Personligt
Närvaro och närhet
Åkte på tur till Västerås idag, det var ett besök till Ikea som var målet, då vi behöver komplettera lite till nybygget. Jag gjorde mina ärenden smidigt, det var så skönt att strosa själv genom varuhuset en lugn tisdag innan lön. Och jag kom på mig själv med att glida lite väl långsamt till den sköna relaxmusiken i högtalarna…
Behöll mitt lugn på hemvägen, stannade vid en sjö för att svalka fötterna och meditera, så när jag mötte upp familjen hemma var jag Mrs Harmony själv.
Och det var tur det, för min fulla närvaro behövdes verkligen ikväll – Oscar och Nogge gick en stund till Vallen för att se fotbollsmatch och där hade två killar krockat rejält på planen och en av dem fick åka ambulans till sjukhus, samtidigt blev Nogge utringd på en tågolycka vid Bullermyren (han jobbar som olycksplatsansvarig) och Oscar var så orolig över allt detta han fått uppleva på den korta stunden, han pratade och pratade, om blodet i killarnas ansikten, om hur ambulansen kört där man egentligen inte får köra, om hur tränaren ringt killens mamma, om hur publiken fick skrika åt domaren att blåsa av osv osv
Det var mycket att bearbeta för min kille som plötsligt kändes så liten igen. Liten, rädd och orolig. Vi satt länge och pratade och pratade, avslutade med att be till Gud tillsammans, be för fotbollskillarna, be för de inblandade vid tågolyckan och be för att Oscar skulle få känna sig trygg och lugn i magen igen och sova gott till natten.
Jag är så tacksam att han vill prata, att det kommer naturligt och att jag förmår finnas där för mina barn. Nu sover han sött.
Förvirrad
Är lite förvirrad. Nu har sinnet vaknat till liv efter långt slummer i sommarvärmen och undrar vad som hände. Var är alla plikter och måsten och vart är allt hårt arbete? Varför gapar almanackan med tomma blad och var är stressen? När försvann klumpen i magen? Varför pulserar energin i kroppen och vem är det som sjunger där inne egentligen?
Sittandes alldeles under örat så att jag verkligen skall höra, mässar sinnet; Hur skall du försörja dig och vad är det egentligen du skall göra med ditt liv?
Och för första gången på länge har jag inte en aning, jag har ingen detaljerad plan, jag har just nu ingen smart affärsstrategi mer än den viktigaste av dem alla, att glatt fortsätta gå den väg jag börjat gå, den vägen som får min själ att sjunga.
Jag har en dröm
Jag har en dröm. En dröm att leva det liv jag vill leva, leva la dolce vita. Jag drömmer om att mitt skrivande skall komma ut, mina texter och bokidéer flöda ut ur mig. Jag vill få dem i livsflödet, just nu pulserar de bara inom och skapar viss oro. Eller snarare en puls, en puls som rör sig inne i mig och söker en ventil att pysa ur, en ventil jag behöver öppna så att trycket lättar och jag kan andas och få mer utrymme på insidan liksom.
I min dröm flödar texterna ut i ett jämnt och fridfullt flöde och jag finner harmoni och glädje i att få dem i universums omlopp. I min dröm sitter jag och signerar böcker på bokmässan nästa år. I min dröm försörjer jag mig på skrivande och yoga och det möjliggör för mig att vara den närvarande glada Snigelmamman jag vill vara, den mamman som har råd och tid att vara mycket med sina barn.
Imorgon tar jag en stort och viktig steg på stigen mot drömmarnas land. Imorgon börjar jag den ettåriga skrivarlinjen Brunnsvik Ord.
Lycka*
Första dagen
En stor dag idag för en liten tjej. Mayas första dag på skolan (fritids) var pirrig både för henne och mig. Jag minns att den var än värre när Oscar började för två år sedan, nu har både jag och Maya fått längre tid att förbereda oss och så är ju storebror där som en trygghet. Men redan efter 45 min sa Maya glatt; ’Mamma, du kan gå nu’
Och på eftermiddagen när jag hämtade henne var hon inte liten längre,
det var en stor tjej som stolt och lycklig gick hem!
Jag ler
Jag kommer på mig själv med att sitta och le och känner att leendet inte bara sitter i ansiktet, leendet är mer som en känsla i hjärtat. Och jag är så tacksam att jag har så mycket att le över just nu…
Ler fortfarande efter gårdagen med vännerna och Nogges hopp. Ler över att sommaren varit så fantastiskt härlig och jag har fått uppleva fler fina stunder än jag kunnat drömma om. Jag ler efter kvällens ljuva yogapass. Jag ler över anmälningarna som flödar in till Sunyoga-kursen. Jag ler över att yoga är en stor del i mitt liv och att skrivarkursen börjar på onsdag.
Jag ler och det ger mig fred. Frid och harmoni inom.
Tack
Hoppar rakt ut
Vilken dag jag har upplevt!
Nogge fick ett Tandemhopp av mig i 10-årig Bröllopspresent och idag var den stora dagen då hoppet skulle uppfyllas. Efter en dimmig och disig morgon klarnade det upp till en vacker sommardag, perfekta förutsättningar för hoppet och vi kunde bege oss till Fallskärmsklubben.
Dagen började med att vi båda vara nervösa, Nogge för sitt hopp och jag började ifrågasätta mitt omdöme när jag köpte presenten, hur hade jag tänkt egentligen?
