Personligt
största sorgen
Kan det vara så att din största sorg är sorgen i att inte vara dig själv fullt ut. Och att den första sorg du upplever i livet är när omgivningen börjar förändra och förminska dig. Dom vill få dig tystare, lugnare, prata mer, ta mindre plats, mer plats, leka andra lekar. Och när åren går kanske omgivningen också påpekar ditt utseende och du lär dig att det är inte okey att vara som du är och se ut som du gör. Närmare tonåren börjar du själv se ideal som media visar, och du tänker att det är den sanna vägen till lycka att se ut som modellerna gör.
Kan det vara din största sorg i livet – förlusten av dig själv. Och när du förlorar rätten till att vara du, så förlorar du även kontakten med dina drömmar och din längtan. Du tror att du är fel och det du känner är fel och hur andra vill se dig och vill att du ska vara är den rätta vägen. Du börjar följa omgivningen och blir vilsen i dig själv.
Om du känner igen dig i texten så är läkningen att acceptera den tid du varit förlorad, att acceptera det du inte kan förändra. Och att nu, i dag, börja ta tillbaka rätten till att vara du. Gå inåt, leta efter pusselbitarna till ditt sanna jag. Finn ut vem du är och vad du drömmer om. Och låt dig vara allt vad du är. För det är inget fel i att vara du, du är en skapelse av det gudomliga och du är fullkomlig precis som du är.
Älska sig själv
Att älska sig själv. Du kan inte sitta och vänta på att en känsla av kärlek ska infinna sig. För kärlek är en handling – ett verb – något man gör. Så du behöver ”step into action” för att komma i rörelse, starta en movement emot det som ska ske, ske sen när du älskar dig själv, det behöver börja ske nu.
Mina tankar om min kärlek till kroppen var villkorad. Jag tyckte jag behövde gå ner i vikt först, sen skulle jag älska mig själv och då skulle jag se mitt eget värde och då skulle jag göra allt det jag egentligen längtade efter. Som att köpa kläder jag tyckte var snygga, använda bikini, bada, gå stoltare, skratta mer, gå på fester, satsa på min youtubekanal, skapa business …. Då skulle jag förverkliga allt jag längtade efter. Men först behövde jag gå ner i vikt, finna mitt eget värde och kärlek. Tills jag kom på att det är precis tvärtom.
Det betyder att göra nu, allt det som du tänker göra sen. För det är handlingen som får allt att vända runt. Ju mer du investerar i dig själv och dina drömmar, ju mer värde fylls du med. Du börjar känna dig viktig och värdefull för dig själv. Du uppvaktar dig själv, skulle man kunna säga. Och du vet ju vad som händer när du får uppvaktning, du börjar ana att någon tycker om dig. Du märker att du börjar tycka om dig själv.
Eftertänksamhet
Eftertänksamhet – är ett ord jag fått till mig sista tiden. Jag märker att energierna accelerera och ökar på, att saker vi bett om under en längre tid plötsligt börjar levereras. Önskningar manifesteras nu och det manifesteras snabbt.
När jag ser tillbaka så har mycket av det jag önskat slagit in. Minns när jag var nyutbildad som coach och jag köpte mig en tjusig Filofax i skinn och sände ut att jag skulle vara fullbokad och eftertraktad. Efter ett par månader så var önskan uppfylld. Men med en blick i backspegeln så mådde jag inte bra av att vara helt fullbokad över en så lång tid.
Något annat som slagit in och slagit väl ut är min önskan att vara Snigelmamma, jag har ändrat min livsstil från stressad karriärsmamma till en mamma som har tid och är hemma mycket med barnen. Och dessa år har varit fantastiska – det bästa beslut jag tagit.
Men under den senaste tiden har jag längtat mycket efter att vara mer produktiv, jobba mer faktiskt (som balans till yogachillet och snigelmammelivet) och att även få resa i jobbet. Mer business helt enkelt. Och nu börjar det jag bett om manifesteras – BIG TIME – jag känner hur en våg av energi har satts i rörelse och att det här är bara början. Det händer så mycket, jobb och uppdrag kommer in, jag bjuds med i nya tilltänkta projekt, jag blir erbjuden att åka med på yogaresa både utomlands och i Sverige, ska själv till både Örebro, Rättvik, Stockholm och Arizona (!) i höst.
Det accelererar och ökar, det manifesteras snabbt nu. Energierna trycker på. Så mitt råd är att stanna upp, ta en stund till eftertänksamhet till det du vill skapa och attrahera, du kommer få det du ber om, du kommer få det snabbt och du kommer få det tills måttet är rågat – så var riktigt säker på att det du ber om är det du verkligen vill ha.
