Personligt
Företagaren
Känner mig nöjd och tacksam över reportaget om mig i senaste numret av Företagaren.
Här kan du läsa tidningen.
Oneness Awakeningkurs
23-24 november 2013
Rättvik
Plats
Stiftsgården (Siljansrummet), Rättvik
När
Lördag och söndag 23-24 november. Lördag 09.00-17.00, söndag 09.00-16.00.
Kostnad
2 500 kr inkl lunch och fika båda dagarna.
Priset för ungdomar under 20 år är 1 500 kr.
Anmälan
Senast 1 november. Anmäl till: mail@sofianorgren.se
Anmälan är bindande och kursavgiften återbetalas ej vid avbokning. Kursavgiften betalas på plats vid kursstart alternativt mot faktura (meddela isf din fakturaadress vid anmälan).
Begränsat antal om 15 platser.
Medtag
Mjuka kläder, yogamatta (finns annars att låna), anteckningsbok och en intention att möta Ditt högre jag.
Boende
Önskar Du bo kvar på Stiftsgården under kursen så bokas det separat, direkt via Stiftsgården. Priser som tillkommer är enkelrum fr 510 kr inkl frukost per natt, middag lördagkväll 120 kr.
Stiftsgården: 0248-79 78 17 mail: bokningen@stiftsgarden.org
För dig som redan har deltagit på en Oneness Awakeningkurs men vill förnya/fördjupa närvaron med Ditt högre jag genom att delta ännu en gång så erbjuder jag ett pris på 1500 kr/kurs.
* * *
Önskar du veta mer kan du läsa mer här eller besöka Oneness Nordic.
Du är välkommen att kontakta mig om du har frågor: mail@sofianorgren.se alt 070-559 29 50.
Namaste ♥
Bokmässan
Känslan efter att ha sparkat av sig skorna och sjunkit ner i hotellsängen efter en heldag på bokmässan!
Så himla glad över vår dag, min och Ylvas. Och till det glädjen att även få umgås en stund med min kusin Marianne (vi har inte setts på 10 år) och hennes fina dotter Elin. Träffat förlag. Sett på ”riktiga” författare. Minglat. Strosat. Vilat. Packningen blev tyngre och stegen släpande.
Dagens shoppingfynd var Louise L. Hay – Jag kan det, Cajsa Tengblad – 5 minuters paus, Magdalena Mecweld – Vila dig i form med Yinyoga och en bok om Astrid Lindgren och en om Carl Von Linne och så fem egna (läs: tomma) skrivböcker.
Allt är bra
Äntligen, så åker jag till bokmässan! Under flera år har jag önskat att en dag kunna besöka den, givetvis drömmer jag fortfarande om den dagen jag själv står där som författare tillsammans med ett förlag, men just nu i livet känner jag mig som en vinnare av att bara ha skickat iväg några av mina manus och att få mingla avslappnat som besökare.
Jag vet att allt är som det ska, jag känner sådan oerhörd tillit till livet. Det är inte livet självt som hindrar mig, inte alls, det står där med stora öppna famnen för att upplevas, det som hämmat mig är gamla rädslor. De är de som det tagit tid att frigöra sig ifrån. Men det är också som det ska. Vi har våra livsläxor att lära. Det hör liksom till. Men den största läxan (för mig) är nog att ge mig själv tillstånd att leva livet, lära mig att njuta av det och inte bara det utan att bli en mästare på att glädjas åt det. Glädjas var dag. Glädjas med gamla rädslor eller världens flyt. Glädjas i gråmulna dagar och solsken. Låta allt vara som det är och bara åka med, glädjas åt färden.
Staying
Staying with what is… där är jag även idag. Det är mycket som pågår i mitt inre, i djupet. Som om det tumlar runt massa skräp på väg ut. Jag förstår att allt är som det ska, som alltid, även om känslorna som virvlar och det fysiska måendet inte är så ljuvt att känna alla gånger. Men jag har både modet och förståndet att stanna med det som är. Vet att allt är föränderligt. Även – och i synnerhet – utan min inblandning. Jag stannar och låter det som är vara som det är. Jag stryker min gamla agenda om att förändra själv och göra nått åt saken. Jag stannar och accepterar…
Muren föll
Det händer mycket nu, hela kroppen vänds ut och in känns det som. Fysiskt som något som bränner från insidan. Förstår att jag frigjort något gigantiskt när jag skickade iväg mina manus, något jag burit länge länge. En rädsla att ta ton, göra mig hörd, visa vem jag är. Även om du som känner mig eller läser min blogg säkert upplever att det är det jag gör dagligen så kan jag bara säga att jag ännu inte vågat visa allt, säga allt jag vill säga och visa hela mig. Jag är inte bara rädd att visa min sårbarhet och utan även mitt ljus. Jag är fortfarande rädd att visa vem jag är, utan masker och utan roller. Visa mig helt utan skydd.
