Personligt
Avskalat
En tidig söndagsmorgon i maj, när inget står på agendan och solen stiger upp över tallen – den känslan är speciell. Jag älskar dagar som bara är, dagar att fånga och njuta av. Med tre barn, hus och trädgård så ser jag ändå sysslor som jag bör göra, men jag skalar av dem, skalar av till bara essensen är kvar, det viktigaste, sen låter jag resten formas av livet.
Det är så jag gjort de senaste åren med mitt yrkesliv och dess alla vägar jag utforskat, skalat av. Jag har hunnit med att utforska yrken som nagelskulptris, vägvakt, avbytare (bondgård), centrumledare, friskvårdsanläggnings-ägare, träningsinstuktör, kassabiträde, säljare, föreläsare, kursledare, idrottslärare, marknadsansvarig… jag minns när jag satt hos ett medium och uttryckte all min längtan till aurafoto, färgterapi, mediumskapet, coahingen, skrivandet, yogan osv. Då gav hon mig rådet att rensa undan, fokusera på några få delar. Istället för den saliga härliga blandningen låt någon (några behövde hon säga till mig för att jag skulle få behålla lite livsmod uppe) få komma fram än mer i ljuset då de andra läggs åt sidan. Hon gav mig rådet att fokuserar på en (några få) och istället för att med en trubbig spretig udd få se den bli knivskarp.
Jag känner mig kanske inte knivskarp, men nog känner jag att jag vässas till och blir bättre på det jag valt att fokusera på. Nu är ju inte bedömningen alls med i min motivering varför jag vässat till knivudden. Min drivkraft är att öppna upp livskraften i mig, låta mina inre egenskaper få blomma ut till det allra bästa för mig och helheten.
När jag skalade av fann jag att glädjen till yogan och skrivandet var som allra störst. Så det är den livlinan jag balanserar på. Jag ber om att få balansera i ljuset. Jag ser andligheten, det mediala som benen som jag balanserar med, att mitt högre jag skall leda mig genom yogan och orden jag skriver. Jag ber om att yogan, skrivandet och andligheten ska få fortsätta att förgylla mitt liv och låter sen resten formas av livet. Jag ber mitt ego att släppa tanken om hur det ska formas och vart jag ska gå. Jag står helt enkelt kvar på min livlina och ser om det kommer någon vindpust och för mig dit jag ska. Litar till att jag balanserar på den lina jag ska stå oavsett om stegen går fram eller bakåt, eller jag bara vinglar i nuet. Jag finner frid i att just nu är jag där jag ska vara.
Snigeldag
Jag hör tvekan i rösten hos några nära när de undrar, men hur har du det egentligen? Hur mår du av att vara hemma så mycket? De minns mitt gamla jag, det som jag också så väl känns vid. Den gamla Sofia som alltid fyllde dagarna med något och allt där emellan, om det så vore att skura toaletten, sorterar tidningar, åka iväg över en weekend, shoppa, träna, powerwalká mm mm. Alltid något att göra, inte en minut till paus om det inte vore för att svepa en kaffekopp utan att riskera att sulla på kläderna mitt i språnget.
Inte på år jag lunkat på så stilla som jag gör nu. Igår var en Snigeldag i dess rätta benämning, jag tog inte många knop förutom då jag masade lite liv i mig för måltider och annat. Jag var inte loj och apatisk, jag kände mig bara otroligt närvarande och i nuet och tänkte att eftersom det kändes så fantastiskt skönt så stannade jag kvar där.
Jag var med barnen i ett lugn samtidigt som jag fick fart och jagade Maya runt runt i huset glatt påhejad av Izabelle, vi hade oss en mysig tjejkväll bara vi tre medans grabbarna åkte på match. Maya pysslade om sin lillasyster och matade henne med gröt. De badade med barbies och skrattade högt, hela badrummet såg ut som ett sjöslag och jag behöll mitt lugn. Jag njöt av stunden, deras glädje och min lycka att vara mamma.
Sniglarnas budskap har klistrat sig fast djupare än i tanken, jag börjar känna en annan sorts mening med livet.
