Längta hem

2010-06-11

Nu är det inte många dagar kvar innan resan. På onsdag bär det iväg till Indien och Calcutta. Väl på flygplatsen möter vi upp 2 st kursdeltagare från Malaysia och sen blir vi upphämtade av någon som kör oss dom 12 mil till Ghatal där vi skall tillbringa veckan.

Allt känns välorganiserat och beskyddat från ovan och jag reser i full tillit till att allt blir bra. Oavsett om jag går in i rädslor och vad jag än möter på för motstånd inom mig eller runt omkring mig så känner jag tillit att även det är det som jag skall möta.

Förundras över att jag lyckas vara närvarande i nuet och inte fara iväg i tankar och känslor allt för mycket. Utan på något vis är jag här och nu. Jobbar jag så är jag i mötet med klienten. Är jag hemma så är jag närvarande i hemmet och med familjen. Och är jag ensam så möter jag upp mig själv. Det är en otroligt trygg känsla jag har och jag kan inte minnas många och absolut inte långa stunder jag lyckas vara så närvarande som jag är just nu.

Jag hoppas också att när jag väl är på resan och i Indien att jag lyckas vara där. Och inte drömma mig hem. Förr i tiden har jag varit expert på att längta efter svalka när det är varmt och längta efter värme när det är kyla. Längta efter egentid när jag är med barnen och längta efter  barnen när jag ensam. Längta mig bort när jag är hemma och längta hem  när jag är borta. Suck, blir trött bara jag skriver detta nu. Puh! Snacka om slöseri med energi. Och medans jag slösat med all denna energi så har jag missat livet. Missat barnen. Missat sommaren. Missat mig själv. Missat resan. Missat hemmet.

Nu skall jag satsa på att träffa Indien. Träffa mig själv. Träffa människorna. Vara i yogan. Vara i det som livet ger mig.

Och livet börjar inte på onsdag när jag reser iväg – det pågår just nu ….