Personligt
Midsommaraftonen
… blev alldeles fantastisk!
En fin dag med vänner i Falun och dans kring stången i vackra Lill-Torpet,
som vi avslutade med familjemys i soffan till filmen ’Upp’.
Jag och Maya la våra sju blomster under kudden och jag somnade med ett leende och ett varmt hjärta,
livet bjöd på en väldigt fin dag!
Tacksam
Glad Midsommar
Önskar er alla en underbar dag!
Fin dag
Ännu en fin dag, jag är så tacksam! Solen lyser in i mitt liv, barnen skrattar och maken sjunger… vi klarar oss ur detta. Vi fortsätter att ta ett steg i taget. Idag är jag glad. Idag är jag hoppfull. Idag är jag tacksam. Idag är jag som jag oftast brukar vara!
Tack för en fin dag!
Mina bilder
Kände sådan glädje och tacksamhet när Ryan Garrison skickade mig bilderna som vi tog förra veckan. Han har verkligen lyckats fånga den känsla som jag vill förmedla och det känns som jag. Det låter kanske konstigt, klart det är jag. Men jag jag förställer mig gärna på bild, blir lite konstlad och onaturlig när jag spänner mig och blir nervös. Men det blev jag ju aldrig när Ryan fotade, jag var i min yoga-feeling och kände harmoni och det tycker jag kom igenom i bilderna.
Tack Ryan!
Gåva till mig
Livet ger också mycket gåvor. Kanske är det lättare att se dem när det är mörkt, då de kommer som små lysande stjärnor och lyser upp för en stund.
Och jag ser dem, stjärnorna – det är någon som lyssnar, barnen som leker, vänner som ringer, familjens kramar, en hand på min axel, solen som lyser, skratt på radion… det är så mycket gåvor!
Dagen idag har varit fylld av dem. Fika med en vän, en ängel runt min hals och så har jag har träffat en av mina nya klienter och hon var helt underbar, det är lycka att få coacha så fina människor ut i livet. Och mötet med William, chefredaktör på Dalapennan, Dalarnas Författarförbunds egen tidning, var kreativt och givande och jag märker hur mycket passion och glädje jag har inom området.
På tal om passion, så avslutades arbetsdagen med Yoga. Orden räcker inte till när jag vill beskriva vad Yogan ger mig. Det hettar till i ögonvrån i slutet på varje pass när en tår tränger sig fram och hjärtat fylls av kärlek. Yoga är kärlek. Yoga är kärlek till mig själv, den finaste gåvan jag kan ge mig själv.
Ofattbart
Livet är tungt åt oss just nu. Det har hänt något ofattbart och läskigt i vår närhet. Det känns tungt och orättvist. Vi tar en dag i taget när det är som bäst och en timme åt gången när det är mörkare. Vi guidar varann mot ljuset när den andre inte ser. Vi håller varann i handen och våra band knyts allt starkare.
När jag väl ser vägen mot ljuset så ser jag gåvor trots det omslutande mörkret och jag kan känna viss tacksamhet. Men när ljuset blåses ut och innan jag hinner tända en ny tändsticka så grabbar rädslan, oron och ångesten tag i mig. Då är det skönt att hålla Nogge i handen och fortsätta gå framåt även om vi inte just för stunden ser vart vi sätter fötterna.
Bredvid oss hör vi vänners kärleksfulla ord, vi känner deras närvaro och oändliga stöd. Men vi måste gå de där stegen själva, vi måste igenom den här perioden just nu. Det finns bara en väg och det är vägen mot ljuset. Jag vet att vi finner den även om det är bra läskigt att gå här ibland.
Livet har ruskat om oss men jag vet att vi stärker våra rötter när vi prövas.
Jag har tagit mitt beslut att avboka min Skrivarkurs nästa vecka, kursen som jag längtat efter sedan i höstas. Den får vänta lite till. Jag vet vart jag behöver vara, jag behöver vara med min familj, med min man och våra barn. Vi behöver vara tillsammans just nu.
Tillflyktsort
Lyckligtvis hade jag och Elin planerat den här dagen sedan länge och det kunde ju inte passa bättre med tanke på hur jag mår just nu och vad vi går igenom, än att åka till min kära tillflyktsort och smultronställe Ängelsberg.
