Personligt
What’s in it for me
När jag är i sinnet (egot) säger jag, what’s in it for me. Jag kanske knäpper händerna hårt och ber om hjälp med orden, nu får du minsann ge mig det jag önskar. Jag vill ha ett bra liv. Jag vill ha mycket pengar. Jag vill vara lycklig. Ge mig allt detta nu. Ge mig. Ser du inte hur eländigt jag har det, hjälp mig nu.
Vi ber om hjälp, till den högre makt vi tror på. Om vi nu har turen att tro. Vi ber. Vi vill ha. Egot suktar. Vi kanske glömmer där med knäppta händer att för att få – så måste vi ge. Givandet kan omöjligtvis komma till oss om vi står med armarna i kors och väntar. Så funkar den inte, lagen om attraktion. Den säger att det Du ger skall Du få. Med andra ord, ber jag om gudomlig hjälp i mitt liv behöver jag själv hjälpa andra.
Givandet är själva nyckeln. Inte bara till det vi bidrar med till andra utan även till vår egen lycka, glädje och sinnesfrid. När jag är i sinnet (egot) blir jag självupptagen och säger mig, what’s in it for me, jag glömmer att jag är en droppe i ett enda gudomligt hav av närvaro och den närvaron jag ger är den närvaron som kommer tillbaka till mig, det kan aldrig ske på annat vis, för sådan är lagen om attraktion.
När jag är i sinnet (egot) så är mitt eget JAG större än ditt. Jag tror mig behöva se över omsorgen till mig själv, min lycka och min framtid innan jag kan engagera mig i din. Om jag någonsin kommer ha ork och intresse att engagera mig i dina behov. Jag är jag, du är du. Sinnet separerar oss.
När jag är i kontakt med själens närvaro vet jag att Du är jag. Vi är ett. Dina behov är mina. Om jag stödjer dig på något sätt, litet eller stort, så hjälper jag också mig själv. Om jag engagerar mig i dig så är det också ett engagemang för mig (vill bara förtydliga att jag inte syftar till medberoendets engagemang, som är sinnets (egots) spel). Själen är där vi är förenade. Själen är Du… och jag.
Så jag behöver inte knäppa händerna i en bön och be om hjälp, jag kan hellre vända min största närvaro till frågan: Vad kan jag bidra med? Vad kan jag göra för dig? Vad har jag att ge?
Det kan aldrig bli på annat sätt än att det jag ger ut är det jag får mångfaldt tillbaka, för sådan är lagen – lagen om attraktion.
Livet är relationer.
Sri AmmaBhagavan
Yoga ♡ Skrivande
Så tacksam. Jag har blivit kontaktad av en hälsotidning och har fått uppdraget att skriva en artikel om Yoga. Det är mitt första skrivarjobb om jag räknar bort åren som centrumledare för Kupolen som även innefattade att skriva ledarsidan i Kupolen Magasinet varje månad.
Jag känner mig inspirerad, taggad och givetvis lite nervös. Men otroligt tacksam. Så tacksam. Kan inte sluta le.
Det känns som mitt skrivande bara börjat, trots en bunt undangömda manus och de dagliga blogginläggen som staplats till år. Jag upptäcker något nytt varje dag. Livet är allt bra spännande, allra helst det liv som spirar och ger sig uttryck från det inre.
Om Shanti
Tidningsinsändare
Jag kände så starkt att jag ville svara på förra veckans insändaren i Dalarnas Tidningar om Yoga i skolan. Kortade ner min ursprungstext så att den skulle passa in i tidningens insändardel. Jag tycker att det är viktigt att vi vågar lyfta fram det goda i livet och vågar ta ton. Eller vi och vi. Jag har kommit fram till att det är viktigt för mig. Jag har lång kunskap och erfarenhet av Yoga och jag har varit troende hela mitt liv, jag kan bidra med något, tända ett ljus av förståelse och insikt. Inte bara för Yogan, utan även för människans olikheter och mångfald – låt oss alla, var och en, få blomma fritt som den underbara skapelse vi är.
Meditation vid ångest
Inspirerad av feedback och önskan jag fick igår från två olika håll har jag nu spelat in en ny meditation för ångest och även en avslappning för att somna in. Tack till er som skriver till mig och berättar vad ni mår bra av och vad ni behöver – det ger mig inspiration och fyller mig med glädje och mening. Tack ♡
Här finner du mina tidigare youtube-klipp.
Yoga, ingen religion
Det är sorgligt att just troende är rädda och kanske rent av fientliga mot andras tro eller vägval i livet. Vill påpeka att jag inte syftar till krig i mellanöstern eller i världen utan jag menar den rädsla och fientlighet jag själv kan möta när någon som ser sig som troende fördömer mig, yogan, mina livsval eller ännu värre, fördömer min tro.
