Personligt
Trust
I don’t fully trust life. I am holding myself, my body and life itself under my supervision and control. Of course I can’t control life, but I believe I can and that control is within my body. My body is my shelter of outer danger.
The truth is that my lack of trust makes me scared, and my body becomes my prison. When I fully trust life I release myself and my body – and my body becomes a celebrating temple. Temple of life.
Överskottsenergi
Kan det vara så att övervikt är lagrad energi och då menar jag inte energin i form av det vi ätit, kalorier hit och dit. Jag tänker mer som att om jag tex har sorg men inte förmår känna den så kanske den lagras och bäddas in i övervikt, sorgen omhuldas och skyddas av kroppen.
Eller om det är projekt som skulle genomförts, men istället för att lägga energin på jobb-bytet, flytten, studierna, drömmarna … så läggs energin som var avsatt till just detta runt kroppen istället.
Och om vi tänker på övervikt som just överskottsenergi, vad var just din energis egentliga syfte? Vad är din överskottsenergi/övervikt ämnad till … egentligen?
Välbefinnande
Jag fastnar ofta i tankar om vad ska jag göra med mitt liv, vad ska jag bli när jag blir stor, vad ska jag fokusera på … ofta söker jag svar i något yttre som ska skapas och manifesteras.
Men när jag istället riktar fokus på hur jag vill må så händer det nått. Och när jag går djupare i mina intentioner så hamnar jag ofta (kanske alltid) i svaret att jag vill må bra, jag vill känna frid och glädje. Jag vill ”feel good about myself and my life”. Så enkelt är det. Jag vill uppnå ett välbefinnande oavsett om jag äter choklad, dricker espresso, ser solnedgången, rullar ut yogamattan, köper mig en klänning. Det är välbefinnandet jag vill åt.
Och kanske är det just det där välbefinnandet som är så skam och skuldbelagt att eftersträva, vi nordbor blir ju lättare accepterade om vi kämpar oss fram i livet än när vi njuter.
Jag söker mer välbefinnande i mitt liv. Och större förmåga att känna välbefinnande. Jag tror det är de dagar vi njuter av livet som betyder mest när dagarna går mot sitt slut. Och med medvetenhet om att det är det jag söker, så blir det lättare att ta ut riktningen – fråga mig vad som skänker mig välbefinnande istället för att fråga mig vad jag ska bli när jag blir stor.
Vad hindrar dig?
Vad är det som hindrar dig att stå i ditt ljus?
Jag tror att vi alla har ett speciellt livssyfte som kallar oss, där passionen blossar och vi är hemma i oss själva men också ett med universum. Att återkalla dig själv till den platsen kräver ofta mod, mod att lysa. Att stå kvar och stå stolt i ditt ljus och din kraft.
Så vad hindrar dig att stå i ditt ljus? Vad gömmer du dig bakom?
Är din plats på en annan arbetsplats, i ett annat yrke, i en annan relation, annan stad, annat land? Vart lyser du som mest? Var ligger din passion? Vad och vart kallar ditt hjärta?
Och vad håller dig ifrån att ta den platsen?
Jag vet att jag gömt (och gömmer) mig bakom ursäkter som; bara jag går ner i vikt så ska jag spela in fler youtubevideos, bara jag får mer tid och inspiration så ska jag skriva klart mina böcker, bara jag får mer ork så ska jag kliva upp ur soffan och bli mer disciplinerad, bara barnen blir äldre … jag har gömt mig bakom ursäkter om vikt, familj, tid, energi … Men den sanna anledningen att jag inte fullt står i mitt ljus är – att jag inte vågar. Jag vågar inte ta den platsen, ta min plats och alltså lysa. För det är det vi gör när vi är sanna emot oss själva och följer den innersta passionen – vi lyser.
Fullkomlig
Jag välsignar mig själv med modet
att vara fullkomligt jag!
Ingen skam
Nu när sommaren lider mot sitt slut så ser jag tillbaka på hur mycket som förändrats för mig i förhållande till min kropp. Det är första gången på väldigt länge som jag inte burit skam över kroppen. Jag njuter av den, både i bikini och shorts. Shorts som jag endast haft på mig vid ett fåtal tillfällen i mitt vuxna liv eftersom jag tyckt att mina ben är så kraftiga. Nu älskar jag att gå i shorts, och jag känner mig så snygg.
I dag var vi till affären och när jag skulle betala så strök Izabelle ömt över min mage och sa, det ser ut som du har en bebis i magen mamma. Min reflex var att gå in i skam och känslan av att vara tjock, men jag sjönk aldrig ner där. Jag stannade mycket högre upp, på en ljusare plats där jag kunde känna kärlek till hennes ord och kärlek till min putande mage.
Jag har till och med glömt bort att boosta mig själv med mitt mantra – belåtenhet – i några dagar men ändå så behåller jag en känslan av att tycka om kroppen. Och jag vet att när jag använder mantrat så höjer jag frekvensen och belåtenhet förstärks till snygg, till sexig.
Du behöver inte forma kroppen på ett visst sätt, förändra, förminska, förstärka … för att tycka om dig själv. Du är vacker och strålande som du är, just nu. Och vet du vad, det har du alltid varit!
Omtyckt av andra
I resan inåt till att tycka om mig själv så märker jag att jag tappar känslan när jag försöker bli omtyckt av andra. När jag försöker kontrollera mig själv så att jag ska vara lättare att tycka om för min omgivning. Där och då är jag lost. Och där har jag varit så många gånger i mitt liv. Det är som ett gammalt överlevnadsmönster jag bär med mig.
