Yoga
Yogaschemat
Våra 10 dagar här på Mangalam ser ut så här;
06.30 Puja och mantrasång
08.00 Yogaklass (120-135 min)
10.15 Frukost
12.00 Forest Classroom (teori)
13.30 Lunch
16.00 Yogaklass (180 min)
19.00 Middag
20.00 Kvällsaktivitet – mantrasång eller lektion
Kvällsceremoni med varm ”golden milk” och varm olja att smörja fötterna med – lite myspys innan natten!
Forest Philosophy
Varje dag tar Sky (läraren) med oss ut i skogen och har lektion. Vi promenerar till en sjö eller en fors, eller som idag när vi gick ut och kramade träd. Han har med sig en bok som han läser ur, översättning av dom vediska skrifterna eller pratar runt ett ämne, tex Yogans åtta steg.
Det är verkligen en gåva att få lyssna till denna mans visdom. Att få lyssna till en lärare som verkligen anammat Yogan som helhet. Jag är så tacksam och tar ödmjukt emot visdomen och ber till högre makter att den skall bli ihågkommen inom mig och att jag skall finna mod och styrka att följa dess väg.
Upplevelsen av Tapas
Nu är den 2 dygn långa tystnaden bruten. Och det känns både och. Faktum är att jag njöt av att vara här på Mangalam i tystnaden och bara vara i mig själv. Men samtidigt var det världens längtan att prata med barnen.
Jag har landat mer och mer i att tillåta mig att vara här och njuta av det. Jag är fortfarande inte hundraprocent närvarande, den inre rösten är kvar, men den skingras mer och mer, som molnen på himlen. Och ju mer molnen skingras ju mer framträder solen – mitt sanna jag med den inre kraften strålandes. Och jag är så tacksam.
Tacksam att jag är här. Tacksam för lärarna. Tacksam för Mangalam. Tacksam för kurskamraterna. Tacksam för alla som är här. Tacksam för min fina familj där hemma. Tacksam för Nogge som gör det möjligt för mig att vara här. Tacksam över min kropp. Tacksam att jag är jag.
Tystnaden gjorde mig gott. Att vara här gör mig gott. Och tiden går fortare nu. I början på veckan kändes det som en evighet och nu känns det som det snart är slut. Jag finner mig tillrätta.
Intressant att i början på veckan när jag upplevde mina inre känslostormar så stormade det även ute. Världens blåst och regnoväder for över gården. Samtidigt så stod månen i sin fulla prakt. Som om väder och vind och månen var i harmoni med mina känslor – eller jag var i harmoni med dom….
Tacksam är jag ändå att jag sett solen varje dag -Solen känns som en guide för mig nuförtiden.
Tapas
Nu går vi in i tystnad i 2 dagar (torsdag och fredag) och jag kommer inte att blogga eller ha kontakt med omvärlden. Så jag återkommer på lördag och fyller på bloggen med mina upplevelser av dagarna.
Namaste
Idag känns det bättre
Vill börja med att tacka för alla fina kommentarer på bloggen och via sms och Facebook – er kärlek värmer i hjärtat! Jag har så dålig mottagning här, så jag försöker fokusera på ett inlägg emellanåt. Tyvärr är det dödfött att ladda ner bilder, men jag fotar och kommer lägga ut bilder när jag kommer hem.
Nu är det onsdagkväll och allt har känts mycket bättre idag. Så tacksam för det. Jag hör min egen elaka röst om mig själv och är glad att jag äntligen hör den. Den har säkert varit här länge, den rösten, men utan att jag varit medveten. Nu är jag medveten om mitt dömande om mig själv och hur jag ibland ser ner på mig själv och mina val. Och när jag är medveten kan jag förändra. Och att vara här med denna underbara lärare som lär ut precis det jag behöver lära känns som en gudomlig gåva. Jag ber inte om stöd, utan märker att universum svarar upp ändå, genom det som någon säger eller genom lektionerna med Sky, eller genom ett djur jag ser. Tex den vackra glittrande svarta skalbaggen vid duschen, och enligt Solöga och Djurens Språk vill skalbaggen säga; att sätta sig själv främst.
