Jag regisserar

2012-10-13

Jag ser det som min största rädsla att våga leva mitt liv fullt ut. Jag är rädd att öppna mitt hjärta helt, fullt och naivt till och med för Nogge fast vi levt så många år ihop, jag kommer på mig själv med att spara lite, spara en reserv ifall jag blir sårad så har jag åtminstone nått kvar. Men det är ju inte sant, för om jag blir sårad så smärtar ju hela hjärtat ändå även den biten jag sparat, den kanske inte gråter men den blir säkerligen bitter och cynisk. Samma är det med att leva livet för mig, jag kommer på mig med att hålla igen. Jag är trött på att vara en småsömning liten grå medelmåtta, jag vill släppa fram hela mig, inte för någons annans skull utan för min egen och för Nogge och barnen.

Jag vill verkligen ta plats i mitt liv, jag vill inte spela huvudrollen utan jag vill leva huvudrollen. Jag vill sätta mig själv framför min egen strålkastare och jubla och heja på. Jag vill ta vara på livet och allt vad det erbjuder. Jag vill inte göra plats för någon annan eller lägga upp reservplaner för vad som komma skall. Det finns ingen annan att lämna plats åt i min film, den är min. Du har din egen och ändå har jag fått för mig att det är artigast att inte ta för sig alltför mycket av det goda. Men jag vill ha allt det goda, det är mitt liv och jag vill njuta av det. Livet är ju här, filmen rullar nu och jag kan fylla den med vad jag vill. Jisses, den rullar nu och huvudkaraktären väntar fortfarande på att jag ska ta plats.

Vad är det regissören säger, tystnad, tagning och action!