Personligt
LIVE CHALLENGE
Jag har gett mig själv en egen 21-dagars challenge på Youtube, där jag under 21 dagar sänder Live för att utmana min rädsla att stå framför kameran och min egen obekvämlighet i min egen kropp. Och efter bara några få dagar och live, så lossnar något. Jag märker att jag älskar det och jag känner mig hemma i mig själv – framför kameran!
Du ser alla klipp på min youtube-kanal.
Vad är din längtan?
Vilka delar av dig har du underminerat, förhalat eller förträngt? Vad i dig längtar efter att komma till uttryck, synas … leva?
När vi är sanna emot oss själva, gör en noggrann rannsakan över vem vi är och vad vi längtar efter, så kan vi se delar av oss själva som är dolda, drömmar som är åsidosatta och kanske höra en inre röst som kallar.
Jag har valt att vara främst mamma de senaste åren, mamma och yogalärare. Jag har ägnat tid och närvaro till min familj, år och engagemang jag aldrig någonsin kommer ångra att jag investerat i. Jag har förvaltat min roll som mamma oerhört bra och jag kommer fortsätta förvalta henne – men i takt med att barnen blir äldre så öppnas det upp för mer tid. Mer tid och mer energi. Och jag frågar mig, vart vill denna energi flöda? Vad vill den skapa? Hur vill den leva?
Och eftersom jag arbetat oerhört mycket och djupt med mig själv under massor av år nu så har jag väldigt bra koll på vem jag är och vad jag längtar efter – vad som vill växa i mitt liv. Och det jag längtar efter är att skapa mer skönhet i mitt liv, skapa, njuta, leva i mer sinnlighet. Det är min önskan, ett liv i skönhet.
Och en annan del av mig är min inre business woman, hon är en sann entreprenör och hon längtar efter att höja ribban rejält. Hon älskar kommers, affärer, möten, kavajer, klackar, sälj och marknadsföring.
Så jag råder dig att ägna en stund åt att kontemplera, meditera, tänka och skriva för att ta reda på vem du är och vart din längtan kallar dig. Det är tid nu att vara dem vi är ämnade att vara, följa våra drömmar och leva det liv vi vill leva. Och att våga!
Att jag förhalat mig själv handlar främst om att jag inte vågat bejaka min längtan efter skönhet och business, för jag har tänkt att det är inte så andligt, det räddar inte världen och vad ska andra tycka om mig, tänk om jag uppfattas som ytlig.
Men sanningen är att det andligaste vi kan välja och vara – är oss själva.
Rituals
Det blev en väldigt lyckad kundkväll på Rituals Cosmetics (Kupolen Borlänge) där jag minglade med er och vi pratade självkärlek och skönhet. Botaniserade i Rituals underbara produkter både för kropp och hem och doftade som gudinnor hela kvällen. Magiskt.
Tack till er alla som kom. Tack Rituals.
Selflove journey
Jag sökte vägen till att acceptera och älska mig själv genom affirmationer framför spegeln, självhjälpsböcker, mentalträning, yoga och samtal. Jag samlade verktyg och fick pusselbitar men ändå föll inte allt på plats i mig. Det gick inte hela vägen in.
Så som den coach jag är började jag fråga mig själv vad var det egentligen jag ville uppnå genom att älska mig själv. Vad skulle förändras den dagen jag kände det jag ville känna till mig själv, och vad var det egentligen jag ville känna?
Och jag insåg att det jag längtade så innerligt efter var inte självkärleken i sig utan jag längtade efter att känna mig snygg och sexig. Jag ville känna mig fab! Och när jag väl hade självkärleken i mitt hjärta då skulle inte bara dessa känslor blomstra, då skulle även jag blomstra, jag skulle klä mig i de kläder jag tyckte var snygga och längtade efter att bära. Jag skulle tro på mig själv och min karriär, jag skulle sätta fart mot mina drömmars horisont. Jag skulle skratta, njuta, leva. Jag skulle förverkliga mig själv, förverkliga min karriär och förverkliga det liv jag ville leva.