Lektionerna idag har varit gudomliga och jag blir ödmjuk för hur lite jag vet trots att jag varit Yogainstruktör i 7 år, och jag är så tacksam för all kunskap jag får ta del av och sättet dom lär ut det på. Det är så mjukt, kärleksfullt och tillåtande – och jag längtar tills jag kommer hem och får sprida denna energi vidare.
Vi har haft lektioner utomhus varje dag, teorilektioner om medvetenhet. Och idag lärde jag mig Japa, som är kraftfulla mantran att säga till sig själv under meditation. Precis den kraften jag behöver fånga upp nu. Så nu skall jag träna Japa. Helst skall den sägas 108 ggr som är ett magiskt nummer.
108 ggr varje morgon under Pudjan sjunger vi Gayatrimantrat – första morgonen hade jag världens motstånd och både kropp och sinne kämpade emot. Men imorse sjöng jag mantra för mantra helt medveten och huxflux var det slut och vi hade sjungit alla 108 gånger och min kropp vibrerade från insidan. En häftig känsla!
Det är mycket som är häftig och jag känner att jag väcker upp en medvetenhet och förståelse för vad min kropp så länge längtat efter. Det här är så mycket mer än asanas -det här är så mycket andlighet och storhet. En andlighet och storhet som finns i oss alla och som yogan hjälper oss komma i kontakt med.
Namaste
Mangalam
Igår eftermiddag kom jag fram till Mangalam kursgård i Dagsås utanför Varberg. Nu fylls 10 dagar med Yoga Yoga Yoga – och min kropp är lycklig att den skall få det så lyxigt, min kropp är tacksam!
Det känns rätt att vara här och att gå den här Yogalärarutbildningen och redan på första yogaklassen igår lärde jag massa nytt. Sky som är vår huvudlärare verkar helt underbar, lär ut yogan med glädje, humor och kärlek. Han är ödmjuk och lugn och det ger sån trygghet att möta kroppen där den är utan prestation och krav.
Hans sätt hjälper oss att möta allt med ödmjukhet och respekt, tankar, känslor och givetvis kroppen.
Vi startade dagen kl 06.30 med att Mantrasång och Puja (en vacker ceremoni). Därefter gjorde vi Solhälsningar och Yoga. Under yogaklassen satt en kille och spelade gitarr, det var helt underbart! Och till vissa asanas chantade vi mantran och det var så magiskt så jag fick rysningar i hela kroppen!
Vi höll på enda till klockan 10.20 innan vi åt frukost, som bestod av smootie, färska frukter, riskakor och the.
Tror inte jag redan nu kan föreställa mig hur min kropp kommer må efter 1o dagar här…
Namaste
1:a skoldagen
Nu sitter jag på tåget mot Varberg och skall där bli upphämtad och skjutsad ut till Magalams kursgård i den Halländskaskogen.
Det är min första dag på Yogalärarutbildningen som kommer pågå under ett år. Det känns lite pirrigt. Samtidigt känner jag mig lugn och tacksam. Tacksam att mitt liv erbjuder mig att åka på en Yogautbildning i 10 dagar – min kropp kommer uppleva en underbar retreat och vitalisering. Det känns lyxigt!
Jag vill givetvis dela med mig av mina yogadagar och kommer om tid och ”mottagning” finns uppdatera bloggen emellanåt, så kika gärna in. (Och om det inte finns ngr nya inlägg så beror det säkerligen på mottagning, och då får du ge dig till tåls tills jag kommer hem)
Även Oscar har sin första skoldag idag, någonsin, han börjar 1:a klass. Nogge var med honom på upprop och samling. Och när den nya fröken ställde frågan till Oscar vad han önskade av tiden i skolan, svarade han: att få nya vänner
Det svaret gladde mig så mycket. Att han redan nu värdesätter vänskap. Kloka barn jag har. Kloka barn vi alla har. Det gäller att vara öppen och lära utav dom.
