Goda tankar
Tacksam över mitt förstånd, som oftast är till fångna, att inse hur lyckligt lottad jag är och hur bra jag har det. Och inte nog med det, nu lär jag mig att fylla livet med än mer av det jag gillar.
Goda tankar står det på min thémugg. En stor del i min sinnesro är att jag tar de flesta tankarna med ro. Jag tror inte någon människa är befriad ifrån oönskade tankar, friden kommer (blev iaf större för mig) när vi kan acceptera det som tänks, se det som tankar som passerar, kommer och går. Ibland glada, ibland sorgsna, elaka, snälla, avundsjuka, lätta… det är bara tankar och de tillhör alla livet att vara människa. De tillhör livet, alla de där tankarna, men de är inte jag. Jag kan betrakta dem. Och när jag har förädlat gåvan att se dem så försvinner obehaget av att de inte alltid är som jag önskar. Den tanken att tankarna inte är som jag önskar är nämligen också en tanke, som jag kan betrakta. Livet blir vare sig bättre eller sämre av dessa tankar, däremot blir det oerhört fridfullt när jag avdramatiserar dem och inser att de är just det – tankar. De är inte Livet, det bara tillhör mig som människa, precis som allt annat som bara sker automatiskt i den här kroppen. Kroppen som för den delen inte heller är jag, jag är det eviga (som just nu uppehåller sig) i kroppen – själva Livet självt, det är jag.
Så för att tala klartext, när jag låter tankar vara tankar, accepterar dem som tankar oavsett dess innehåll, bara accepterar och låter dem vara som de är – då infinner sig sinnesro, frid och glädje… i vissheten att de är inte jag.