Några timmar senare var det perfekta hoppet genomfört med erfarne instruktören Ingemar med 15 209 st hopp i ryggraden fastspänd bakom Nogge. Han sken som en sol, Nogge alltså. Han var så lycklig och euforisk att han gick direkt in till receptionen och bokade in sig på Fallskärmskurs. (En utbildning i Fallskärmshopp som efter två teoridagar berättigar till 24 egna hopp, utan instruktör).
Flera av våra underbara vänner var med och delade denna upplevelse med oss och efteråt åkte vi till Kråkslottet och grillade. Nu sitter jag och ler, hjärtat är fyllt av värme efter en helt underbar dag.
Tack alla! Tack livet!
Och hur hade jag då tänkt när jag köpte en sådan present till min make? Jag ville ge honom en chans att uppfylla en av sina drömmar och jag visste att detta var en av dom. Och nu i efterhand, när han landat leende på marken och är alldeles lycklig så känner jag glädje att jag vågade ge honom detta. Glädje att det är så roligt att ge.
Snigelsommar
Njuter av de sista dagarna på vårt sommarlov, den här sommaren har jag varit ledig med barnen i sex veckor och det känns helt underbart. Jag är så glad att jag vänt om mitt liv och valt bort mycket av mina åtaganden och lett min egen transformation från stressig småbarnsmamma till (att iallafall stundvis leva som) Snigelmamman.
Som Snigelmamma har jag mer tid för mina barn, jag har en lättsammare inställning till livet att allt ordnar sig. Jag vet att prioritera de här åren med barnen, att den tiden aldrig kommer igen och jag vet att livet är långt och mycket hinner jag med sen, om jag nu vill när sen kommer, men tiden med barnen hemma den tickar och går hela tiden. Den tiden behöver jag välja att leva nu!
Ta det lugnt, allt ordnar sig.
Din gåva är att känna förtröstan inför livet.
Djurens Språk – Solöga
Semestern slut
Så är äntligen semestern över och jag gläds åt att snickarna är tillbaka vid vårt hus och bygget tar fart igen efter att stått helt stilla i fyra veckor. Bygget är 4-5 veckor försenat (inflytt 31 aug, helt klart 30 sep), men nu hoppas jag att det går undan för jag vill inte att det blir ännu längre än så. Jag vill flytta hem snart!
Det går fortfarande bra att bo i Kråkslottet och jag tackar nästan varje dag att vi får bo så här, själva boendet är inte fint, men det är praktiskt med stora utrymmen och så har vi ju världens läge med tanke på grabbarnas intressen. Igår var Oscar och såg tre matcher på Vallen.
Även Nogge börjar jobba idag, men jag och barnen har ledigt en vecka till. Det har verkligen varit en lång och skön sommar, jag är så glad att den blev så fin, fint väder, fina människor och fina stunder – allt vad jag kan önska!
Här är lite bilder från bygget så som det är just nu;
Terapi
Med allt det jobbiga vi gick igenom här i juni så kom det också gåvor, det förde oss närmare varann, det skapade band som tryggt höll samman vår familj och det öppnade också upp en möjlighet för oss att gå i samtal.
Så igår var jag på mitt första samtal hos en terapeut. Det kändes skönt, overkligt och ovant. Det var skönt att få ägna en och en halvtimme åt bara mig och det var också det som kändes overkligt och väldigt ovant. Att få vara den som tar emot hjälp utan att ge. Jag är van att föra samtalet vidare till den andre, jag är van att låta andra få utrymme och gärna skapa det utrymmet åt andra.
Och när samtalet var slut så var jag lite nervös inför om jag skulle få en ny tid. Med tankar som; var jag berättigad, fanns det inte andra som behövde den här tiden mer än mig, ville hon fortsätta hjälpa mig eller skulle jag bli avvisad. Känslor av att vara avvisad och övergiven, de är de känslorna som begränsar mig mest här i livet tror jag och har format mig med de beteenden jag nu förhoppningsvis skall genomskåda och överge för att lämna utrymme till nya mer hälsosamma levnadssätt som är bra för mig.
Semester i Sthlm
Avslutade vår gemensamma semester med några fina dagar i Stockholm. Vi hade tur med hotellbokningen som var en sommarkampanj, betala för 2 bo 3 nätter, för familjerummen var tydligen fulla och vi fick checka in på sviten på Hotell Riddargatan. Med salong, sovrum med burspråk i 3 väderstreck, jacuzzi, två teveapparater och balkong ner mot gågatan på Östermalm hade vi det riktigt fint ála Dolce Vita.
Fint var också vädret, solen sken och vattnet glittrade. Gröna Lund stod på önskelistan så där roade vi oss såklart. Fast det är mest Nogge och barnen som roar sig med attraktionerna, jag är lika road av att se på och tacksam över att sitta på en bänk på marken hellre än i en karusell.
Sista dagen tog vi båten ut till Waxholm för att sola & bada, tyvärr kunde vi bara stanna några timmar för sen blev jag magsjuk och vi fick ta bussen tillbaka till stan. Det var en jobbig resa i den varma bussen och med den långa turen innan vi var på hotellet igen och jag kunde bli nedbäddad i sängen. Där låg jag ända till dagen därpå då vi skulle med tåget hem och då hade som tur var magsjukan gett med sig.
