Komma ut
Det är fantastiskt det som sker med Savitas Celebration och Shine sister shine, jag bara känner hur en energi och kraft bär oss, vägleder oss och jag ser hur vi börjar lysa. Det sitter så otroligt mycket uppdämd energi i våra kroppar som vi kapslat in genom skam, skuld, dömande, jämförande, förminskande … den energin vill frigöras. Våra kroppar är inte konstruerade för att härbärgera skam, våra kroppar är till för att vi som själar ska få uppleva livet som människor. Och genom våra sinnen uppleva gudomlighet, skönhet, överflöd, gemenskap, kärlek. Uppleva livets skönhet. Och vi har också en inre längtan att förverkliga oss själva, följa våra drömmar, få vara dem vi är ämnade att vara – det handlar om så mycket mer och större än våra kroppar. Men det börjar med kroppen.
För med en kropp fylld med skam så blockerar vi oss själva, vi törs inte ut och vi törs inte vara den vi innerst inne är. Jag ser det som en homosexuell ofta beskriver det, att hen behöver komma ut, komma ut som sig själv, få vara sig själv – jag känner samma sak, jag behöver komma ut som jag. Och skammen hindrar mig, så först måste jag sätta ljus på det som skammen vill att jag döljer, i det här fallet kroppen.
Jag ser det som steg, det börjar med en medvetenhet om att jag föraktar eller skäms över min kropp, delar av min kropp, min personlighet etc. Nästa steg är en villighet och önskan att läka relationen till min kropp och mig själv. Och en förståelse över vad jag försakat och försummat genom mitt gamla synsätt på min kropp, tex att man inte gått med barnen till badhus, inte är med på fotografier, kontrollerat sig själv genom mat eller träning, talat negativt om sig själv, kanske även framför andra, kanske än värre talat illa om sig själv framför sina barn, förstått att man genom sitt sätt att vara mot sig själv indirekt lär sina barn om hur man bär en negativ självbild.
Nästa steg är att börja gå till handling, det räcker inte att tänka att jag tycker om mig själv och min kropp, jag behöver känna det och visa det. Så jag väljer hur jag vill känna mig. Jag börjar anamma känslan av stolthet och glädje i min kropp genom min hållning, hur jag klär mig och hur jag för mig. Jag kanske märker att jag fortfarande har svårt för att älska det jag ser i spegeln så jag tar hjälp av kameran, jag fotar eller filmar delar av mig själv för att sedan titta på det jag fotat och jag kan då se hur min kropp faktiskt ser ut och jag kan börja acceptera den och öppna mig för att känna kärlek till alla delar på min kropp. Och om jag ser mig omkring så ser jag massor av andra kroppar, alla olika, miljontals olikheter och alla vackra på sitt sätt. Jag inser att det finns ingen mall på hur en kropp ”ska” se ut, alla kroppar är normala, naturliga och vackra … och olika. Jag lär mig att se på kroppen som en gåva, en vän, en tillgång. Och allt detta behöver jag se och förstå för att kunna läka och således älska min egen kropp och personlighet.
Det är på det sättet vi läker vår skam i denna movement, det finns förhoppningsvis massor av sätt att läka kroppsskam, men den här vägen behövde jag gå för att läka min skam och eftersom jag är livscoach, yogalärare, NLP Masterpractitioner, utbildad inom sorgbearbetning och trauma så ser jag det som det viktigaste jag kan lära ut just nu. För jag ser en värld med underbara ungdomar och jag vill inte att de går i samma fotspår som oss, jag vill att vi lär om, att vi läker så att vi kan skapa en bättre värld för oss själva och de som kommer efter.