LCHF
Det var många år sedan jag fick kommentarer som dessa, det var ca ett halvår efter att Oscar föddes men sen har det varit tyst. Så visst blir jag bubblande glad när människor säger; Hur smal ska du bli då? Gud vad du är slimmad! Har du gått ner i vikt?
Och det utan den minsta ansträngning! Verkligen!
Jag har inte ätit godis sedan mars (sista mars), tagit bort socker, bröd och pasta men det är nu de senaste två veckorna det lossnat när jag börjat äta mer LCHF. Jag har väl inte den roligaste tallriken att skåda, men det är gott (jag gillar det mesta) och det bästa av allt jag är inte nå sugen och jag är nästa aldrig hungrig. Hur lätt kan det bli! Det känns fantastiskt en dag som igår, att under morsdagsfikat hos min mor nöja mig med kaffe och ett äpple när de andra smaskar tårta. Och även på vår picnic när familjen åt fika och glass så var jag nöjd med kaffe och jordgubbar. Det är skumt, jag vet, jag kan inte tro det själv, jag har setat fastklistrad i gotteträsket hela livet, så jag är mest förvånad av alla, händer det här verkligen, men jag behöver bara stanna upp och lyssna till magen och hjärnan. Där är tyst. Magen knorrar inte av hunger och hjärnans sug har dunstat.
Jag är fri!
OCH jag börjar bli väldigt nöjd över det jag ser i spegeln!