Av frukten känner man trädet.
Bibeln, Matteus 12:23
Klockan är 20.30 och jag softar efter en strålande dag med barnen. Sommaren är här. Oscar och Maya stack ut på studsmattan för att spela fotboll och skippar Gladiatorerna. Izabelles ögonlock började slå igen redan vid middagen, nu sussar hon tungt. Morfar har kört hit husvagnen och ska sova i den med Oscar i natt – mammalycka på många plan.
Det är intensivt just nu, mitt mammaliv. Jag är ensam mycket med barnen och kommer så vara en tid. Men jag tar en stund i taget, frågar mig själv vad stunden önskar av mig. Ser inte så långt fram utan lyssnar in kroppen och livet och vaggar med det ett steg åt gången. Det blir så mycket lättare då, när jag är i nuet.
Den sista tiden och även nu är transfomerande för mig, det händer mycket, känns som jag hänger upp och ner ibland. Jag har hört och förstått att det är en sådan tid nu, den här våren river upp och rensar rent på många plan. Som en mental och känslomässig detox. Det gamla ska upp och bli ljust. Jag bearbetar det så att jag stannar med det som är, min känsla, mitt sinnestillstånd, mina tankar… låter det vara som det känns/tänks och håller om mig själv på många sätt. Är snäll emot mitt jag. Jag har sänkt ambitionen ytterligare ett snäpp och strukit alla åtaganden en tid framöver och imorgon är sista yogaklassen för terminen.
What is the moment asking for, frågade jag mig själv i dagboken igår och jag kom direkt i kontakt med mina svar. Snälla svar. Sommarens svar. Jag vet vad jag ska göra (och kanske mer viktigt – inte göra), vart mitt fokus ska vara, hur jag ska rå om de mina och ge dem och mig själv kärlek – det är allt jag behöver veta. Allt annat är omhändertaget.
Mina böner är starka, jag knyter närmare kontakt med Gud. Jag är tacksam att jag hänger här upp och ner, ser världen ur en annan synvinkel, det självklara blir så otroligt klart då. Jag är tacksam i mitt samtal med Gud, jag tackar för allt jag får gå igenom för läxorna jag lär mig. Han låter mig växa… det är den största av gåvor. Tack.
Jag och en vän talade om i telefon idag om att det finns inga måsten. Inga måsten, what so ever. Det är ju bara sinnet som styr upp en agenda med måsten. Det finns egentligen inga. Det finns ett naturligt flöde av saker och ting, i livet. Så som att vi blir hungriga efter en tid utan mat, somnar när vi är trötta, skrattar när vi är glada, är effektiva när vi har lust… som läran om Oneness säger, allt sker automatiskt. Oavsett om vi lägger oss i eller inte så sker allt automatiskt. Tänk dig att du har världens främsta autopilot ikopplad på en långflygning och ändå låter du ditt engagemang, energi och fokus gå åt till flygningen när du istället erbjuds att luta dig lite lätt tillbaka och vara stand by.
Vi kan stå på tå och vara alerta, ge givakt på livet. Men vi mår som bäst i att inte lägga manken till att styra och råda över det, det är i alla fall min starka övertygelse.
Att leva utan måsten är inte detsamma som att vara passiv, tvärtom är det att vara till förfogande för livet och vad det erbjuder för stunden – What is the moment asking for?
Jag har skalat av mina (iaf de flesta) måsten längs vägen. Men jag har fortfarande kvar ett mönster av att vilja kontrollera utfallet (framtiden), så jag påminner mig om att chilla, slappna av, luta mig tillbaka och njuta av färden. För hur jag än råder och styr så har jag ärligt talat ingen som helst aning om vart jag ska, så vadan denna möda. Gud (livet själv) har färdplanen och jag är bara en lyckligt ovetandes medpassagerare. Och är jag klok nog så är jag en tacksam och ödmjuk sådan, med full respekt till förste piloten. Utan sikte på destinationen enbart fullt uppfylld av resan.
Hälsan tar ett kvantsprång, jag känner att det spirar liv i mina celler och att intentionen, ambitionen, motivationen, passionen och nyfikenheten är stor. Det här är bra. Och jag kommer att må än bättre. Jag känner mig vackrare var morgon. Jag ser livet i mig. Det är fantastiskt. Det känns rätt… och lätt.
