Inspire finns nu även på Facebook, kika gärna in på sidan Inspire och tryck Gilla,
då ser du mina inlägg under dina nyheter.
Välkommen in!
Vi kom iväg, Maya piggnade till och fick i sig både något att äta och massor att dricka. Ansiktsfärgen kom tillbaka och den kalla näsan blev varm (förresten brukar näsor bli kalla på barn när dom är sjuka? Märkte att Mayas var det nu när hon var sjuk). Så vi packade och tog tåget till Stockholm…
Och nog är hon frisk alltid! Oscar och hon har härjat hejvilt med varandra, både lek och bråk, både högt och lågt. Pust! Vi kom på att det aldrig varit ifrån varandra så här länge (lite över ett dygn) och det märktes att den andre varit saknad!
Känns så fint att vi alla vi alla är samlade och kan avsluta semestern tillsammans.
Mammalycka
Hon piggnade till en kort stund igår, sen började kräkningarna igen om än inte lika intensiva. Maginfluensan har nu hållit i sig ett och ett halvt dygn. Nu återstå att se hur hon mår idag och bestämma om vi skall ta tåget till övriga familjen eller om de skall ta tåget hem.
Människan spår och Gud rår
Tanken var att vi alla skulle njuta av storstaden och ta dagarna som de kommer med Gröna Lund och skärgård… men lill-skruttan här hemma inledde sin födelsedag (fyller 6 år idag) med att kräkas hela natten. Tur tänkte jag att vi firade henne för fullt igår och ett tag tänkte jag att det kanske är just det som är anledningen till hennes lilla mage i uppror. Men efter att kräkts i 14 timmar (var 45:e min) så misstänker jag maginfluensa.
Grabbarna åkte själva med tåget imorse, de njuter av en dag tillsammans som Oscar får rodda över. Klockan 17.00 skall de se Djurgården-Brage (U21).
Nu har Maya efterfrågat smörgås och pyssel, färgen är tillbaka i ansiktet och energin i kroppen.
Mammalycka
Sitter just nu som en zombie i soffan, klockan är åtta och min energi försvann under eftermiddagen. Det är inget allvarligt, det är bara en trött mor som intensivt firat sin 6-åriga prinsessa hela dagen!
Kroppen är trött, magen svullen efter alla sliskiga sötsaker, fötterna värker men hjärtat har frid. Det känns så fridfullt nu när vi nattat barnen och känner att dagen blev lyckad, Maya verkar helt nöjd och slut. Hon har skrattat, busat och lekt hela dagen och stupade sen i säng. Vad mer att önska, jag känner mig trött och lycklig!
(Här firar vi henne på morgonen med wienerbröd, hon gillar inte tårta).
Igår var det en spännande dag för Oscar, då fick hans Islingbylag gå in med Brage på deras hemmamatch. Oscar kom på att målvakten alltid går ut som nummer två och ställde sig listigt på plats två i ledet och inväntade sin favorit, målvakten Gurra Andersson, nr 100 i Brage. Lyckligare pojk har jag aldrig skådat!
Det bästa i livet är gratis. Det fick vi återigen bevis på igår efter en dag på Furuvik, med bad i deras äventyrspark, karuseller på tivolit och massa fina djur, för det bästa den dagen återstod och var helt gratis…
Det var den härliga fontänen på Stortorget i Gävle som gladde många barn den varma sommarkvällen inklusive våra. Vilken lycka vi såg i barnens ögon när de fick busa fritt och bli genomblöta då den oberäkneliga fontänen sprutade vatten högt som lågt. Själv fegade jag tyvärr ur trots att jag var bra sugen att göra dem sällskap. Mina tunna vita kläder passade inte för vattenlek på torget kände jag, så nästa gång tar jag med ombyte.
Vi slog oss till ro ett dygn iallafall….
jag har kommit på att jag njuter av mindre små sommarresor och projekt, de behöver inte vara märkvärdiga eller dyra alls. T ex så älskar jag att packa en liten fikakorg och cykla med barnen till en lekpark, gärna på upptäcktsfärd efter någon ny som vi aldrig tidigare lekt i.
Och nu fick vi möjlighet att vara ett dygn i den här stugan på Trollarudden och uppleva den underbara miljön. Jag kände att bryggan var min plats, där gjorde jag yoga, mediterade, åt frukost, spelade spel med barnen, såg när de fiskade, såg på båtarna som åkte förbi på Runn och badade såklart, både dagsdopp, nattdopp och morgondopp blev det.
Livet bjuder på så mycket vackert och just den här sommaren verkar jag vara mer benägen att ta emot det, livet.
En som fascinerad mig nere vid bryggan var en söt liten måsunge som hade sitt hem vid stenarna intill.
Dina vingar bär dig vart du vill, så lita på dig själv och din egen förmåga.
Din gåva är att känna tilltro till dig själv.
Med andra ord, tvivla inte. Känn hela tiden tillit och du når ditt mål.
Mås, Djurens Språk – Solöga
Vi har den lyxiga förmånen att få låna en stuga på Trollarudden ute på Sunnanö. Där har vi nu slagit oss till ro för att njuta av den svenska sommaren…
Ett barn på äventyr så känner jag mig. Jag är ett vilset barn i en vuxen kropp. Barnet verkar i alla fall vilset. Min vuxne är i ett ständigt sökande efter det.
Vem är jag egentligen?
Hur var jag innan alla rädslor?
Vad gör mig lycklig?
Vad får mig att skratta?
Är frågor min vuxne ställer sig. Det är dom frågorna som fått min vuxne att kontakta barnet inom mig i hopp om svar. Vem kan svara om inte den som lärde känna mig först, tänker jag. Om inte jag vet, vem vet? Barnet måste veta, tänker min vuxne och fortsätter fråga.
Men barnet är inte där och besvarar mina frågor. Barnet är på villovägar. Barnet är försvunnet.
Ibland får jag kontakt med barnet. Det kommer insvepandes med massa känslor emellanåt, känslor av sorg och ilska. Och det kommer också med känslor av eufori, glädje och lycka. Barnet kommer med glada upptåg och skratt ibland. Då är det skoj för min vuxne, då lever kroppen upp för en stund!
Men varför försvinner barnet iväg igen, undrar min vuxne i sin ensamhet. Och söker vidare efter svar.
Nästa gång barnet är på besök så skyndar sig min vuxne att fråga, varför stannar du inte hela tiden och är med mig? Jag saknar dig.
Jag vill gärna leka med dig säger barnet. Men jag älskar äventyr. Mitt liv är ett äventyr. Du är så välkommen att följa med. Vet du vad, jag har faktiskt väntat på dig. Jag vill att du följer med mig på äventyr. Vi kan leva livet tillsammans. Så vad väntar du på?
Har du mod att lämna ditt trygga bo och följa med mig ut i livet? säger barnet.
Min vuxne tar barnets hand och svarar; Ja, det har jag! Och så studsar dom fram mot livet hand i hand!
Vill passa på att dela denna med er här på bloggen, känner någon av er att det känns rätt i hjärtat så kan jag varmt rekommendera Annas kurser – det är magiska möten med dig själv och med hästar. Vill du veta mer så besök hennes hemsida eller fånga telefonen och ring henne.