Kärleksberoende

2013-11-10

Under det senaste 5-6 åren så har allt jag valt att söka mig till pekat vägen i samma riktning, hem i mig själv, till mitt hjärta. Oneness har fått mig våga det jag tidigare bara förstått att jag någon dag måste göra, möta mitt inre, söka upp mina tidiga barndomspräglingar och se vart den lilla Sofia tagit vägen. Det visade mig att hon övergav jag tidigt till ett liv som medberoende, kanske skulle någon kalla mig kärleksberoende, jag blev besatt i att andra skulle tycka om mig. Vände och vred, kamouflerade hela mitt väsen så gott jag förmådde för att passa in. Bli sedd. Vara accepterad. Få kärlek. För mig var det svårt att upptäcka eftersom jag inte sökte det i ombytliga relationer till män utan i alla relationer, familj, vänner, arbetskamrater, kunder, klienter. Det blev en del utav mig, önskan att bli bekräftad och sedd, vara till lags och passa in. Det spelade ingen roll att de allra flesta såg och bekräftade mig eftersom präglingen kom tidigt utav att inte förstod att jag var älskad för den jag var. Det blev ett otörstligt sökande utanför mig själv och genom andra.

Jag har äntligen förstått att det jag söker finns inte att finna i relation till andra. Jag måste finna det inom mig själv. Mitt eget värde. Självkänslan. Kärleken. Jag behöver ge det till mig. Det är inte lätt eftersom jag måste ta mig igenom mitt eget ego och söka min sårbarhet. Jag måste leta upp min kamouflerade guard som vaktar om lilla Sofia. Vakten som ställde sig där tidigt behövs inte längre för att beskydda henne men jag måste frigöra henne för att kunna leva. Hon gör mig hel. Ja, hon kraschar mina luftslott och sticker hål på falska relationer men hon gör mig hel. Hel, stark och fri. Fri att vara den jag är. Fri att leva det liv jag vill leva. När jag ser henne så dämpas min törst att bli sedd av andra. När jag är med henne så är jag jag.