Jag har provat mig fram, förr om året var det LCHF men så kände att jag kroppen inte mådde bra av så mycket fett och ägg. Det kändes fel att äta så stora mängder och i synnerhet av mjölkprodukter. Jag sökte vidare… och det jag landat i efter många turer fram och tillbaka är det budskapet min kropp gav mig för många år sedan, detox och levande föda. Där är jag nu. Inte alla dagar ännu, men väldigt många, så äter jag naturlig detox dvs inget kött, fisk, ägg, mjölkprodukter, socker, mjöl, kaffe, alkohol. Det naturliga är kvar, det som växer. Ett tag kikade jag på 801010, där man äter otroliga mängder frukt (och grönt), enbart en tiondel fett och en tiondel protein. Det kändes inte heller rätt för mig, även om jag ser frukten som en gåva från Gud, men jag känner än så länge att min kropp vill ha varm mat, en eller två gånger per dag… åtminstone är det så nu. Givetvis med fokus på det basiska i födan.
Men mot levande föda är jag helt klart på väg. Det har jag vetat länge, men sett som en total omöjlighet, med tanke på mina tidigare kostvanor där jag ätit mycket och glatt och allt – vissa gånger ätit som en man. Jag var också helt uppslukad av mina begär som socker och kaffe. Men dessa har mirakulöst försvunnit längs vägen. Kaffet är ju som jag nämnt tidigare borta helt sedan i september. Sockret trillar jag medvetet på då och då, men jag är snabbt och smidigt uppe på benen igen. Fit for life (inte fight)! Jag väljer dock inga måsten, jag tar en dag i taget, en måltid åt gången.
Ett tag var det mycket frukt och sen mycket rotfrukter. Nu är det grönt, jättegrönt, kirskål, selleri, gurka, spenat, babyspenat, ruccola, fänkål mm. När jag ser tillbaka så ser jag processen, hur jag blivit vägledd steg för steg. Det känns så spännande, jag vet att jag är på väg – emot min strålande hälsa – jag njuter av färden och vetskapen att allt är omhändertaget, jag behöver bara släppa taget och gå i tillit dit mitt eget tempel (kropp) och gudomlighet (själen) för mig.
De här böckerna väcker passion och liv i mig
De får mig att leva så som jag och kroppen vill leva, fri, sprakande och strålande!
Grönt för livet – Victoria Boutenko
Waking the warrior goddess – Christine Horner
Härligt hälsosam – Natasha Corrett, Vicki Edgson
Den galna sexiga dieten – Kris Carr
Och för att medvetandegöra och frigöra blockeringar tar jag b la hjälp av böckerna
Mod att vara sårbar – Brené Brown
Farväl till skuld – Gerald G. Jampolsky
Lev och lär kärlek – Gerald G. Jampolsky
Och givetvis har jag återvänt till min kära Louise L. Hay och boken Du kan hela ditt liv.
Slukar böcker i samma takt som de gröna drinkarna. Just nu är det en period med läsning om hälsa, den gröna hälsosamma livsstilen. Inte bara veggo, utan grönare än så. För en månad sedan upptäckte jag en knöl i bröstet. Det gick veckor mellan mammografi och extrakontrollen hos läkare med provtagning av knölen och provsvaret. 20 kvinnor om dagen får beskedet bröstcancer – jag var inte en av dem!
Under dessa veckor fick jag verkligen möta mitt liv. Hela livet spelades upp för mig, stunder när jag släppt taget och känt friheten i håret och även delar som jag inte tillåtit flöda utan paketerat undan i väntan… på en bättre dag, mer tid, mer energi, med mod. Jag tackade min knöl från första dagen för vad den visade mig. Den visade mig livet, var jag lever och var jag är död. Med andra ord, var jag är öppen och var jag är stängd. Livsflödet och stagnationen.
I väntan på beskedet så sökte (och gavs) jag information om hur att leva friskare och hälsosammare. Jag ville (vill) inget hellre än att göra min kropp så frisk, sund och balanserad jag bara kunde. Jag fann mycket inspiration i den basiska födan. Det är där jag letar än. Jag tror på det gröna, att det är det som frambringar det sköna i oss. Jag vill äta det rena, det enkla, det sanna – allra helst det som vuxit i solljus och är fyllt med klorofyll.
Jag hade inte cancer. Men jag ser det som ett budskap ändå, att inte ta livet och hälsan för givet, utan att leva idag… var dag. Att jag behöver finna modet att leva mitt liv så som jag vill leva det. Där är jag nu, och efter veckor med tankar på att jag kanske har bröstcancer så känns rädslan att leva inte lika skrämmande. Jag väcker livet i mig nu, jag väcker det och jag har ingen aning om vart det för mig och det är lycka i den känslan. Total lycka! Jag gör mig själv fri. Fri och levande!
