Gudsverk

2012-01-16

Skönt för oss just nu att inte så många upptäckt denna pärla till ö, Koh Kho Khao som bara ligger ett stenkast utanför fastlandet en bit ovanför (eller nedanför, har ingen aning faktiskt) Khao Lak och samtidigt lite sorgligt, här skulle fler själar må gott av att varva ner ett tag tror jag.

Först bodde vi på ett större hotellkomplex i tron att det vara det bästa för barnen, Princess Andaman hette det. Och visst var det enkelt att leva med barn där, lika ’charmigt’ som vilket Charterhotell som helst. Som tur var hade vi även bokat in denna oas som vi sjönk in i igår…

Mina ord ger inte platsen en ärlig sann bild tycker jag, så jag har tagit några bilder för att ge dig en känsla. Tillsammans med bilderna föreställ dig havets sköna brus, klingandet av vindspel och några röster i fjärran av de få som passerar på stranden.

   

Och det är inte bara jag och Nogge som älskar det. Barnen mår också gott av den stillsamma energin och finner sig tillrätta med mindre stimuli och mera närvaro. Det gör oss alla så sååå gott!

Nyss har Nogge och barnen hoppat upp på ett lastbilsfalk, så färdas man enklast med taxi här, för att åka in till den mycket lilla hamnen och skaffa förtäring i form av chips (behöver enkelt och lätt få i barnen salt) och vatten och så skulle de hämta vår tvätt. Själv fick jag en stund i solen, så kisandes försöker jag nu lägga ut detta blogginlägg, jag är ingen skuggmänniska, jag gillar att vara i solljuset.

Vi har behövt tvätta mycket. Det började på den nästan 11 timmar långa flygresan ner med att Maya blev åksjuk, hon kräktes massor och vi fick pyssla så gott vi kunde med en sovande bebis (bebis på 12,5 kg och nästan en meter lång) i famnen och samtidigt ta hand om stackars lilla Maya. Puh! Taxiresan fram till ön var inte bättre, då kräktes hon 5-7 ggr men så fort vi klev ur taxin så var illamåendet som bortblåst och hon var som vanligt igen.

Dagen efter började Izabelle krångla med maten och några timmar senare förstod vi varför då hon gjorde världens kastspya över sig själv och mig. Hon var sen sjuk i 2,5 dygn och i natt tog Maya över… hon började kräkas sent i går kväll. Vår tanke med Izabelle var att hon fått solsting och det gjort att hon kräktes, men i natt befarade vi det värsta att vi har med magsjuka att göra. Så där låg jag i natt med knäppt händer och bad till Gud att mina barn och vi skulle få vara friska och njuta av den underbara semester vi nu är på.

Och Gud svarade bara 30 minuter senare (kl 01.00 på natten), då i form av en Schweizísk kvinna som knackade på, hon bodde vägg i vägg med oss i vår bungalow och hade hört Maya kräkas och ville erbjuda sin hjälp då hon är akutsjuksköterska. Så utav henne fick vi stolpiller som skulle göra henne frisk och peppar peppar i morse var Maya bra igen.

Amen