Det finns så mycket att upptäcka i Ängelsberg, som den vackra naturen, det fina bruket och den inspirerande Skulpturparken som i år hade temat Energi. Men allra mest upptäcker jag inom mig när jag är här. Här finner jag djupare kontakt med mig själv, här finner jag ro.
Jag kan verkligen rekommendera ett besök under sommaren, Skulpturparken har sin konstutställning till den 2 oktober och de sägs att det är det sista året de gör den. Men jag håller mina tummar för att de finner kraft att fortsätta arrangera den vackra parken även i framtiden, den är helt magisk!
Utdrag ur rapport
…. sen hände det något allvarligt i vår närhet som påverkade vår lilla familj med väldigt mycket känslor. Vi kom in i chock och är i kris. Jag och Nogge har de senaste dagarna dragit oss samman än mer, slutit cirkeln för att kunna finnas närmare för våra barn och rå om vår lilla kärna.
Vi samtalar mycket med nära som också är påverkade av detta, även med några utvalda utanför som kan ge stöd. Situationen är inte allvarlig fysiskt för oss, men känslomässig väldigt starkt. Vi är i de känslor vi möter och hjälper barnen att hantera sina och finnas där när frågorna kommer.
Så rapporten har uteblivit och bloggen har fått ligga i lite dvala. Men jag har full koll på att sötsuget och kaffesuget har varit mycket starkare under dessa dagar och trots att jag är medveten om det har jag inte orkat bry mig, utan helt enkelt ätit det onyttiga ändå. Jag vet att jag äter mer sött när jag är känslomässigt skör. Det är något jag behöver träna mer framöver, att stanna i känslorna och låta dem vara fullt ut, utan att tro att jag skingrar dem med socker. Socker läker inga känslosår. Läkningen kommer när jag tar in känslorna fullt ut och accepterar vad jag känner.
Här är jag just nu. Jag vakar över de mina som en björnhona, väljer att vara närmre barnen. Bloggen kommer nog att svajja några dagar till, känslorna kommer i vågor och sköljer över och jag påminner mig också om att de sköljer förbi, för när jag är mitt i en våg så är det lätt att känna den för stark och övermäktig. Men om jag vilar, flyter med, så vet jag att den sköljer förbi. Allt blir bra.
Allt är egentligen som det ska och när jag agerar björnhona så ser jag att mina barn är här, de mår relativt bra, de möter också sina känslor, men.. och det är bra. Det är så det ska vara. Hör ord i mitt inre; stanna här och nu, var här och nu. Här och nu är allt som det ska. Det jag känner är rädsla för något som kan komma eller minnen från något gammalt. Här och nu är allt bra.
Photoshoot
Det var en annorlunda morgon när jag var modell på en Photoshoot med Ryan Garrison. Nu var det ju inte riktigt så som jag fick det att låta, det var inget modelluppdrag även om jag fantiserade om Top Model när Ryan hjälpte mig fota nya bilder till min hemsida.
Stylisten, make up-artisten och hårfrisören infann sig inte som de gör på teve och jag fixade till mig så gott jag kunde själv. Det funkade nog ganska bra då jag ändå ska utstråla lite aláNaturell Yogi.
Jag mässade ett tack till mig själv att jag varit så klok att anlita en professionell fotograf. Det visade sig vara ett genialt drag, han fick mig att slappna av och allt fummel jag brukar ha för mig när jag fotas som att blunda och grimasera la han ingen notis om… han fotade på lugnt och stilla, gav mig fina enkla anvisningar och vips så hade vi en serie av underbara bilder! Jipiii
Autografer
En lycklig pyjamsklädd pojk här hemma som precis fått en signerad fotboll, full med Brage-autografer. Det är Bragespelarna och våra härliga grannar Wiklöf och Tobbe som har ordnat den fina gåvan. Oscar snurrar och snurrar på den där bollen så jag blir yr i huvudet, kollar in alla namn och spelarnummer och stämmer av med sitt matchprogram.
Själv är jag en tam fotbollssupporter men när Wiklöf kom in och gav Oscar bollen fick jag en tår i ögat och känner mig nästan lite omvänd….
Oscar däremot har blivit en riktig fan av Brage. Han känner till alla i truppen, kan deras namn och nummer. Han skyndar sig bort och ser på deras träningar, så gott som varje träning (även ungdomslagen fångar hans intresse), hänger med Bertil(materialförvaltaren), ser på hemmamatcher, vinkar av bussen när de åker på bortamatcher – han är sju år och har funnit sina första idoler. Det är så sött!