Personligt
Manifestera önskningar
Fick det här meddelandet idag som jag gärna vill dela med er då jag tänker att det kan inspirerar andra.
Hej Sofia!
Jag skulle vilja höra med dig hur dina tankar/upplevelser är kring att manifestera sina Önskningar. Jag har läst många gånger att vi ska vara specifika med önskningarna. När jag läser din blogg får jag en känsla av att vi kan ta ut riktningen åt vilket håll vi vill o lämna utrymme till det Gudomliga att verka,att visa oss detaljerna.
Tack för en otroligt bra o inspirerande blogg som jag läser med glädje.
Kram
Tack för att Du frågar
Vi säger inom Oneness att när Du har en önskan så bör Du sätta en Intention samt göra Din egen insats och sedan ”lämna över” till det Gudomliga. Formeln lyder: Intention + egen insats = gudomligt ingripande.
Men du kan också ha en önskan, be en bön till det Gudomliga/den högre kraft Du tror på om hjälp och tacka (mkt viktigt att tacka helhjärtat) som om Du redan fått det.
För övrigt går jag (på eget bevåg) längre än så, jag ber det Gudomliga ta över. Dvs jag litar inte alltid på mina drömmar så jag ber att Guds vilja (mål och intentioner) ska ske. Att jag ska få vara verktyget, inte arbetsledaren.
Men det är jag det, så jag tänker. Jag litar till att Gud har mångt mycket mer att ge mig än jag kan drömma om.
Hoppas mina svar gav någon klarhet.
Kram Sofia
Fråga: Sri Bhagavan, var snäll och guida oss varför Paramatma ibland inte beviljar våra önskningar, trots att vi har följt alla steg uppriktigt.
Sri Bhagavan: Om Paramatma inte beviljar dig dina önskemål bör det för det mesta vara för ditt eget bästa eller Paramatma tar avsiktligt lite tid för att besvara dina böner. Du kan dock tala med din Paramatma och ta reda på varför din Paramatma inte besvarar bönerna. Din Paramatma kommer att tydligt ge dig svaren.
*Paramatma, syftar vi på det Gudomliga.
Mirakelmaskin
Känner mig som en mirakelmaskin, det bara singlar ner mirakler till mig och min närhet. Jag ber om förståndet att släppa guard’n och istället öppna famnen för att ta emot. Ta emot utan att kika mig om axeln i oro; är det verkligen till mig? För ärligt talat är jag värd mirakler. Jag är värd kärlek, som är samesame som ett mirakel. Det är Du med och det är väl upp till Dig att komma på, men jag har förstått att jag är värd det. Jag vet också att det finns överflöd av mirakler som bara vill hagla ner över oss alla – när vi väl släpper det vi har för händerna (motstånd, rädsla, skam, skuld mm) och faktiskt öppnar famnen och fyller den full – med kärlek.
Skål!
Jisses, vad god den här detoxdrinken blev!
Vattenmelon
Hallon
Kirskål
Baksmälla
Vaknade med världens sockerbaksmälla i söndags. Det märks så väl nu när jag äter rent när jag har fuskat. I lördags tryckte jag i mig gosaker från morgon till kväll, det var våfflor, kladdkaka, godis, chips, pizza och sen på natten hade jag magknip (daaaa!!!). Funderar på när jag ska lära mig att dessa snedsteg (planerade som spontana) ska lära mig det tydliga budskapet som ligger i konsekvenserna.
Nu med två dagar rent (dvs inget socker, kött, mjölk, mjöl (och kaffe såklart)) så mår jag genast mycket bättre, magen är lugn och fridfull, humöret och energin börjar repa sig, beslutsamheten är hög – jag vill leva hälsosamt. Jag vill leva, den här livsstilen jag går in i mer och mer gör mig levande, lev-ande.
Intensiv dag
Haft en helt galen intensiv dag. Mycket trevlig men intensiv. Har suttit med datorn i knät över en timme för att skriva ett blogginlägg men kommer på mig själv med att somna hela tiden så nu gör jag nått vettigt av det – fångar stunden, släcker ner datorn och bäddar ner mig själv.