Min text
om resan till Indien som publicerades i Tidningen Falun Borlänge
Den kärleksfulla rösten i mitt inre viskade åk till Indien. Allt är bra. Allt är som det ska. Det kommer bara gott ur den här resan för dig och dina nära och kära.
Rösten upprepade orden som ett sorts mantra inom mig innan resan och även under resan, mantrat ekade så många gånger i mitt inre att jag var helt trygg på min väg. Trygg även när jag står vid ett tomt bagageband i Bombay och inser att jag måste hasta vidare till flyget mot Calcutta utan min resväska. Trygg när jag kommer fram till Ashramet där vi skall bo och inser att jag har sällskap i min enkla säng av en kackerlacka. Trygg när jag inser att Ashramet är precis så primitivt och enkelt som jag befarat.
Jag utsätts för många, nästan dom allra flesta av mina gamla rädslor. Och det är inte förens jag utsätts för dom som jag inser att dom är just gamla. Dom är bara gamla tråkiga minnen blott av ett liv fyllt med mycket rädsla. Rädslor som hållit mig fången. Men nu är jag fri och jag kan leva mitt liv med dessa rädslor inpå mig och det bekommer mig inte ett dyft, jag går lugn och harmonisk genom min kursvecka och njuter av varje minut.
Jag upplever så mycket under mina dagar i Indien. Och det är faktiskt inte Sunyogan och meditationerna som sätter djupast spår. Det är människorna jag möter. Jag och dokumentärfilmaren Henric Hemmerlind är dom enda från väst, sen deltar ett par från Malaysia och resten av dom ca 25 kursdeltagarna är lokalbefolkning.
Utan att verbalt kunna kommunicera ett enda ord med dessa människor så finner jag så många vänner. Det är så mycket kärlek i luften, genuin äkta värme och ödmjukhet. Det är också mycket bus och glädje och min mage värker stundom av alla skratt! Kärlek och vänskap kräver inga ord, det syns i ögonen och känns i hjärtat! Och i mitt hjärta bultar det mycket för dessa människor.
Vi tillbringar kursen i Ghatal en stad som ligger ca 3 tim bilresa från Calcutta. En fattig stad och kulturskillnaden är enorm. Jag blir betagen av hur fattigt, smutsigt och enkelt dom lever. Jag blir också betagen av deras utstrålning av harmoni och frid. Jag blir oerhört berörd av deras kärlek till sin familj, närvaron med sina barn och tacksamheten mot sina föräldrar, sitt ursprung.
Jag ser vår materiella värld mer tydligt, den som iallfall inom mig ofta skapar ångest, oro och stress. Jag ser deras bevarande av gammal visdom, visdom som har gått i arv sen många generationer tillbaka. Jag ser deras vördnad av djuren och naturen, hur dom ser alla med lika värde. Jag ser också att dom skräpar ner sin natur och gläds åt vår allemansrätt, vårt rena vatten och den friska luften vi andas.
Veckan tillbringar med Sunyoga, Kriyayoga, mediationer och lektioner, schemat är späckat från soluppgång, 04.30 – 20.30.
Sista dagen åker vi ut till Sunyogi Umashankars hemby Lachipur, en fattig och enkel by på landet. Vi har köpt med oss skolmaterial och en hel traktorvagn med plantor. Varje elev får ett eget bokpaket och plantorna delas ut till alla byinvånarna. Minnesbilden av när en skock med småbarn stolta och lyckliga springer till sina föräldrar för att visa det dom fått glömmer jag förhoppningsvis aldrig, deras lycka över 2 blyertspennor och ett sudd!
Jag har så mycket kärlek inom mig till dessa människor och rösten i mitt hjärta har slutat viska, den sjunger; ta mig hit igen!
