Personligt
Rädd att bli kvar
Rädd att jag blir kvar. Rädd att ge mig av. Hur jag än vänder och vrider så är sinnet rädd. Alltid rädd. Innerst inne är det så. En tornado av rädsla, virvlar hit och dit, kappan svänger med vinden. Alltid virvel, virvel av rädsla.
När jag tonar in på lugnet, det som finns i hjärtat så vet jag att jag kommer bege mig av en dag. Det har jag alltid vetat. När tiden är mogen. När tid är. ”Vänta då för Guds skull tills jag är mogen!”, ropar sinnet inifrån Tornadon.
Jag vilar i att det är inga beslut att ta, vet att vi en dag ger oss av. Tar vårt pick och pack och lämnar stan. Det känns så, har alltid känts så. Vet förstås inte om det är sant, men det känns så. Inte inne i Tornadon såklart, men i hjärtat.
Jag känner mig hemma vid Mälaren. Tänker varje gång när jag vänder hemåt från någon trip och åker norrut på E4:an, passerar Uppsala eller E18 efter Bålsta att nu åker jag åt fel håll. Därefter strävar det mer och mer emot ju mer norrut jag åker. Det känns fel. Det känns motvals. Avigt. Mothårs. Ja, mothårs känns det. Inget riktigt flöde. Gör lite ont. Och ändå har jag bott i Dalarna hela mitt liv och min familj härstammar från den Norrbottniska viken. Norr är min rötter, men det är inte jag. Aldrig varit. Jag har alltid alltid längtat söderut.
Men jag vilar i stormens öga. Vet att det visar sig en dag. Den dagen. Det finns inga beslut att ta. Jag är där jag ska. Helt säker på det. Vi är alltid där vi ska. Jag är här, så då är det här jag ska vara. Jag är här, i mellersta dalom, den grådisiga staden lagom. Det är så det ska vara idag, just nu. Och jag har som tur var lärt mig älska var eviga minut (Ja, inte alla, inte alls, men väldigt många av dem), vara tacksam och fylld med där jag är och vem jag är. Även med en tornado av rädsla och med ett hjärta av längtan. Det är jag. Och det är faktiskt väldigt bra. Kunde inte vara bättre. Allt är som det ska.
Ps Inlägget belyser min längtan, min rädsla och min kärlek till nuet. Vill bara betona att min vardag är fantastisk här på Solduva, i mellanstaden Borlänge med alla vännerna, familjen, grannarna, naturen… skulle kunna fylla på i evighet på den listan, kärleken till min stad, mitt hem.
Foto: Gunilla Persson
Galna idéer
Träffade en inspirationskälla igår, han heter Patrik Andersson och han fick den smått galna idéen om att här i Borlänge bilda och anmäla ett Somaliskt Bandylag till VM 2014 i Sibirien. Det ena ledde till det andra, dörrar öppnades, ända in till Somaliska regeringen som behövde ge tillstånd och nu spelas det hela in som film med inga mindre än Filip och Fredrik. Hur gick detta till? Ja, till och med Patrik ställer sig frågande. Han säger att det ena ledde till det andra. Allt flöt på. I himlens fart.
För mig är det självklart att Patrik är spindeln i nätet till något större, som leder till att människor möts, på riktigt. Att isen blir centrumplatsen där hjärtan smälter, öppnas och strålar samman. Inte undra på att dörrar öppnas, när vi följer våra hjärtan och/eller galna idéer och lever i tillit, tilliten till något större. Tilliten till att det vi vill åtstadkomma faktiskt är gott… och gör skillnad.
Blessing
Tack för Din närvaro, tusen tack ♡
Eftersom jag blir ganska tagen, uppfylld av att ge deekshan så har jag denna gång förberett detta blogginlägg innan, så att även jag kan stanna i närvaron efteråt.
Namaste
Kvällens budskap har vi fått från Kundaliniyoga-horoskopet, Spirit Voyage.
On Wednesday, the Moon is in Sagittarius, suggesting that a happy-go-lucky attitude prevails for most of the waking hours. The key is to look at the bright side. Stay optimistic. Take the high road. There is always a better solution. Find it.
Wednesday and Thursday are great times to practice, in alignment with the predominant Sagittarius Moon.
Thursday morning is a productive time, with an early morning lunar connection with Jupiter suggesting that you make some daring adjustments in order to bring success to the next level. Keep an eye out for opportunities on all fronts.
After about mid-day, however, all bets are off. At 1pm EST (10am PST), the Moon squares the Sun, its last major aspect before moving into the next sign. What does this mean? For the duration of the day on Thursday, the Moon will be void-of-course. It is not a good time to make decisions, plan or strategize.