NattiNatti
Arbete och livsflöde
Några personer har mailat mig de senaste dagarna och frågat hur jag ser på att följa livsflödet i mitt företagande (arbete). Jag tänkte att mina svar kanske kan inspirera eller ge klarhet till någon mer, så jag delar här hur mina tankar går kring mitt eget företag och min livsuppgift.
Jag ber om att mer och mer få följa flödet. What is life asking for? Och att bli fri ifrån min egen agenda och planering. Det är inte så att jag inte alls strukturerar mig och planerar jobb, givetvis gör jag det. Men vad för jobb jag ska genomföra låter jag Livet (Gud, Universum) visa mig.
Jag tror att det jag är ämnad för inte är för mig, utan istället vad jag har att ge Dig (dvs ge andra). Så jag frågar mig ofta vad har jag att ge? Vad frågar Livet efter av just mig? Vad har jag för gåvor, naturgåvor (sådana kan vara svåra att upptäcka då de sker så naturligt och ansträngningslöst) att dela med mig av?
Ställer mig frågan ”what is the moment asking for” och även frågan ”what is life asking for of me”. T ex en alkoholist som tillfrisknat kanske gör sin livsuppgift just genom att hjälpa andra tillfriskna. We teach best what we have to learn most, är något jag ofta tänker på. För mig är de stora livsläxorna att lära mig mitt eget värde – att leva i kärlek till mig själv, min kropp och mitt liv, att resa från stress, prestation och kontroll till frid, acceptens och tillit. Så jag tror att min livsuppgift (om det nu finns någon sådan) är att dela med mig av det jag lär mig längs vägen. Jag ser mig (som jag nämnt förut) som en Lärare. Och allt växer när vi delar det. Så för att kunna få kunskap om just mina livsläxor behöver jag Ge vidare (i någon form) det jag lär mig. Så, vad har jag att ge och bidra med, är frågan jag upprepar.
Och så till det där med livsflödet. Vad frågar folk efter, vart är suget och intresset? T ex så ser jag att min största glädje är skrivandet, Yogan och Oneness. Onenesskurserna bokar sig lätt, alltså bra flöde. Skrivandet skriver sig lätt och når många (via bloggen och FB), alltså bra flöde. Människor frågar mig ofta om jag ska ge ut någon bok, alltså livet pockar på uppmärksamhet just där. Likaså frågar människor efter Yogapass(filmer) att göra hemma, pockpock. mm.
Så jag bör (bör och bör, finns inga måsten) om jag ska följa livets budskap skriva klart böckerna, filma Yogapass till nätet och fortsätta med Onenesskurserna… tills livet visar mig annat.
Men så visar mig livet också att just nu är jag hemma, själv, med alla barnen – har alltså inte mycket möjlighet att göra allt detta nu. Livet (what is the moment asking for) visar mig att nu ska jag bara vara MAMMA, först och främst. Så jag litar på det, och vilar i tillit till att just nu i livet är det mamma jag ska vara, allt det andra växer fram sen… mycket snart har jag en känsla av. Jag fortsätter be om vägledning. Ber om att livet ska visa mig vägen, hela tiden!
Mina råd för Dig som känner Dig inspirerad av mitt blogginlägg:
- Fråga Dig själv; vad frågar livet efter av just mig?
- Var uppmärksam, vart rör sig energin. Vart känns det lätt (=rätt) och vart känns det segt/stopp.
- Lär dig lyssna, till alla och allt. Livet (Universum, Gud) talar till dig på alla möjliga sätt, genom tidningar, teveprogram, grannen, barnet, människan i flygstolen intill – lyssna!
- Se vart dörrar stängs, låt dem vara stängda. Se vart dörrar öppnas, gå in! Även om du tänkt gå genom en annan dörr, den som kanske nyss stängts, gå genom den öppna.
Det är att följa livet, så som jag ser det. Alltså ingen sanning som jag kan stå för till någon annan, men som jag lever efter mer och mer var dag. Jag litar till att jag är vägledd – och det är så oerhört skönt! Mitt jobb är inte att planera in i detalj, utan att göra fotjobbet med glädje, passion och tillit. Följa livstråden där den visar sig och om den inte visar sig fråga mig vad livet visar mig istället – Livet (Gud, Universum) talar till oss absolut hela tiden, konsten ligger i att lyssna.
