Indien igen…

2013-02-20

Äntligen, vill jag skriva även om jag kom hem därifrån i november. Vet inte vad som händer med tid och rum, de är inte detsamma nå längre för mig, jag bara upplever det som är och just nu är det en glädje att återvända. Jag längtar efter fördjupning. Jag längtar efter än mer närvaro med mig själv, alltså med min själ, det Gudomlig inom. Jag har mer att knyta an till, det känner jag. Resan är lång och alldeles underbar och även att lämna det gamla kvar, illusionen av vad som är jag. Trots att sinnet uttrycker sin upplevda smärta så vilar en frid blandat med bubblande glädje där bakom (här inom), det sanna av vad som är jag är här och är min trogne reskamrat. Genom den här resan, genom livet och alla liv i evighet. Så enkelt är det, så har det alltid varit. Vi är det som finns kvar bortom kroppen, tankarna, personligheterna… varför vänta med att upptäcka den skatten när vi kan upptäcka det idag.

Jag har upptäckt det. Jag känner det. Jag vet det. Jag vill ha mer. Jag leka, upptäcka, uppleva mer av min själ. Så den här resan åker jag med öppen famn och tar emot det som ges till mig i full tillit att allt är som det ska och allt är bra. Bättre än jag anar…

Ps Bloggen tar ett litet uppehåll, åter runt den 9 mars… Om Shanti