Vi läker skam
Vad i all sin dar håller jag på med, hinner jag tänka en sekund när deltagaren som är med på min yogakurs på folkhögskolan kikar fram över min axel och får se rumpbilden jag precis sparat ner. Jag har tagit med kvinnor i ett hyllningståg utan dess like och i min inbox ramlar rumpbilder in.
Det började med min egen skam till min kropp, skam över vikten, magen, ben, armar, celluliter. Och insikten att jag faktiskt inte hade lust att ta någon mer strid med kroppen, inte följa vare sig dieter eller träningsprogram. Jag orkade inte mer helt enkelt. Jag var mån både om min tid och min livsstil, en livstil med mer filosoferande än att flåsa runt i elljusspår, en livstil med både pasta och glass när tillfälle gavs. En livsstil med mer njutning och glamour.
Så jag gav upp vikthesten och frågade mig vad jag egentligen jagat. Vad ville jag känna när jag nått den där ”rätta” vikten? Och kom fram till att jag ville känna mig snygg, härlig och sexig. Jag ville njuta av min kropp.
Så jag befäste mitt nya statement genom en bikinibild och en text, då en vän hörde av sig och sa; ”Du behöver ta med kvinnorna! Det är inte bara du som vill detta, det är fler, fler vill samma sak som du.”
Så det var så det började, jag lyssnade på vännen, bjöd in kvinnor att hänga på mig i Savitas Celebration, en hyllning till kroppen, där vi visar att vår kropp är naturlig, normal och vacker som den är oavsett storlek, färg, ålder eller form. Vi kan välja att känna oss vackra!
Så nu när alla rumpbilderna ramlar in till veckans bildcollage så frågar jag mig, vad i all sin dar håller jag på med?
Men jag vet redan svaret, jag hjälper kvinnor frigöra sig från skam. Jag hjälper dem att läka sin relation till kroppen. Så varför dessa bilder? Dels för att jag tycker vi är snygga, sexiga och härliga och jag VILL visa upp det. Det djupare svaret är för att vi läker skam i synlighet och ljus. Vi behöver komma ut. Vi läker skam när vi kan komma ut i en gemenskap och/eller ett forum där vi inte blir skammade – utan tvärtom blir hyllade! Savitas Celebration är just fokus på det, att hylla kroppen! Att hylla kvinnan!
Vill du vara med, så känn dig varmt välkommen att hänga på! Varje vecka delar jag våra bilder och varje vecka är det olika teman. Skicka mig din bild genom PM/DM och ge ditt godkännande att använda bilden genom att skriva ”Okey Savitas Celebration” med ditt foto. Denna vecka är temat: RUMPA.
Sommar utan skam
Den här sommaren har jag njutit av strandliv och bad helt utan SKAM. Alltså vilken otrolig förändring jag genomgått. Det var inte mer än något år sedan jag satt vår filt vid den offentliga utomhuspoolen och inte vågade ta av min tunika. Jag skylde mig och hoppades ingen skulle märka min skam. Men jag är säker på nu i efterhand att energin av skam både syns och känns, jag stack ju trots allt ut som den enda som inte tog av mig till badkläder denna varma dag.
Transformationen har tagit tid, men jag är så stolt och glad nu när jag är i ljuset på andra sidan att jag tagit dessa medvetna steg. Jag har varit beslutsam. Jag ville svassa fram och känna mig belåten i min boning – det var mitt mål. Och jag tänkte inte gå den begränsande vägen genom kontroll av kost och träning för att få något ”sk resultat”. Istället lät jag min kropp få tillåtelse att vara som den är och så bestämde jag mig för att ändra mina känslor till den istället. För det var ju trots allt känslor allt handlade om.
Jag ville till en början känna mig belåten. Belåten var mitt lagom-ord. Det skulle ingen våga ifrågasätta. Det är klart vi ger varann tillåtelse att känna oss belåtna i våra kroppar. Men efter ett tag så behövde jag vara ärlig med mig själv och då insåg jag att belåten inte alls var min högsta önskan. Jag ville känna mig mer. Jag ville känna mig snygg, härlig och sexig. Jag ville njuta i min kropp.