Rädd att inte vara älskad för den jag är.
Det är skydden som rasar av nu. Ett stor mur jag bar omkring mig föll när manusen damp ner i botten på den gula lådan. Jag släpper kontrollen. Jag gör mig fri. Fri och lätt. Faller som ett höstlöv ner mot marken och låter livet föra mig vidare. Tack gode Gud att jag har tillit till Livet självt. Att jag vet att allt är omhändertaget… av något större än mig själv. Idag bäddar jag ner mig på soffan (när tillfälle ges) och bara är med det som bränner på insidan.
Jag svek mig själv.
Såg inte att jag –
även jag –
var vacker.
Såg inte att jag –
även jag –
var en del av skapelsens under.
Att
även jag –
var en del av
det allomfattande,
ofattbara,
oändliga.
Jag såg bara muren.
Catharina Liebenholtz
More stories
You can’t use up creativity.
The more you use, the more you have.
Maya Angelou
Siljan by night
Siljan lockade oss till sig igår. Kan inte säga så mycket mer än att jag dras till olika platser ibland, låter energin föra mig utan att sinnet får svar på sina frågor om varför. Jag följer flödet och den inre ingivelsen. Min ingivelse var att vara vid Siljan på söndagkvällen. Jag och tre vänner slöts samman i en fin stund och meditation ute på långbryggan. Stärkande som alltid att vara vid Siljan. Vi fick se en sprakande sol sänka sig i vattenytan och en krispig måne smyga fram bakom tallarna på berget. Magi. Naturen är magisk!
Jag gjorde det!!!!
Vilken dag, inledde jag med igår, men den rubriken borde faktiskt vara idag. Söndag 22 september ligger nu i topp på min lista över skitbra-dagar. Först kommer givetvis födelsen av mina barn och den dagen vi tog emot Izabelle och såklart bröllopsdagen men sen så tror jag nog att denna dag kan stå där som topp fem.
Jag har klättrat, kämpat, segat, flödat, gråtit, skrattat och våndats. Levt mellan hopp och förtvivlan, med ångest och glädje, år ut och år in. Och nu äntligen så kom dagen jag så många gånger trott aldrig skulle komma, dagen då jag postar mitt manus. Och till min glädje och förundran så skickar jag inte bara ett manus utan fem! Fem manus ivägskickade till olika förlag. Vilken dag!
Jag landar mjukt i famnen på mig själv, tänk att jag tog mig över den gigantiska tröskeln, den som jag fruktat så. Wiiiihooooo! Just nu känns det som det inte spelar någon roll vad som händer med texterna, jag lyckades med det som skrämde mig allra mest att paketera och skicka iväg dem till förlagen.
Jag har besegrat något stort idag, jag känner mig fri – fri att leva som jag vill leva!
Tack! Tack! Tack!
Och tusen tack vännen Malin Lidén för den passande bilden jag fick låna.
Vilken dag
Tänk vad livet överraskar. Just denna dag blev inte alls som den var tänkt från början utan bjöd på massa guldkorn… läste i Pralin imorse att nunneklostret Birgittagården utanför Falun skulle hålla öppet hus och eftersom jag tänkte senast igår att jag så gärna skulle vilja besöka nunnorna någon gång så kändes det som ett tydligt tecken och inbjudan. Gunilla var inte tveksam att hänga på, så vi for iväg till nunnorna. Gick runt och tog in energierna och atmosfären, lockades mest att vistas ute vid strandkanten till Runn. Satte oss en stund och mediterade. Magiskt. Vilken dag höstsommardag!!!
Efteråt blev det en lunch i stan och så ett spontanbesök på Dalarnas Museum. Läste nämligen om det också imorse, deras utställning av en bokbindare och hennes Bokkonst inspirerad av Vatikanen. Jag älskar ju böcker och allra helst dessa handgjorda, mjuka, lena och skinnbeklädda. Utställningen var en fröjd!
Barnen har haft skoj på eget håll idag med kompisar och nyss var de bara hem och vände, packade sina väskor för att sova borta. Izabelle är lite småkrasslig och seg, så hon somnade tidigt. Nu väntar en soft kväll, bara jag och Nogge, kan inte minnas när det var så sist, just the two of us. Jag njuter och tar in. Livet har mycket gott att erbjuda.