Så min dröm är att ta med mig min familj nästa gång. Jag vill fortsätta att dela med mig av det jag har, ge utav vårt överflöd från väst, ge skolmaterial och kläder. Och jag vet att det jag återfår från dom är värt mer än alla pengar, dom lär mig om kärlek, glädje, värme, visdom, andlighet. Dom lär mig att vara nöjd och tacksam med det jag har och njuta av livet!
Namaste
Sunyoga Ghatal Indien
Yogalärarutbildning
Nu närmar den sig, starten på min Yogalärarutbildning. Känslorna jag möter är oro, ensamhet och så en skarp röst på axeln som säger till mig att ingen bra mamma är borta så länge från sina barn.
Jag har så mycket värderingar och föreställningar från min uppväxt hur en bra människa är, hur en bra kvinna är, och att en bra kvinna är lika med en bra mor. Synsätt som jag sett att min närhet har och synsätt jag blivit erbjuden från samhället. Synsätt som är någon annans, synsätt som är gamla. Gamla synsätt från någon annan som lever för fullt i mig. Lever som ett virus som rör sig i kroppen.
Men när jag går in i högre medvetenhet – min andlighet – min tro, så vet jag att jag inte alls har detta synsätt och har dessa värderingar. Min tro är att allt är som det ska – allt är bra. Är jag lycklig och följer min väg, så sprider jag även mitt lyckovirus till andra och i synnerhet mina barn.
Och jag vet att avstånd inte existerar egentligen. Jag vet att jag kan känna mig otroligt närvarande energimässigt även om jag är 60 mil bort. Och tro mig, jag har varit så nära som mor till ett ammande barn och inte alls varit ”där” i min medvetenhet eller i min energi.
Så jag har varit på den andra sidan, den där jag med andan i halsen, tanken ett par dagar framåt och huvudet fullt med grubbleri sprungit förbi mig själv och mina kära.
Nu när jag ser mig på rätt väg så är jag här. Jag är här längre och längre stunder. Jag flyr eller springer inte nå längre. Och jag har insikten att se att den positiva förändringen ligger i min egen utveckling. Ju mer jag stannar och lyssnar på mig själv. Ju mer närvarande och lyssnande är jag till mina barn. Ju mer kärlek jag ger till mig själv, ju mer kärlek flödar mellan mig och mina barn.
Och så det där med tid. När jag är i min andlighet, min tro. (Det är nämligen så att jag kan förminska den, tron alltså. Och så kan jag förstärka den. Och det jag menar är att när jag väljer att förstärka min tro, då inser jag att den är större och mer än mina tankar och mina känslor) Då är min övertygelse att tid inte existerar. För min tro är att allt är energi, det finns ingen början, det finns inget slut, allt är energi som transformeras. Allt är oändligt. Och när jag lever min andlighet förstärkt så vet jag att det är sant och tid är något jag upplever när jag förminskar den.
Det är min sanning just nu
Så min förberedelse inför resan på måndag och dom kommande 10 kursdagarna på Mangalam kursgård i Halland är att förstärka min andlighet. Vara närvarande. Vara här. Ge kärlek till mig själv och givetvis och helt naturligt ge kärlek till mina barn, min man. Ge dom närvaro och kärlek.
Och jag ställer mitt högre jag frågan:
Hur kan jag få mina barn att känna och uppleva att jag är närvarande och med dom även när avståndet på jorden är 60 mil och tiden på jorden är 10 dagar?
Och när jag blundar och andas, så vet jag svaret inom mig.
Namaste
Sunyoga
Jag fortsätter att göra Sunyoga som jag lärde mig i Indien. Jag brukar stanna upp och göra den vi soluppgång under min morgonpromenad men imorse hann solen inte upp. Såg endast morgontrötta strålar som sträckte sig mot skyn.
Jag fick njuta av dom och kände samtidigt tacksamhet att jag fick en härlig Sunyoga-meditation igår kväll. Inlindad i en filt stod jag och mediterade på altan. Jag kunde se länge på solen och kände hur det vibrerade energi ända in i mina celler. Ljuvligt!