Och då fick jag verkligen möta min rädsla för andra människors tyckande. Vad ska de tycka om jag svassar förbi och känner mig både snygg och sexig? Och i sociala medier märks det ju ganska väl vad människor är fine med och inte. Så jag fick möta min skam igen, jag var på väg men inte alla skulle gilla det de såg. Och det är ju källan till skam, skam är inget vi har i oss, det är något människor projicerar på dig.
Och det har också hjälpt mig i min väg att svassa fram utan skam, för jag lär mig att släppa taget om rädslan för vad andra människor ska tycka, vissa tycker si, vissa så, jag når inte min innersta längtan om mina känslor styrs av hur andra ser på mig och det jag gör. Jag når det jag vill genom att fokusera på det som är positivt och ger mig själv tillåtelse att tycka om den jag är och hur jag ser ut.
Så resan har varit lång och otroligt lärorik, jag har inte framme än, men jag har kommit en bra bit ifrån skammen och ut i ljuset (skam är lika med mörker/gömma/dölja) och jag njuter av varje steg jag svassar fram.
…………………………………………………………………………………………………………….
Vill du också gå denna väg, så var gärna med i Savitas Celebration (sök på hashtag #savitascelebration) på Facebook och Instagram, där vi varje fredag lägger ut bilder på våra kroppar, för att visa att de är vackra som de är oavsett storlek, ålder, färg eller form.
Min mage
Det var en klient som jag coachade som sa att hon har komplex för sin mage och inte gärna vill ha bikini på sig, ovanför ärret där hon fått sitt kejsarsnitt blev det liksom en bula som hängde över ärret. Och jag sa, så är det för mig med och visade mitt ärr och min mycket större ”bula” (eller muffins som en vän kallar det) som hänger över ärret efter mina två kejsarsnitt. Och då slog det mig att jag inte har komplex för magen nå längre, inte alls.
Och jag kan inte förstå att jag önskat en magruta-mage, för ärligt talat så tycker jag inte det skulle vara klädsamt till min kropp, jag gillar egentligen det mjuka och sensuella och jag tycker faktiskt min mage är härlig numer (så kände jag inte nyss men något har skiftat).
Och just det där med magen har varit viktigt för mig, inte ur utseende synpunkt utan för att när jag utövar yoga så är jag väldigt medveten och närvarande i min kropp, jag känner den verkligen, men just magen har jag inte fått kontakt med, det har varit som en tom ihålig känsla – ingen kontakt, ingen hemma liksom. Och det har förbryllat mig, jag vill ju ha kontakt med min mage och mitt tredje chakra, så jag har jobbat aktivt med andningsövningar för att stärka relationen med magen. Jag har också låtit en vän sy en bredare vetekudde i gult (chakrafärgen för magen) som jag värmt och lagt om magen på kvällen. Men tomhetskänslan har bestått.
Men så idag när jag låg och kände mig FAB i min bikini så strök jag över min mage och kände bara kärlek. Bara kärlek. Och jag såg hur vacker och fin den är. Den är såååå fin. Och nu när jag skriver blir jag berörd …. det kommer tårar… jag känner äntligen att vi hör samman, jag och min mage, jag känner vår vänskap. Jag känner vår kärlek till varann.
Kroppens budskap
När jag tonar in på kroppens budskap och använder mina ögon som yogalärare kan jag se kropparna på ett annat sätt. Det är som att jag ser om kroppen håller skam, som i mitt eget fall då jag burit mycket skam. Se en kropp som bär låg självkänsla, lågt huvud, en kropp som bär oro och ängslan, en annan som bär upp sin ägare som inte förmår bära upp sig själv.
Jag vet inte om det är hela sanningen, men jag tror mig kunna se att kroppar visar oss hur de mår och vad de bär eller inte bär. Se kroppen som en budbärare av vad ägaren/ägarinnan till kroppen går igenom och bär för tankar om sig själv och livet.
Är kroppen en spegel av våra tankar och värderingar om oss själva och livet?
Jag kan i iallafall se till min egen kropp hur den speglat min skam, också min rädsla som jag haft (och stundom har) till livet och framtiden. Se hur min kropp byggt skydd och mobiliserat energi … ifall framtiden bjuder något hotfullt så är det bäst att vara beredd, ha skydd och/eller kraft att fly. Och då menar jag hotfullt som i att möta avundsjuka eller dömande, vilket jag är allra mest rädd för.
Så för min egen del väljer jag fridfulla och snälla tankar om framtiden, jag säger (affirmerar) till mig själv och min kropp att det är tryggt att leva, livet är en god plats och den är fylld av glädje. Jag vill hjälpa mig själv och min kropp att bygga tillit till livet och på så vis hjälpa den släppa ner sin gard, släppa ut den lagrade energin och istället gå framåt i tillit till att jag är buren och omhändertagen.