Jag hade satt mig själv på en väntbänk, vänta-in-självkärleken, vänta-in-rätt-vikt, vänta-in-timingen. Mitt största problem var inte brist på självkärlek eller att kroppen gått upp några kilo i vikt, mitt problem var att livet var ”ON HOLD” och jag inte levde det liv jag ville leva.
Lyft fram dina styrkor
Jag fick mig en aha-upplevelse efter att ha sett en video av Benjamas där hon talar om vikten att känna till sina svagheter för att sedan fokusera på sina styrkor. Budskapet hjälpte mig oerhört mycket, låt mig berätta …
Ni som känner mig och även följer mig vet sedan länge (massor av år) hur jag velat skriva böcker. Trott att jag skulle skriva böcker av den enkla anledningen att jag älskar att skriva, vet att jag har visdom och kunskap att dela med mig av och ser att mina texter uppskattas. Men det kommer aldrig till skott, anledningen är att långa djupa projekt med mycket skriva, läsa, redigera, skriva, läsa, redigera redigera redigera … spelar an på en svaghet hos mig. Jag tröttnar, nästan innan jag börjat. Det passar helt enkelt inte min energi och personlighet.
Min styrka däremot är att jag får snabbt inspiration är superduper handlingskraftig direkt, när det bränner till, texterna flödar ut mig och jag lämnar dem ifrån mig direkt på blogg och sociala medier. Vólia! Klar!
När jag ska skriva bok sitter jag fast. När jag skriver inlägg producerar jag direkt. Svaghet vs styrka.
Och när jag ser och bekänner mina svagheter blir jag fri, jakten på att skriva en bok slutar och jag kan låta energin flöda där det är meningen att den ska flöda. All energi får blomstra där det känns rätt och självklart – i det här fallet i sociala medier, blogg och videos.
Att se dina svagheter hjälper dig att bli medveten om dina styrkor och när du fokuserar på det du är bra på – då flödar livsenergin!
Förtroende och kommunikation
I min önskan att gottgöra min kropp så frågar jag mig vad som mest är skadat mellan mig och kroppen. Och jag ser att jag brustit i att lyssna till kroppen och när jag väl lyssnat så har jag många gånger valt att gå min egen väg ändå. Vissa gånger har jag inte hört alls vad kroppen kommunicerar, andra gånger inte tagit mig tid och intresse att försöka förstå vad den vill säga eller både hört och förstått men ändå inte mött dess behov.
Så med den ökade medvetenheten om hur jag försummat kroppen, dess budskap och behov så påminner jag mig nu om att dagligen, flera gånger om dagen, till det blir en ständig dialog – att ge kroppen mitt förtroende och lyssna till dess budskap. Att uppskatta hur den vägleder mig, visa min tacksamhet och lita på den.
Det handlade inte om vad jag åt
Mitt behov var aldrig att bli smal, mitt behov var att komma ut och förverkliga mig själv. Följa mina drömmar, skapa mig mening och sammanhang – och bidra till världen.
På en cellnivå så kände jag att jag fortfarande bar rädsla, så kroppens intention var bara att skydda mig, på bästa sätt den kunde, genom att hålla om mig med sitt skydd – övervikt.
Det handlade aldrig om vad jag åt. Det handlade inte om min övervikt. Det handlade om min rädsla att leva det liv jag ville leva. Kroppen visste att jag var rädd. Men jag, jag beskyllde mig själv både för att inte förverkliga mig själv och för att jag inte vara smal. Och ju mer jag anklagade mig själv, ju mer ville kroppen skydda mig.
Mitt behov var aldrig att bli smal, mitt behov var att förverkliga mig själv. Så jag ber om modet att förverkliga mig själv, följa mina drömmar och leva det liv jag vill leva trots att jag är rädd.
Jag tackar kroppen för dess otroliga medvetenhet och för dess kärlek som hållit om mig när jag behövt det som mest. Jag ber kroppen fortsätta stödja mig, men denna gång inte genom skydd utan genom mod att leva det liv jag vill leva.