The only thing you can do with your life is give it away
and that´s when you find purpose in your life.
Wayne Dyer
Själagott
What is the moment asking for? Ni som följer bloggen vet redan att det är ett uttryck jag har anammat och påminner mig om att ställa mig. Jag vet vad som väntas av mig nu en tid, och jag vet exakt hur och vad att göra när jag lever i varje nu. Nuet visar mig om det är hungriga barn jag ska rå om eller om det ges tillfälle till vila med en god bok. När jag släpper mina egna föreställningar om dagen så flyter dagarna lätt och ansträngningslöst. Allt är verkligen omhändertaget, jag förundras varje dag om hur allt löser sig.
Som igår då jag fastnade framför ett teveprogram om Dagen D, en intressant dokumentär som jag slukades in i. Stunden erbjöd detta trots att klockan var sex på kvällen (som annars är rätt så intensiv tid här hemma), för storbarnen var hos varsin kompis för övernattning och Izabelle satt i badet och lekte med sina smådockor. Så jag kom till ro och såg programmet. Men när det var en kvart kvar så ropade Izabelle från badrummet intill att hon var klar, så jag gick och tog hand om henne. Struntade alltså i slutet eftersom stunden frågade om annat (what is the moment asking for).
Men så idag när Izabelle skulle sova middag så zappar jag igenom teveprogrammen medans jag dricker min kopp thé och vad går inte då, jo en repris från programmet igår – jag fick se slutet. Livet blir så himla lätt och ansträngningslöst när vi följer livsflödet och omfamnar nuet.
Smärtan eller lidandet uppkommer bara i sinnet, när vi har en egen programtablå, agenda, föreställning, förväntning. Något eget vi har roddat ihop istället för att ta emot livet som det är – när det är dvs nu.
Vädret sprack upp och solen kikade fram och stugan på Trollarudden var ledig, så sent i eftermiddag packade vi med oss badkläder och metspön och for ut till sjön. Helt i ingivelse, inte alls som sinnet planerat sin fredagkväll men sååå själagott. Stunder i nuet är själsliga, det är vår livsenergi som pulserar – det är livet.
Snigelmamma
Det begreppet kom till mig under en session för 3 år sedan med min fina vän Maria (Friskbolaget). Vi slöt samman på telefon och hon coachade mig, jag var vid den tiden otillfreds med mitt dåvarande arbete och stressad i situationen och hur jag hanterade den. Det gick ut över mina barn, min familj, eftersom när jag upplever stress så blir jag lätt otålig och grinig. Istället för att sladda in med bilen till förskolan/skolan och ur med barnen i all hast så fick jag till mig en bild av hur jag ville ha det.
Jag har alltid varit en till-människa, en sådan som vill till någonting. Vi drivs antingen utav någonting vi vill från/ur eller något vi vill till. Vi vill till sol, värme och ledighet. Eller vi vill från stress, kyla och jobb. Vi vill uppleva hälsa eller vi vill ur sjukdomen. Till eller från-människa. Jag är till.
Där under samtalet så såg jag plötsligt en bild av hur jag och barnen gick till skolan, med sådan där all-tid-i-världen-lunk. Jag var så tillfreds och avslappnad att när barnen blev förtjusta över Snigeln de såg gå över vägen så satte vi oss i diket för att iaktta dess promenad. Därav namnet Snigelmamma. Jag ville alltså bli en Snigelmamma, en sådan som har tid, tar sig tid och är närvarande med sina barn.
Be och Du skall få. Det blir som vi önskar – i alla fall om vi önskar helhjärtat, det gjorde verkligen jag. Mitt liv har format sig efter önskan och jag har behållit förnuftet att välja Snigelmammelivet så att jag fortfarande sedan den sommaren för tre år sedan går med mina barn till och från skolan.
Mammalycka
Kär stund
Efter en innehållsrik dag med djup och höjder landar jag på min yogamatta.
Möter det som pockat på under dagen och stannar där med det som är.
Jag börjar älska min kropp, på riktigt. Det är som en nyförälskelse och jag inte bara ser och upptäcker den på nytt, den känns annorlunda, inte ny-ny men ny för mig. Magiskt är det, att efter de fyrtio börja bli kär – i sig själv!
It knows!