När du ser till din kropp, dess hållning och hur den för sig i livet, vad visar den dig för budskap om dig själv?
BODYLOVE
Jag märkte hur jag höll på att dyka in i vassen och gömma mig, ett gammalt mönster jag bär med mig när beachsäsongen sätter igång.
Men så bestämde jag mig istället för att nu är det dags, att än mer stärka och LÄKA relationen med min kropp. Sluta mata den med skam och istället ge den min kärlek och omtanke.
Så på lördag startar jag en videoserie på YouTube som jag kallar BodyLove ❤
Kanske vill du vara med. Bäst koll får du om du prenumererar på min YouTube-kanal.
Ps Sprid gärna videoserien, om du har någon i din närhet som du tror kan vara intresserad.
BADASS PRAYERS
Välkommen att följa mitt nya (och anonyma) Instagramkonto Badass Prayers. Min önskan var att inspirera till en daglig kontakt med Gud, men jag ville göra det på ett nytt och coolare sätt #badassprayers
Live på youtube
Jag fick ett meddelande för två veckor sedan där en kvinna skrev och tackade mig för mina youtubeklipp och berättade hur mycket mina videos hjälpt henne. Jag brukar få meddelanden som dessa lite då och då och blir alltid rörd och glad av dem, de ger mig en känsla av tacksamhet att jag kan hjälpa. Och det känns så meningsfullt för mig.
Samtidigt så känner jag skuld över att jag inte levererat fler klipp, för att anledningen jag inte gjort det är att jag inte vill synas i bild för att jag inte trivs med hur jag ser ut. Jag har känt mig ful, fet och fel och får spunk på hur jag ser ut och låter. Så min självupptagenhet i hur jag ser ut har hindrat mig från att vara till hjälp för andra. Och hjälpa på ett sätt som faktiskt passar mig väldigt bra, jag har kunskap, erfarenhet och verktyg att dela med mig av och jag kan göra det hemifrån så att jag även kan vara tillhands mycket för mina barn och det är i ett forum (youtube) som är öppet och tillgängligt för alla, oavsett ekonomi eller samhällsklass. Det kan liksom inte passa mig bättre – förutom att jag har denna totala låsning att vara i bild.
Så efter år av stiltje i videoproduktionen så bestämde jag mig bara att nu, nu kör jag, jag gör en Live varje dag på Instagrams händelser. För att Live är Live, det går inte att redigera eller ta om, det sänds och spelas in direkt. Boom! Klart! Och jag får lära mig att leva med hur jag ser ut, att jag sa fel, stakade mig eller glömde bort något.
Sagt och gjort, jag började sända Live varje dag i 21 dagar som en Challenge till mig själv. Med målet att bli av med min kameraskygghet och bli avslappnad för att sedan kunna börja leverera videofilmer på min youtubekanal igen.
Efter någon dag hörde en vän av sig och sa, det är helt underbart att följa din process, det är bara så synd att det försvinner efter 24 timmar (händelser på Instagram fungerar så) så jag tycker du ska börja göra Live på youtube också.
Och jag kände ärligt talat precis som hon, att detta vill jag bevara. Och till min förvåning kände jag mig plötsligt redo för youtube, bara efter några få dagar in i min Live Challenge.
Så här är jag nu och sänder Live varje dag på youtube och jag måste berätta det mest fantastiska som hänt mig – jag älskar det! Fullkomligt älskar det! Jag förstår det inte själv, efter åratal med motstånd till detta och sådan skam jag haft till min egen kropp och hur den ser ut, så har motståndet bytts ut till massa flow och glädje, jag känner lycka framför kameran och det bästa av allt jag känner kärlek till mig själv, jag tycker kvinnan jag ser i bild är härlig, vacker och genuin – jag tycker så himla mycket om henne.
Så jag vill tacka er vänner som sett detta före mig, pushat, stöttat, visat vägen. Sett och trott på något som för mig varit en blindfläck. Och tack till er som skrivit under alla dessa år och berättat om hur mina videos hjälpt dig – det har hjälpt mig. Jag har er alla att tacka, ni har varit en stor del i min resa att finna kärleken till mig själv och tänk att jag skulle göra det framför kameran och tänk att jag också där fann kärlek till att synas och verka i detta forum – jag känner mig hemma i mig själv och hemma framför kameran.
