Kupp
Efter månaders planering så var det äntligen dags för kuppen. Egot blev bortkollrat utefter älvpromenaden imorse, jag riktade in det på annan väg och skyndade själv med raska steg uppför backen, med målet att möta en inre demon och frisätta ännu en del av mig själv.
Efter en rejäl adrenalinrusch och massa skräp som lossnat från mina axlar, känner jag mig nu mer fri och öppen. Sann emot mig själv. Jag har öppnat upp ännu en del av mitt sanna jag. Jag finner mig själv. Jag uttrycker min röst. Jag sätter gränser. Jag upplevs säkert väldigt besvärlig för någon/några i min omgivning när jag envisas med att föra fram saker i ljuset. Men jag behöver ljuset, det är det som vägleder mig hem.