Livet är så magiskt, så fint!
Snigelmammelycka
Ut ur garderoben
Gladdes åt helgkänslan som infann sig under torsdagskvällen när Lets Dance drog igång, jag tycker ärligt talat det är skönt med sådana här lättsmälta feel-good-program. Och så märks det att dansen öppnar upp, den skänker glädje och ögonen börjar lysa på deltagarna och till och med så att det glimmar kärlek emellanåt. Det är fint tycker jag.
Själv är jag totalknockad av Anton Hysén, har är ju så otroligt charmig, söt och snygg. Jag är årtionden äldre och han gillar killar så det inte den förälskelsen jag känner. Det är något annat, något större. Hela hans väsen utstrålar lycka för mig. Livsglädje när den är som bäst.
Jag beundrar honom för att han kommit ut ur garderoben så att säga, så att han kan lysa upp livet för så många av oss andra. Han inspirerar mig eftersom jag känner att jag ännu inte fullt ut vågat visa vem jag är, jag håller delar tillbaka. Det har inget med sexuelläggning att göra, det handlar om delar av mig som vill släppas fria och komma till uttryck. Jag längtar också efter den dagen jag upplever total balans och harmoni och hela mitt väsen strålar av ljus och livsglädje.
Jag börjar med att öppna garderobsdörren lite mer på glänt…
Snigelliv
Barnen har flyttat in massa Sniglar i Mayas dockhus, dockhuset som flyttat ut på gräsmattan och jag tänker att Sniglarna har ett budskap till mig. Nu har de kommit upp i många sammanhang de senaste dagarna. I lördagsmorse under yogaretreaten när jag gick med Ylva för ett morgondopp (som hon gjorde, själv stod jag och mös påklädd på bryggan. Fångade modet till badet först morgonen efter) så var det en Snigel som sniglat sig ut på grusvägen och jag ville såklart hjälpa den ur körbanan så jag tog den varsamt och gick emot diket. Då sa Ylva, jag tänker att man ska flytta dem i den riktning de var på väg och nu flyttade du tillbaka den där den kom ifrån. Och så har jag aldrig tänkt, så jag fångade upp Snigeln igen och flyttade över den till andra dikeskanten, i färdriktningen.
Förr har jag alltid haft så bråttom fram i livet, vissa dagar och i vissa lägen nu med ska jag villigt erkänna, men i stort och mycket i mitt liv har jag bromsat upp i mer snigelfart. Jag hinner njuta mer då. Förr skulle jag skynda mig för att njuta sen. Oroa mig för det som skulle komma sen, älta det som varit. Nu strävar jag efter att fånga stunden, här och nu, även om det är mitt på grusvägen och jag har långt kvar till dikeskanten och den frodiga gräsmattan. Tänk om det är precis då i den där stunden när jag njuter och lullar på som bara sniglar kan plötsligt någon eller något uppenbarar sig och lyfter mig fram. Tänk om allt verkligen är omhändertaget.
Snigel
Ta det lugnt och allt ordnar sig.
Din gåva är att känna förtröstan inför livet.
Vad skönt det kändes att vara en bekymmersfri snigel. Problem hade den aldrig hört talas om, det var ett mänskligt påfund.
Så var som Snigeln – du också!
Djurens Språk
Solöga
Release, 20 % off
Jag vill ge 20 % rabatt på min första Soulspa ’Release’ den 20 maj. Ni som redan har bokat plats för givetvis rabatten avdragen.
Om du känner att du vill vara med och släppa fram mer av dig och ditt sanna jag är du varmt välkommen att boka in dig: mail@sofianorgren.se
Om Shanti
Introvert
Jag märker att jag är lite introvert de här dagarna. Det är absolut inget negativt, troligtvis tvärtom. Jag vet att jag släppte ut något gammalt under helgens yogaretreat och jag känner att det kommit in något nytt. Det nya har tagit plats, jag har bara ännu inte fått grepp om vad det är. Jag känner hur det pulserar och ger sig till känna, men jag kan ännu inte skönja dess karaktär. Det är något gott, det är något som kommer föra mig fram i livet och det blir spännande att se vad det är och vart det tar vägen. Jag fortsätter nyfiket på min livsresa.
