Kära Urmoder

2010-05-06

Tidernas UrModer är Moder Jord. Hur länge har hon egentligen levat? Vem är hon? Vem är jag som vandrar på henne? Vad vill hon egentligen att vi skall göra vi människor? Hon är vår UrModer och ändå kan vi inte förstå att ta henne tillvara. Hur tar man tillvara en UrModer som fött upp oss alla i generationer i evigheter? Hur många evigheter har vi vandrat på hennes varma barm? Hur många barn har hon uppfostrat? Hur många har hon försörjt med omvårdnad och kärlek? Hur många är vi i syskonskaran? När skall vi finna varandra som syskon, som kött och blod? När ska vi vårda vår UrModer som den gamla trygga kärleksfulla mor hon är?

När ska vi ta oss an henne och vyssja henne ömt som en gammal vis gumma. Vi kan inte bara lämna henne att tyna bort och dö. Förtjänar hon inte ett vackrare avslut än så. Förtjänar hon inte allas våran kärlek och ömhet. Förtjänar hon att tyna bort och dö ensam och utelämnad från oss alla.

Vi är så många som är hennes barn. Vi kanske alla är hennes barn. Vi har alla burits av henne fram. Vi har alla fått mat ifrån hennes barm. Vi har alla tryggt lekt med hennes leende som stöd. Vi har alla skrattat, ramlat, busat och röjt i hennes vackra famn.

Famnen har alltid varit öppen. Aldrig har hon lämnat oss vid dörren. Aldrig har hon frusit oss ute. Alltid vårdat och ömmat, visat oss sol och skydd.

Vår UrModer tynar bort. Vår kära UrModer lämnar vi i ensamhet utan något stöd. Vår kära UrModer tynar bort och vi ser alla på. Hennes död närmar sig och ingen finns där. Ingen ser. Ingen gör. Det ingen berör. Hon är ensam. Hon är kall. Hon är övergiven. Hon är utelämnad.

Vår UrModer som alltid beskyddat och älskat oss så som vi är, henne lämnar vi och låter urarta i misär.

Var är vår moral? Var är vår Kärlek? Var är vår värme? Vart är vårt stöd och vår ömhet? Allt hon lärt oss vad kan vi göra med den kunskapen?

All kärlek hon alltid gett oss, kärlek i överflöd, hur kan vi ge den tillbaka?

Kära mor – jag älskar dig!