Fria och levande

2015-03-04

Sitter på Kulturhuset i Leksand och skriver. Känner mig lycklig över att jag mer och mer tar för mig av livet. Det är en konst att vara livsnjutare – vara levande. För mig är det enkelt att fastna i invanda mönster som präglat människor och samhälle i generationer – det svåra är att bryta gamla beteende och skapa nya.

Jag märker hur mitt ego (min rädsla) vill skuldbelägga mig och ge mig skam när jag bryter mig ur mitt välupprepade mönster. Det är lätt(are) att dra sig tillbaka i hjulspåren igen. Lätt men fegt.

Just med mitt skrivande så har jag fått kämpa… mot egot (rädslan). Inte så att jag skrivit mig blodig 12 timmar om dagen utan mer så att jag byggt upp hinder framför datorn så jag inte ens tagit mig dit. Det värsta är att armen fått kramp när jag skriver, energin har blockerat sig. Men nu har jag skrivit ändå, om än kort och ofta och jag känner hur det lossnar. Armen värker mindre ju oftare jag skriver. Tadaaaaaa 🙂

Jag trampar alltså upp nya hjulspår. Ger sinnet något positivt att förankra vid istället för den gamla bojan. Jag känner mig friare för varje dag jag skriver.

Det krävs mod, passion och disciplin för att börja på något nytt. Och ju mer vinst på andra sidan desto större kamp utsätter egot oss för. Men det är värt det. För det enda vi upptäcker är att egot (rädslan) är en illusion och vi blir fria, fria att leva det liv vi vill leva. Fria att leva som dem vi är ämnade att leva. Vi blir levande!