Mångfalden, olikheterna, åsikterna, värderingarna är ju alla olika, precis som personligheten och utseendet. Jag är troende och just därför är jag trygg i att jag är skapad precis så som jag ska vara. Precis som Du. Det finns inte en sten, en fura, en tiger, ett berg, ett moln som är fel proportionerat, allt är som det ska. Hela jorden är omslingrad med natur och djur som lever i frid över sin egen varelse. Det är bara människan som vill förändra, inte bara sig själv utan alla andra. Naturen lever i acceptens över sitt varande. Det betyder att de låter allt vara som det är skapat. En koala har helt annorlunda drift och egenskap än en orm, eller om vi jämför med en örn. Det är som det ska. Till och med människan accepterar det – dess olikheter.
För mig är tro kärlek. Kärlek till mig själv. När jag finner kärleken till min personlighet, mitt utseende och mina livsval. Finner kärleken trots det jag kallar mina skuggsidor (dåliga sidor), skavanker och dåliga omdöme då har jag kommit långt. För jag tror att just den kärleken för mig närmare in mot min kärna, mitt centrum, jag kallar det min själ. Och när jag är i kontakt med min kärna (min själ) då är jag bara kärlek. Eftersom fördömandet, förminskandet, förstorandet, tyckandet och allt annat som för åsikter med sig – hör sinnet till. Sinnet har sin urkraft ifrån rädsla. När vi fördömer oss själva eller andra. Fördömer andras person, tro eller vägval då är vi i sinnet och som jag ser det långt ifrån vår tro, vår kärna, vår själ.
Jag märker på mig själv när jag är ocentrerad. Då börjar dömandet och tyckandet om mig själv och andra tala högre. När jag är centrerad, alltså i kontakt med min själ, hjärtat, då känner jag inte ens acceptens utan då känner jag något större – jag känner kärlek till mig själv. Och när jag kommer ännu närmare kärnan så känner jag kärlek till allt i mitt liv och alla människor. Och även deras livsval.
Det är inte jag som känner den kärleken. Jag har närmat mig Gud, eller vad vi nu väljer att kalla skaparen av allt liv. Det är dennes kärlek jag känner då jag i kontakt med min själ. Och när jag är där, i djup kontakt med min själ så skrattar jag gott inom mig, för jag ser att det är ingen separation mellan mig och skaparen, så det kan omöjligtvis finnas en separation mellan dig och mig, oavsett om jag kallar mig yogi, du kristen och den andre muslim. Det finns inget som separerar oss för vi är alla ett. Det finns bara en kärna av gudomlig närvaro. Det är väl fantastiskt om vi alla tar oss dit. Jag litar på att den som skapat oss visar var och en av oss dess rätta väg till källan av kärlek – jag litar till det även när våra vägar skiljer sig åt och den vi tillber är olik den andres. Jag litar till Gud.
Det här inlägget är skrivet med energin jag känner när jag läser i tidningen att någon fördömer att skolan låter eleverna delta på Yoga. Jag har läst så många böcker och gått flertalet utbildningar, varav den längsta under 2 år för att fördjupa mig i yogan och jag vet nu med säkerhet, både genom det jag själv upplevt under de 11 åren jag utövat yoga och genom all litteratur jag läst att yogan är ingen religion. Yoga är förening av kropp och själ. Genom kroppspositioner (asanas) och andningsövningar (pranayama) så centrerar jag mig. Jag vänder min utåtriktade flackiga blick inåt mot mitt centrum. För det är där i sökandet av mitt centrum jag finner kärnan (själen) och där finner jag kärleken till mig själv. Den sanna och stora kärleken, den utan dömande och rädsla. Det vackraste vi kan ge våra barn är – kärleken till sig själva, så jag bugar i full tacksamhet och respekt för de skolor som inte bara insett det utan även väljer att Ge den närvaron till sina elever – närvaron med sig själva.
Deeksha på distans
Söndag 10 november kl 21.50-22.00
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Med andakt
Åkte till St Tuna Kyrka för att tända ljus under Allhelgonakvällen. Vi har våra nära och kära begravda i Norrland eftersom min familj är därifrån. Men vid Stora Tuna brukar jag tända gravljus på Elsie och Åkes grav. De var som reservmormor och morfar till mig då jag var barn, min längtan efter äldre i mitt liv och det 100 mil långa avståndet till rötterna gjorde att jag sökte kärlek och närhet där den fanns tillgänglig. Det gjorde den minsann hos Elise och Åke, de hade inga egna barn och alltså heller inga barnbarn. Elsie var hälsokraften själv och inspirerade mig tidigt till ett hälsosamt liv, det förstår jag nu även om det tagit årtionden att inse värdet av att leva hälsosamt och hur att leva hälsosamt.