Sammanträffanden
Som av en händelse så skriver Villatidningen som låg i brevlådan om Camilla Läckbergs skrivartips.
Som av en händelse knackar två predikanter på dörren alldeles efter mitt blogginlägg om Att dela med sig och lämnar en folder i handen med texten: Gud älskar dem som älskar att ge. Gud älskar en glad givare.
Som av en händelse så tipsar målarläraren (Maya och jag ska på målarkurs på lördag) om Hotell J, precis det hotellet vi bokat någon timme innan.
Som av en händelse delar jag och väninnan samma issue under vårt soultalk och genom att dela med varann så hjälper vi varann.
Som av en händelse… jag skulle kunna fortsätta i evighet. Det är så mitt liv är. Det är så livet är. Om eller snarare när vi är uppmärksamma på tecken, budskap och sammanträffanden som sker. Det är då de visar sig. Som om de (precis som oss) göds av uppmärksamhet och bekräftelse.
Where attention goes energy flows…
Att dela med sig
Med anledning av livsuppgift så börjar jag tvivla på om det verkligen finns en livsuppgift, den med stort ’det’ – The One. Jag ser på många människor som jag upplever lever sin livsuppgift så spelar det ingen roll vad de gör, i stort eller smått, smalt eller brett, det jag fascineras av och dras till, alltså vill hålla väckt i mig själv är passionen. Det är passionen som fängslar mig.
Det är inte själva skrivandet som jag är passionerad i, det är att dela vidare det jag själv upplever. Det är att sprida för vinden om så, det jag tror på. Jag har nämligen märkt att det jag tror på det upplever jag när jag delar det med andra. Jag tror på livet efter döden, alltså för mig finns ingen död, det är bara en transformation av kroppen, men den eviga själen består. Jag tror på att livet är evigt men jag upplever det eviga livet genom kontakt med dem på andra sidan, alltså i ett medialt möte. Jag tror på att vi alltid har kontakt med, rättare sagt ÄR, själen, livsenergi men jag upplever det när jag ger det till andra till exempel när jag ger och tar emot deeksha. Jag tror att jag är i kontakt med en källa till visdom men jag upplever det mitt i själva skrivandet, när tangenterna smattrar, först då, inte innan. Jag tror att vi alla har en guidad snitslad livsväg att gå men jag upplever den inte förrens jag sätter den ena foten framför den andra. Jag tror att jag har mycket att ge men jag upplever det inte förrens jag står där med famnen full och ger.
För mig är passionen i själva delandet och givandet. Att dela yogan, skrivandet, tankarna, deekshan… det är när jag delar jag själv upplever det. Det är i delandet jag själv fylls med det jag vill dela till andra. Inte förrens jag delar kan jag uppleva det. Det ges till mig först när jag står där med en givande hand. Fram tills dess behöver jag vila i tillit till att den handen jag sträcker fram snart kommer vara fylld med det jag vill ge.
Så tror jag att det är. I alla fall är det så det är för mig. Så det ges till mig.
Vi ärar Gud genom att tjäna andra med våra gåvor.
Rick Warren
Min livsuppgift
Stod vid den här hyllan förra veckan, på väg att köpa boken Finn din livsuppgift av Robin Sharma när en stark inre röst sa mig, gå och köp en skrivbok istället. Du har egna böcker att skriva. Du behöver inte läsa den här boken, du behöver göra det du ska göra. Skriva. Jag köpte mig en jättefin inbunden bok med antikvita papper och redan samma kväll hade jag fått till mig tre texter, budskap i boken. Jag säger fått till mig, det är som med yogan, jag känner inte att jag leder yogan och jag har ingen agenda, yogaklassen ges till mig och gruppen, samma sak med skrivandet, det ges till mig, orden strömmar till, kommer fram, ett och ett, ibland hela meningar. Jag behöver bara vara redo med pennan (eller tangentbordet) och ta emot. Det sker ansträningslöst. Det må komma från mitt inre, eller från ovan, det spelar ingen roll, jag har så tacksam att det kommer, att det blommar fram, att det flödar fritt. Jag är tacksam så länge mitt lilla ego ställer sig åt sidan och låter det som vill fram komma fram. Låter det som ska ske få ske. Det ger mig glädje, skänker hopp och fyller mig med mening. Jisses, vilken spännande resa att bara få flöda med och uppleva vad som vill uttryckas.