Kontakt med gud
För mig är det viktigt att ha en kontakt med Gud varje dag. Jag mediterar, kommunicerar i skrift och ber. Det är stunder där jag hämtar hem mig själv, finner vägledning och ljus. Jag har alltid haft en nära kontakt med Gud även fast jag inte ser mig som religiös.
På vissa plan har jag lätt att be Gud om hjälp, men på vissa så ser jag att jag gärna själv behåller kontrollen. Tex med mitt företagande så kan jag se tillbaka på livet då jag släppt taget och låtit mig vägledas, hur allt fallit på plats och alltid till det mycket bättre än jag förutspått själv.
Jag har såklart massor med exempel på där jag fått hjälp och stöd, ibland mirakulöst. Så om jag nu har min tro och ibland står inför livets prövningar, så kan jag ju fråga mig varför jag inte tar alla mina bekymmer med mig till Gud.
Och det är där jag landar i dag att jag kan be Gud vägleda mig till min självkärlek. Be om hjälp att blomma ut. Be om hjälp att respektera kroppen. Be om hjälp hur jag kan inspirera andra. Jag kan kapitulera på alla plan där jag behåller kontroll och tror mig sitta på lösningen – jag kan släppa taget nu.
I trust God with my problems.
I trust God with my fear.
I trust God with my weight.
I trust God with my health.
I trust God with my life.
Ogilla – gilla
Hur är du när du ogillar någon? Pratar du illa om hen, anklagar, föraktar, fryser ut, ignorerar? Kontrollerar, avvisar, förödmjukar, beskyller, ljuger …
Kan det vara så att du har samma förhållningssätt till kroppen när du ogillar den. Utsätter dig själv för samma sak.
När jag bar missnöje till min egen kropp så stängde jag den ute, jag lyssnade inte, kände inte, brydde mig inte. Jag tänkte att jag visste bäst och visste hur kroppen skulle kontrolleras för att behaga mig. Behaga mina önskningar. Och när den inte uppfyllde vad jag önskade så växte missnöjet.
Att gå från ogilla till att gilla, handlade för mig om förståelse, acceptans, respekt och tillit. Och det var inte kroppen som var skyldig mig respekt, det var jag som var i skuld till kroppen. Jag behöver gottgöra min kropp med respekt och kärleksfulla handlingar. Genom att låta den vara viktig i mitt liv, välja att lyssna, förstå och låta den vägleda mig.
Att njuta del 1
Meningen med livet är att njuta av det, fick jag till mig som en insikt en dag i Indien för några år sedan. Jag har skrivit om det förut hur jag såg oss som själar (eviga energistoff) som valt att uppleva ett (eller flera) jordeliv genom mänskliga kroppar, via våra sinnen, på denna prunkande planet – jorden.
Syn, doft, hörsel, smak, känsel, intuition är på det sätt vi upplever magin – livet. Så för att kunna njuta av livet så behöver vi vara närvarande i våra kroppar. Njutningen av allt vad livet ger oss sker just i kontakt med våra sinnen. Njutning är syftet och kroppen är vägen.
Men vi är många som upplever mindre och mindre närvaro i kroppen och alltså närvaro i livet. Vi håller oss distanserade från det som sker genom att ständigt vara frånvarande i något annat, tex soc.medier, stress, shopping, spel … man kör till jobbet utan att reflektera över vägen dit, äter en måltid utan att uppfatta dess färg, struktur och smak, samtalar med barnen utan att egentligen lyssna, dagar som går som man inte uppskattar.
Jag höll mig distanserad genom att bestämma över kroppen, jag ville bestämma hur den skulle se ut, vad den skulle äta, när den skulle sova, hur och vad den skulle träna. Jag planerade, styrde och ställde. Utan att någonsin känna efter hur kroppen mådde, vad den behövde och önskade.
Jag kopplade inte ihop meningen med livet och kroppen, jag förstod inte att de hörde samman. Men nu vet jag att för att uppfylla mitt livssyfte – att njuta av livet – behöver jag lära mig njuta av kroppen. Kroppen är min väg till njutning. Kroppen är min väg till att uppleva livet fullt ut. Kroppen har det jag söker och behöver.