Personligt
Maya pratar
Maya var sjuk och sov en natt, en dag, en natt…. men imorse studsade hon upp som vanligt, har pratat, pratat, pratat och pratat idag. Hon har pratat om allt, men mest om mat. Vad vi ska äta idag, vad vi ska äta sen, vad vi ska äta imorgon, på onsdag… och när jag skulle laga middag och frågade vad hon ville ha, svarade hon: Ge mig vad som helst!
Det var väl första och sista gången jag hörde det från ett av mina barn misstänker jag. Men oh, vad härligt det var att höra.
Mammalycka
Vilsam söndag
Vi hade inga speciella planer för dagen, utan den skulle vi ta som den kom. Så när Maya vaknade upp efter en orolig natt med feber så blev det en lugn dag hemma. Jag har gått i mina myskläder hela dagen. Osminkad och ostylad har jag myst runt i huset, bytt ut ljusen som brunnit ut, tänt nya och kollat till Maya med jämna mellanrum. Lyssnat till hennes djupa andetag och den sprakande varma brasan. Legat bredvid henne och läst när hon sovit och slumrat till emellanåt jag med. Oscar har lekt med kompis och byggt lego. Nogge har sett på film.
Jag har gått utanför dörren två gånger idag, en promenad i morse och en promenad med Eva på eftermiddagen. De var uppfriskande och sköna. Vinden ven och snön yrde. Så skönt att komma in i värmen igen efteråt.
Sådana här dagar drömmer jag om. Inte att mitt barn ska var sjukt förstås. Men jag drömmer om dagar hemma, utan massa måsten, utan internet, utan telefoner som ringer, utan tider att passa. En låååååång skön vilsam söndag helt enkelt.
Förläggare
Fick innan jul hem några inspirerande böcker som jag nu slukar när tillfälle ges. Jag blir väldigt inspirerad i mitt skrivande och lär mig sparka mig själv i rumpan så att skrivandet blir av. Även om det är så fantastiskt underbart och befriande när jag skriver så låter jag mig ändå gå länge med vånda innan jag väl slår mig ner och skriver.
Det är som med träning. Det kan vara så otroligt gruvsamt att komma igång, men när du väl gör det och allra helst efteråt, så är känslan så skön. Precis så är det med mitt skrivande.
Jag lär mig att det tråkigt nog är som med det mesta annat, att jag behöver disciplin och beslutsamhet. Även om det är en passion så finns latmasken där och ger sig till känna.
Förläggaren sitter också och iakttar mig, det läser jag mig i en av böckerna. Att förläggaren sitter och stör skrivandet med massa nedvärderande kommentarer som lätt gör att lusten försvinner och musten går ur. Men nu har jag lärt mig att när förläggaren är igång så plockar jag fram ett nytt dokument till honom och låter honom spy ur sig det han vill säga. Han får tömma ur sig sitt och sen öppnar jag upp min text och återgår till skrivandet igen.
Och det är där jag är nu. Jag skriver för glatta livet och som tur var verkar förläggaren vara julledig just idag.
Tacksam
Julafton
Oscar ropar på oss när han vaknar. Jag har sett tomten, säger han. Han var nyss här! Han är uppspelt och glad när han väcker Maya för att de tillsammans ska se om tomten lämnat några paket i julstrumporna.
Och efter paketöppningen blir det familjelopp nerför trappen. Oscar skriker halvvägs ner, Han har varit här! Och vi ser med lycka på när våra barn nyfiket undersöker paketen under granen.
Jag är så oerhört tacksam att jag har barn! Jag är tacksam att jag har mat att fylla deras magar med och en trygg plats åt dem att sova på, att vi har ett hem och att det hemmet är i Sverige. Och jag är tacksam att jag har råd att ge mina barn julklappar.
Tack!
Önskar er alla en fridfull och underbar Jul
Julefrid
Det ser ett som ett slagfält, men det är rester av en mysig dag med sång, skratt, pepparkaksbak och julgodis. Nu är det bara timmar kvar tills barnen springer nerför trappan för att se om självaste tomten varit på besök under natten.
Det är julefrid i vårt hus och jag är en lycklig mamma….
dan före doppare-dan är den bästa dagen tycker jag!
Tömning
Jag håller på att rensa i röran. Mitt i självaste julruschen så har jag fått nått tokryck och börjat rensa mina garderober. Kommit halvvägs än så länge, resten lär väl få vänta till efter jul kan man hoppas. Men oh, vad skönt det är att rensa undan massa gamla saker. Ge bort. Bli av med. Det känns som det blir luftigare här hemma och jag får lättare att andas.
Jag har som mål att anamma den gyllene regeln, en in en ut. Fast jag har ett minne av att regeln egentligen är en in två ut. Men där är jag inte ännu.