Förändra dig nu. Älska nu. Lev nu.
Vänta inte på att andra människor ska ge dig tillstånd att leva, för det kommer de aldrig att göra.
Det tillståndet är din födslorätt gullet, kräv den!
Kris Carr
Den galna sexiga dieten
Tillägnas min underbara make och våra barn, älskade mor och far, mina vackra innerliga soulsisters… och alla ni andra som förgyller mitt liv på ett och annat sätt. Så tacksam, såååå tacksam!
Det hälsosamma vinner, det expanderar och breder ut sig i mitt liv. Precis så som jag känner att jag börjar göra mer och mer, expandera och ta plats – i mitt liv. I livet.
Jag har bett om att få läka det gamla. Detox’a inte bara fysiskt utan också, och i synnerhet, mentalt och känslomässigt. Jag läker ut mina gamla präglingar, sådana som kletat sig fast sedan jag var barn. Jag ser så tydligt var mina smärtor kommit ifrån. Men för var dag känner jag mig friare och friare.
Jag har vuxit upp med avundsjukan på nära håll. Krypande nära. Avundsjukan har gjort mig rädd och skygg.
Avundsjukan är kvar… hos dessa – men jag har börjat läka. Tänka sunt. Tänka friskt. Avund kommer jag få möta hela livet, det är självklart att människor är avundsjuka på sådant de saknar själva. Glädje, hälsa, livsenergi och utstrålning, det är mina egenskaper, hela jag pulserar av det. Men det har tagit mig snart ett halvt liv att förstå att min kamp har legat i att dölja dessa kvalitéer hos mig själv för att slippa möta avund och förakt hos andra. Jag har varit så upptagen med min rädsla om att väcka avund hos vissa att jag helt missat att se alla som lyfter, älskar och gläds med mig.
Så det jag funnit i djupet av min rädsla är att jag blivit rädd för min egen ljusvarelse. Min egen person. Mitt varande. Min skapelse. Mitt unika perfekta jag… det har jag fruktat… eftersom andra fruktade det.
Det är nu jag börjat lossna ordentligt på knuten runt mig själv. Den som kämpar med att hålla livsenergin, skrattet och hälsan inom lagom mängd och dos. Den som jämför med andra och ser till att ligga lagom dold, lagom låg, lagom sval, lagom grå, lagom nära… inför andra. Den j-a svångremmen spricker nu!
Nu är det tid för att vara som jag är skapad. Till bredden fylld av ljus och glädje. Tokfylld och högt vibrerande av liv. Jag ska släppa på så in i bängen mycket livsenergi att avundet gör dem gröna som grodor.
Kära soulsisters (och brothers) jag önskar er inget hellre än att göra detsamma som jag ska göra – Shine On! Shine On!
Under en längre tid har jag försökt ta mig iväg på Onenessprocessen Sacred Chambers men det har alltid kommit något i vägen. Min längtan har dock varit stark och jag har tänkt, ja ja det blir av när det är meningen. Så idag föll allt på plats och jag kunde delta på den 6 timmar långa processen hos Gabriele och Alf i byn Svinö utanför Dala-Husby.
Sacred Chambers var fantastisk! Jag kan verkligen rekommendera processen till Dig som är intresserad. Och som de numer säger vid Oneness University i Indien, att ni behöver inte åka hit. Ni kan uppleva precis samma uppvaknande hemma i ert land.
Hela ceremonin kändes som en enda lång och kraftfull deeksha. Vi var i tystnad hela tiden och jag känner att jag har mediterat, kontemplerat och bett i fem timmar. Magiskt! Det var så vackert och fint, och med bästa värdparet. Jag mår alldeles förträffligt!
Om du vill finna ut vart det finns Sacred Chambers så kika in här på Oneness Nordic.
Ps Konstnären till bilden är Ingela Hageman, följ länken för att se hennes konst.
Du är skönhet. Och mer därtill. Du är skapelsen av skönhet. In i varje cell, tanke och andetag är Du skönhet. Du kan inte vara annat – Du är Guds barn.
Upptäck Din skönhet. Välj att se Din skönhet. Låt skönheten få frodas i Dig. Och i Ditt liv. Det Du är – det skapar Du. Det Du lever – det är Livet.
Lev i skönhet. Skapa skönhet. Andas skönhet.
Var Du. Du kan inte vara annat än den Du är – Du är skönhet.
Savita