Just nu ligger två barnböcker klara, alltså skrivna från början till sista punkt. Två andra ligger på vänt… har legat att tag. En annan bara ploppade upp från ingenstans igår och verkar vilja tränga sig före i kön. Den känns het. Den ska jag jobba vidare med idag. Och så skriver jag såklart ’vuxenböcker’, hahaa, inga sådana vuxenböcker såklart men böcker om livet, meningen med livet, inre hälsa, glädje och tacksamhet. Och som jag nämnde så kommer det till mig dagliga budskap i skrivboken, jag har en känsla av vart det leder. Men jag stillar mig och låter det vara som det är. Jag stannar i flödet och låter det föra mig dit det vill. Jag är tacksam, oerhört tacksam så länge det flödar.
I slutet av månaden åker jag och vännen Ylva till bokmässan. Min dröm är att en dag själv få stå där som författare och föreläsare men det här året är jag passionerad gäst. Jag ska uppleva pulsen och njuta. Bara vara. Känna på massa böcker (älskar att hålla böcker i händerna) och lyssna till lärorika delningar, från kreativt skapande människor som gått före.
Hjärtats blomstrande beror på din passion.
Sri AmmaBhagavan
Måndagsmys
Städa, allra helst på torsdag, allra senast på fredag, städdoft i huset, undanplockat, ljusen tända, maten uppdukad och barnen fromma och glad. Det var min livförsäkring om en lugn och mysig fredag eller i bästa fall hel helg. Jag behövde min försäkran, min att-göra-lista att pricka av för att komma till ro. Allt behövde klaffa, helst i ordning, perfektion, ordning och reda lika med mys på fredag.
Sen hade jag givetvis en agenda (läs: inre föreställning) om alla andra dagar också, hur de skulle se ut för att vara perfekta. Allt behövde falla inom ramen av min kontroll, så som jag ville ha det. Ingen, eller ytterst lite variation fick förekomma och absolut en självpåtagen sådan isåfall, inga oförutsedda händelser gjorde sig besvär, då flippade jag ur i stress eller aggression. Ve och fasa.
Jag minns det som igår även om jag vet med mig att det var år sedan den där kontroll-freak´n började luckras upp. Tack och lov. Nu är hon sällan här. Och om hon sveper in med sin lista och stränga agenda så genomskådar jag henne väldigt snabbt. Hon gör sig icke besvär.
Ler åt det nu, min otroliga stress. Sorgligt är det förstås. Men jag väljer att le, det var så då. Jag ser vart det kommer ifrån. Jag ser det. Och jag har förmått att ändra det, genom kärlek och självacceptans. Genom att älska mig själv oavsett om kläderna ligger strukna och vikta i barnens garderober eller i en stor hög på golvet. Jag har lärt mig att det är okey att köpa pizza även om det inte är nyttigt eller husmoderligt. Jag har lärt mig att jag kan gå och lägga mig klockan nio en fredagkväll eller som jag gjorde i fredags läste Minut Bibeln medans de andra gjorde sitt, jag behöver inte arrangera hela familjen i soffan till en Disneyfilm. Jag har lärt mig att ta till vara på soliga dagar och oförutsedda upplevelser, jag ser det som äventyr nu istället för oreda.
Nu är det måndagmorgon och de väldoftande liljorna är nyinköpta för dagen, huset städades på söndagkvällen, solen skiner och jag njuter eftersom jag har det så bra. Oftast mår bra. Jag låter livet mer och mer vara som det är. Jag låter mig själv mer och mer vara som jag är. Det är var kärlek handlar om inser jag nu, att låta allt vara som det är.
Önskar Dig en kärleksfull dag ♡
The world always looks brighter from behind a smile.
Author Unknown
Närvaron
Vi är många som har närvaron vid våra tankar. Vi tänker och konstruerar, rekonstruerar, justerar, rättar, dömer, berömmer, drömmer genom tankarna och alltså sinnet. Vår närvaro styrs som oftast genom sinnet, filtreras av tankarna och alltså av just sinnet. Det krävs oerhörd energi att föra närvaron i sinnets och tankarnas omloppsbana och cirkus, det är oftast ett virrvarr av tankar som för med sig känslor som far upp och ner i värsta bergodalbaneåket. För att inte tala om in i framtiden och tillbaka till… dåtiden. Aldrig i nuet, sinnet är aldrig i nuet.
I jämförelse så skulle få av oss komma på tanken att föra vår närvaro med det vi just ätit och genom matsmältningen, in i magsäcken och ner i tarmarna. Varför skulle vi ens komma på tanken att behöva engagera oss i matsmältningen, den sköter sig av sig självt. Oavsett vad vi stoppat i oss så klarar den sig alldeles utmärkt utan vår närvaro. Visst, har vi ätit något olämpligt så kanske vi får magsmärtor en stund, men vi har tillit till att kroppen sköter det där på egen hand, inget vi behöver lägga oss i förutom kanske genom att lägga oss en stund och vila till den värsta smärtan lagt sig då. Men vi vet att den går över och alltid gör det utan vår inverkan. Det sköter sig automatiskt.