Mormor visade mig tidigt vägen till tron på Gud. Och Elsie och Åke var tryggheten själva i gudstron och tog med mig till Korskyrkan här i Borlänge och de var de som gav mig min första bibel, då fyllde jag nio år. Min andra gavs till mig när mormor dog. Jag fick med stolthet och ära ärva hennes gamla vällästa Bibel.
Fann inte Elise och Åkes grav, trots att jag varit där så många gånger. Jag lös med mobilen framför gravstenarna där graven legat, men jag upptäckte den inte. Kanske sköts gravarna bara en viss tid, sen lämnas plats åt nya. Eller så var mörkret för tätt för att finna det jag sökte. Jag tände mitt ljus vid en gravsten full av mossa, den såg ensam ut. Bad en bön och ställde ner ljuset. Det kändes fint. Sen satt jag länge i kyrkan, jag tänkte be men närvaron var så stark, jag fann ingen kontakt med sinnet, hittade inga ord, inga önskningar eller böner – det gav mig allt jag kunnat be om att bara sitta där utan att förmå röra mig. Det var andaktsfullt.
Sökte sen på svenskagravar.se och fann att, gravrätten har återgått till upplåtaren.
Izabelle
Vi har firat den sötaste och roligaste treåringen av dem alla.
Du är gåvan i våra liv – älskar Dig!
Om lycka
Nedan följer ett citat ur boken Barn av livet – Resan till vuxenlivet och dess ansvar, Tommy Hellsten. En bok jag sträckläst de senaste dagarna. En bok om att tillfriskna från medberoende.
Därför anser jag inte längre att det finns lyckliga människor och olyckliga människor och att de olyckliga är de som haft en svår barndom medan de lyckliga skonats från allt sådant. Så enkelt är det inte. Lyckliga är de människor som är redo att möta sin smärta och ge sig hän till livet.
Tommy Hellsten
Det är så det känns för mig. Jag blir lyckligare med tiden (inte dag för dag, men med tiden) då jag stannar upp och möter mina smärtor från barndomen, sådant som ligger obearbetat i mitt inre och ger sig uttryck till att jag som vuxen beter mig som ett barn. Jag lär mig att istället vara en vuxen kvinna som bär och håller om, beskyddar mitt inre barn. Det är läkande och det är det tillfrisknandet boken handlar om. Det är andlighet för mig. Jag upplever mig vara i kontakt med själen när jag är i kontakt med mitt inre barn, lill-Fia eller Lätt-Maja som många kallade mig då. Det är hon/själen som bringar helhet och visdom i mitt liv. Det är henne jag omfamnar och låter vara en del i mitt liv – vara helt i mitt liv. Inte på ett omedvetet sätt som ger sig till uttryck destruktivt utan medvetet bär jag henne inom mig. Håller henne när hon är rädd. Och beskyddar henne med gränser när jag ser ett behov av det. Jag är vuxen med ett litet barn. Jag är hel. Jag är levande. Lev-ande. Jag kommer i kontakt med min sanna lycka. Med min livsglädje. Med livet.
Safe and Sound
En av favoritlåtarna just nu…
I could lift you up
I could show you what you wanna see
And take you where you wanna be
You could be my luck
Even if the sky is falling down
I know that we’ll be safe and sound
We’re safe and sound
I could fill your cup
You know my river won’t evaporate
This world we still appreciate
You could be my luck
Even in a hurricane of frowns
I know that we’ll be safe and sound
Safe and sound
We’re safe and sound
Safe and sound
We’re safe and sound
Hold your ground
We’re safe and sound
Safe and sound
I could show you love
In a tidal wave of mystery
You’ll still be standing next to me
You could be my luck
Even if we’re six feet underground
I know that we’ll be safe and sound
We’re safe and sound
Safe and sound
Safe and sound
Hold your ground
Safe and sound
I could lift you up
I could show you what you wanna see
And take you where you wanna be
You could be my luck
Even if the sky is falling down
I know that we’ll be safe and sound
I could lift you up
I could show you what you wanna see
And take you where you wanna be
You could be my luck
Even if the sky is falling down
I know that we’ll be safe and sound
We’re safe and sound
We’re safe and sound
We’re safe and sound
We’re safe and sound
Safe and sound
We’re safe and sound
Safe and sound
We’re safe and sound
Hold your ground
We’re safe and sound
Safe and sound
We’re safe and sound