Grottans mörker
Det är så lätt att lockas in i mörkrets gömmor. Låta mörkrets farhågor vara din verklighet. Kanske en liten del av dig dras emot mörkret och mår gott av att gömma sig i dunklet så att ingen annan ser och märker av ditt ljus. Kanske väljer du att återvända dit i rädsla för att visa ditt sanna jag.
Det kan vara skrämmande nog att släppa in ljuset. Det gör ont i ögonen de första sekunderna men efteråt kan du blinka och börja skönja en helt ny värld som uppenbaras framför dig. En värld som hela tiden varit alldeles intill dig men som du inte upptäckt om du valt att se in i grottan och kura bland de andra som också är rädda.
Din största rädsla kanske är andra som är Ljus. Du är rädd för dem eftersom om du ser till dem så speglar de också ditt ljus. Ni reflekterar varandra och i deras Ljus framträder ditt Ljus så starkt så att du inser att grottan och mörkret var en illusion. Du ser inga farhågor nå längre. Du ser inte ens grottan. Du ser bara dig själv överallt och i allt levande. Vi är alla ett. Vi är alla Ljus.
Så bra skrivet, tack snälla du för allt du delar med dig av!!