det ökade jag farten. Rädd att känna efter, rädd att ramla ur.
Och tänk att ramla ur kanske är det bästa som kan ske. Jag vet vänner som fallit ur som ser det så, som en gåva. Jag hade någonstans förståndet att kasta mig av. Jag kan inte själv ta åt mig äran, mentalt var jag absolut inte där, men kroppen vek av, den visste att rädda det som räddas kan.
Och nog känner jag mig räddad allt nu när jag ligger på altan och njuter av allt det vackra i mitt liv. Livet är fyllt av gåvor och nu har jag äntligen förstånd att njuta av dem.