Jag tror vi mår bra av att rensa undan emellanåt. Att rensa fysiskt runt omkring oss hjälper oss att rensa känslomässigt och mentalt inom oss. Och så som jag har eldat önskningar så lär jag väl göra plats för dem. Skapa plats för nya tankar och nya händelser. Snart är det nytt år också och jag har höga förväntningar på 2011 – det är nu det lossnar känns det som….
På tal om tömning. Med sysslor att göra, rensande här hemma och inköp av de sista julklapparna, så får jag ändå för mig att gå och ge blod. Beger mig upp till Blodcentralen med lite dåligt samvete, det är länge sedan jag var där nu. Men de skuldbelägger inte, utan välkomnar varje droppe.
The secret of living is giving
Blogg från Bangladesh
En vän tipsade mig om ett skribentuppdrag i självaste Bangladesh. Ett projekt som genomförs av Tidningen Mama och Unite for Women som är RFSU:s initiativ för att öka kunskapen och sätta press på politikerna att stoppa mödradödligheten i världen.
… svetten lackade, hjärtat bultade, rädslorna fick spatt i huvudet – men hjärtat och själen sjöng – jag skickade direkt in min ansökan!
Julstress
Stressen smyger sig på. Men jag är vaksam och iakttagande. Jag låter den inte få överrumpla mig. Jag ser vart den ligger och lurar, så jag tar en annan väg. Jag överlistar den i år. Det här är en av de bästa tiderna på året, aldrig att jag låter den hålla mig fången igen. Nu är tid för njutning. Jag skalar av. Jag prioriterar. Jag väljer det som är viktigast för mig. Närvaro med mina nära och kära. Lugn och harmoni.
Önskar dig detsamma, en varm Jul med de dina och stressen fastfrusen långt bort i kylan.
Intuition
Jag är expert på att se hur människor mår. Jag kan förnimma minsta lilla ögonrörelse eller lätt rodnad på halsen. Jag kan pejla av ett rum och se om någon tar illa vid sig, blir ledsen eller rädd. Det är en gåva jag har skaffat mig. Troligtvis har jag skaffat mig den den hårda vägen. Jag kan se direkt om något jag säger eller gör förnärmar den andra personen på något vis. Och jag minns gånger när jag själv var liten och blev förnärmad, kände mig ledsen eller rädd och ingen upptäckte det. Jag minns hur det kändes att bära detta ensam. Det är sådant jag bearbetar nu när jag är vuxen och har verktygen.
Det är smärtsamma minnen att som barn ensam bära sorg, ledsenhet och rädsla utan att någon ser klumpen i magen. Den går ju inte att se, den ligger väl gömd. Den syns inte, den känns.
Jag är så tacksam för dessa, om än jobbiga erfarenheter jag bär med mig. Nu när jag har egna barn så kan jag använda dessa. Erfarenheterna har utvecklat sig till en skarp intuition som jag tar till vara varje dag i min föräldraroll. Där gör den gott. Där kommer den till sin rätta. Genom att jag ser och känner delar av det barnen går igenom så kan jag stanna upp och hjälpa dem att hantera det, få en famn att krypa upp i och låta känslorna få komma ut och klumpen i magen få ord att uttrycka sig med.
Men så jobbar jag fortfarande med att inte ta på mig allt andra människor går igenom. Mitt gamla mönster har varit att jag hela tiden ska anpassa mig och ändra mig om jag märker att någon far illa av hur jag är. Jag har många gånger förminskat mig och skuggat mig själv lite för att inte ta för mycket plats eller göra andra människor obekväma med mig.
Tro mig, det är ett himla mastodont jobb att hålla koll på hur andra reagerar för att sedan tona i mig på ”rätt” bekväm frekvens för dem. Det är det jag vill befria mig helt ifrån. Jag vill vara mig själv. Jag vill vara intonad på mig. Och veta att det är helt okey att vara jag. Jag duger precis så som jag är.
Och genom att jag lär mig att jag duger som jag är, så lär jag mina barn att de duger som de är. För jag vet att jag kan inte ge något till dem som jag själv inte har. Och så vet jag att de inte gör som jag säger, de gör som jag gör.
Familjehelg
Vi är i Västerås i helgen och myser lite. En tradition vi haft sedan länge jag och Nogge, långt innan barnen, att åka iväg någon helg innan jul och julhandla. Nu när barnen är med blir det lite mindre handel och mer mys och bara vara med varandra – det är jätte härligt och vi mår gott allihop. Vi bor på First Hotell i Skrapan, på nionde våningen med utsikt över stan och Mälaren. Här är vi på väg upp till 24 våningen med utanpå hissen och barnen ser med spänning ut genom fönstret.
Måste bara berätta om Mayas beställning till servitören på en grekisk restaurang som fick även grannbordet att skratta: Grillkorv, pommesfrites, tzatziki och mjölk – servitören fanns sig snabbt och sa att det var ett väldigt bra val, då allt passade så bra ihop!
Oscar uppdaterar sig med senaste fotbollsresultatet….