Let go
… let God
Nu har jag varit för mycket i huvudet igen. Försökt tänka ut lösningar, sökt svar utanför mig själv och försökt styra ihop mig själv och livet. Det slukar energi, jisses vad trött jag var igår.
Ihop med den tärande tröttheten så pockade något inom mig, något ville få sitt uttryck. Jag jag och letade bland mina böcker för att se om det var till någon ”det” drogs, jag satte mig för att skriva för att se om ”det” ville ut… så till slut kom jag på det, eftersom jag var så slut. Mina krafter var bokstavligen uttömda och jag kunde inte tänka ut varför; var det något jag ätit eller höll jag på att bli sjuk? Och där mitt i all kraftlöshet så kapitulerade jag inför min egen trötthet och kände att det enda rätta att göra innan jag släpade mig upp i sängen var att meditera – tona in. Så jag tände ljusen vid mitt altare, satte på skön musik och satte mig för att be – om hjälp.
Och det är där jag ska vara, jag har skrivit om det förut, jag behöver vara i min hjälplöshet. Släppa kramptaget om rodret och lämna över. Allt. Trötthet, jobb, inkomst, relationer, tillfrisknade, hälsa… allt behöver jag lägga i händerna på Gud.
För jag vet ju att jag vet ingenting om hur, var, när. Ingenting. Jag kan bara gissa, men så fort jag gissar och ”leker Livet” så uppehåller jag mig utanför det (livet) och allting blir så himla tröttsamt.
Mitt jobb är inte att bekymra mig, planera, rodda mitt liv. Det gör Gud med både lätthet och glädje – och kärlek. Och när jag står där stelfrusen och sömnig och krampar om rodret så kan Gud inte ta över, lägga sin hand över manövreringen och styra kursen åt mig. Det går inte förrens jag ger vika om mina stela fingrar och säger; Let go… let God.