Det är samma sak med tankarna. Jag lovar, de sköter sig automatiskt. Det kanske ibland ger visst obehag, det kanske smärtar precis som vid intaget av olämplig föda att gjort ett intag av olämpliga tankar men det sköter sinnet av sig självt. Ingen sk olämplig tanke (som kanske resulterat i oönskad känsla) kommer att stanna, det är helt omöjligt, sinnet sköter transporten utav sig självt, precis som matsmältningen så sker det per automatik, vi är liksom konstruerade så. Det ser ut att flöda in och det kommer garanterat att flöda ut när vi tillåter det att vara som det ska vara. När vi låter det som tänks vara där (det som är passerar matsmältningen vara där), när vi tillåter det som känns att kännas (magsmärta eller vemod) så vet vi att det kommer inte alltid att vara där, det är helt omöjligt, det går emot hela vårt kroppsliga och psykiska system, det är byggt för passage och flöde. Det sker naturligt. Ansträngningslöst, alltså med väldigt lite energi. Det sker lätt och smidigt. Tvärtemot vad som sker om jag med min (sinnets) vilja vill styra bort något ur tankarna eller fortgå processen, det kräver ändlöst med energi och det sker oftast av resultatet att det jag önskar bort stannar längre. Det jag gör motstånd emot har en tendens att göra så, uppehålla sig kvar.
Det är alltså inte meningen att vi ska ’messa’ med matsmältningen, eller andningen, eller blodomloppet, eller tankarna och sinnet, vi bör låta det vara – precis som det är. Då ges vi energi till att uppleva det som är, nuet. Precis den stunden vi har här just nu. Att uppleva den. Och nu uppleva denna stund. Och nu uppleva denna stund. Och nu uppleva denna stund. Det är vårt naturligaste sätt att leva, det är att leva i kontakt med själen istället för genom filtret av sinnet. Det är att leva i samklang med hela livet. Det är att leva i samklang med varandra. Det finns ingen dåtid eller framtid som hindrar mitt möte med mig själv, som jag är just nu. Det finns ingen dåtid eller framtid, inget dömande, inga rädslor som står i vägen med mitt möte med dig. Vi är i nuet, både du och jag. Vi möts för första gången på riktigt. Precis som vi är. Utan ansträngning. Utan fokus på sinnet. Helt i närvarande av nuet, som det ges oss. Vi möts i hjärtat. Vi är närvarande. Vara nära.
Log Out
Nu tänker jag logga ut några dagar här över helgen från bloggen. Solen strålar redan i denna morgonstund och sägs göra så några dagar till. Oscar önskade vara hemma från skolan idag eftersom han har ont i huvudet. Så jag ämnar fånga upp honom med, anar en viss mammasjuka som behöver bli ompysslad och sedd, ges näring.
Mitt skrivande kliar i fingrarna, så det ska få tömmas i rätt forum, dvs in i boken och inte som rastlös försummelse på Facebook. Så står lite egenboost på programmet också, imorgon tar jag en liten dalaroadtrip med Gunilla – mys. Sen blir dagarna fyllda med barn, familjeliv och kanske lite städning både inne och ute… bara kanske. Har blivit bra (ja, iaf bättre) på att välja bort det som kan vänta och fånga det som är i nuet, det som förgås om det inte upplevs, såsom mammasjuka barn, soliga septemberdagar och orden som strömmar i huvudet. Det är dagssländor att njuta av.
Önskar dig en strålande helg, full av liv och näring.
Passar på att redan nu meddela att på onsdag ges deeksha på distans och söndag 15 september är det Onenesskväll i Borlänge. Välkommen att vara med.
Namaste
Deeksha på distans
Onsdag 11 sep kl 21.50-22.00
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Blessing
Tack för Din närvaro. Det känns som det verkar ännu, jag ska dra mig undan och vara i energin en stund till.
Kände starkt under kvällen att just det här var budskapet till kvällens Oneness Blessing, deeksha på distans.
En kurs i mirakler, lektion 59.
Gud går med mig vart jag än går.
Gud är min styrka. Sant seende är hans gåva.
Gud är min källa. Jag kan inte se åtskild från honom.
Gud är ljuset i vilket jag ser.
Gud är sinnet vilket jag tänker.
Oprah.com
A course in miracles, lesson 59