Nu vet jag att jag mår bäst av att göra saker jag mår bra av. Och att umgås med människor som accepterar mig som jag är gör mig avslappnad och rofylld. Och om jag märker att jag tappar feelingen av att ”feelgood about myself” så hjälper det mig att stanna upp, meditera och be. Och därifrån återfå den kontakt jag behöver med mitt inre. Och när jag är åter i kontakt med mig själv så kan jag återställa känslan av belåtenhet och vara tillfreds med den jag är.
Let yourself shine
Du vill lysa! Så vad är det egentligen som hindrar dig från att stå i din fulla potential, din kraft, ditt ljus? Vad står i vägen mellan dig själv och din utstrålning?
Det kan tyckas vara mycket som hindrar oss från att vara vårt sanna jag, det är lätt att skylla på ekonomin, åldern, tiden, arbetet, orken … men det mesta motståndet (läs: rädslan) är nog ändå inom oss. Jag hade mycket som förvirrade mig från mitt eget ljus.
Vikten, min uppfattning om att jag behövde gå ner i vikt först för att sen vara mig själv, leva till fullo och njuta av min kropp och mitt liv. Vilket ju inte var sant, jag kan välja att känna mig snygg, härlig och strålande redan idag.
Vad andra ska tycka, jag var fullproppad med rädslor för andras avund, tyckande och dömande. ”Vem tror hon att hon är”-snacket, var jag så himla rädd för. Tränar mig varje dag i att våga stå kvar i mitt ljus fast jag vet att andra ”tycker”.
Missunnsamhet, också rädd för missunnsamheten – rädd för människors tysta avvisande. Nu har jag som mål att njuta av det istället, förvandla energin till att lysa ännu mer.
Att ta någons plats, hör väl ihop med de andra två ovan, men jag var rädd att trampa någon annan på tårna. Som att om jag växer och lyser så skuggar jag någon annan. Vilket är – not true at all, vet jag ju nu. Tvärtom, när vi lyser så inspirerar vi andra att göra detsamma.
Tillåtelse, och så denna tillåtelse som jag väntat på. Att någon ska klappa mig om axeln och säga, det är dags nu Savita, gå ut, ta din plats och lys upp dig själv och världen. Din tid är kommen. Men denna någon kom aldrig, däremot kom jag på att jag kan ge mig själv tillåtelsen jag söker.
Kära soulsisters and brothers, det är tid nu. Din tid är också kommen. Sluta förminska dig själv, kliv ur skuggan och in i ljuset. Du är ljus. Ingen kan hindra dig från att lysa, bara du kan hindra dig själv. Och det är att göra världen en otjänst – världen behöver dig, precis som du är, ditt sanna jag är din gåva till världen!
Let yourself shine!
Missunnsamhet
Jag har haft lätt för att känna av missunnsamhet och avundsjuka, dessa vibbar som ibland ligger i luften. Och nu förstår jag att jag varit så oerhört rädd att väcka missunnsamhet och avund att jag försökt skugga mig själv och hålla igen. Försökt kontrollera mitt sätt, min energi och mitt utseende så jag inte väcker anstöt.
Nu vet jag att när en kvinna känner dessa känslor mot mig så har det inget med mig att göra, det är hennes problem och hennes lidande. Men mitt gamla mönster var att vilja vara till lags, så att jag blir omtyckt och får vara med. Hellre medgörlig än till besvär.
Men nu när jag klivit in i min belåtenhet och känner mig mer och mer fett nöjd med mig själv så välkomnar jag (nästan helt) missunnsamheten istället, det blir ett kvitto på att jag är min energi, min kraft, mitt ljus.
Och där är det lätt att se vilka som verkligen unnar mig att må mitt bästa jag, de som vill se mig lysa, skratta och nå mina drömmar. Det brukar säga att ens bästa vänner är de som är kvar även när vi faller, men jag tror det krävs mer av en vän att stå kvar när någon växer, lyser och tar sin plats. Så tacksam för att jag har vänner som vill se mig lysa.
Äta på känslor
Det vi stoppar i oss, kan det vara så att vi ibland äter för mycket eller onyttigt för att fylla någonting inom oss. Någonting inom som känns tomt, oroligt, ledsamt,uttråkat, ilsket … och vi försöker dämpa, fylla eller kväva den känslan med det vi äter.
Jag har märkt att jag äter när jag är uttråkad. Och oboy har jag känt mig uttråkad emellanåt. Allra helst då jag varit hemma så många år med barnen, en gåva och lycka förstås, men ändå en del av mig som inte blir tillfredsställd till fullo. Jag har en entreprenör, business woman och organisatör inom mig och hon har gått sysslolös ett tag nu. Mammarollen, yogan och andlighet stimulerar inte henne fullt ut, så är det bara. Hon vill ha mer. Och när hon vill ha mer och jag inte riktigt lyckats lista ut hur jag ska tillfredsställa henne – då hamnar jag lätt i skafferiet.
Jag tror att vi ofta äter på våra känslor. Det är en utmaning att stanna och känna. Det är en utmaning att känna och förändra. Det krävs mod att se varför vi äter. Att vi äter när vi känner hunger är ett normalt beteende, men att äta istället för att sörja när vi har sorg är nått helt annat.
Det hjälper mig att stanna upp och fråga mig är det någonstans i mitt liv där det gnisslar, skaver, känns tomt eller pressat. Genom att lära känna mina behov och se och förstå hur jag mår, så skapas helande. Och jag tror det är meningen att vi ska känna oss hel-ande i oss själva.