Kundalini Yoga Horoscope
Plockat ur ett textstycke från Kundalini Yoga Horoskopet som inspirerar mig den här veckan;
”Don’t get down on yourself for the small things in your life that might not be working exactly the way you want them to. Instead, focus on the larger trends in your life that are going well. Put an emphasis on the positive, and look to expand those areas of your life that call for more exploration, experimentation, and validation.
How is your vision board coming along? On Tuesday, a meeting with friends or colleagues may remind you that there are bigger fish to fry. Bigger opportunities are waiting for you out there. Bigger ideas to seize and embrace. If you continue along in the same path and the same routine day after day, you may never actually find the pot of gold that you are looking for. Only when you try something new, dare to expand, and give yourself permission to dream, will you manifest the true goals that you are hoping to achieve.
What are these goals? Revisit that vision board and make sure it is updated with your most current desires. Furthermore, if you still haven’t taken the steps to create one at all, Tuesday is a good time to play catch-up.”
Spirit Voyage
Dansshow
Jag tackar för att allt är omhändertaget. Det var med 10 minuter tillgodo jag kom in till Mayas dansuppvisning igår efter hemfärden från Biskops Arnö. Jag möttes av kramsjuk Izabelle och söt pojk, Maya fick jag leta på bakom ridån, hon var sprallig och glad. Det var total mammalycka att sitta med både Oscar & Izabelle i knät och se Maya göra hela 3 nummer på scenen med både dans och sång, jag grät hejdlöst och undrade varför jag inte fått med mig några näsdukar. Gud va stolt jag är över mina barn, jisses! Och jag vet att ni som själva är föräldrar vet precis vad jag menar när lyckan är så där total och värmen i bröstet pulserar…
Yogaretreat
Jag ler, vänder ansiktet mot skyn och knäpper händerna vid bröstet och tackar för…
boendet, maten, vädret, människorna, gråten, skratten, tystnaden, samtalen, yogan, dansen, månen, djuren, naturen, eken, mantran, kramarna, andarna, insikterna, svetten, baden, kirskålen och maskrosbladen (som vi ätit), solen, regnbågen, elden, skriken, natten …
Tack Gud att du välsignat mitt liv med så mycket gåvor och upplevelser. Tack från djupet av mitt hjärta. Jag kan verkligen inte begära mer, jag kan bara sjunka ner i stor tacksamhet och ödmjukhet över att jag är vald att leva mitt liv ♥
Uppväckande dopp
Efter Dynamic (Osho-meditation) och frukost sprang jag och Ulrika ner till Mälaren för ett dopp. Väl på bryggan hade en utländsk man redan tagit plats med sitt fiskespö, så vi frågade: Can we have five minutes in private. Han gick iväg på grusvägen och ställde sig och tittade in i en kohage medans vi skrämde iväg alla fiskarna när vi skrikande och nakna (Ulrika hade iaf trosor på sig) plaskade i Mälaren.
Det är lilla Fia i mig som älskar sådana här spontana galenskaper. Egentligen är det ju inte alls något galet för lill-Fia att hoppa i den iskalla sjön 6 maj men den tråkiga vuxna delen i mig ser gärna hinder i det mesta skoj, det är henne jag vill krackelera och få den nyfikna och livsglada flickan att ta mer plats i livet igen. Jag är på god väg emellanåt, några fler kalldopp får nog den tråkiga delen av mig att ta skydd och den vilda lilla flickan att ta mer plats. Det är tid för omvända (inre) roller i mitt liv.
Sunyogi har varit med mig mycket i tanken den senaste tiden och jag tänker på hans livsglädje och nyfikenhet, hur han slängde sig ner på gräsmattan i förtjusning och fotade maskrosor – han har verkligen barnet i sig i kombination med en medvetenhet och visdom som de flesta av oss behöver livstider för att finna. Han är speciell. Lill-Fia är speciell hon med minns jag, det är dags att lära känna henne igen.