… lite nere
Jag har faktiskt känt mig lätt nedstämd sen jag kom hem. Tom liksom. Den fylliga känslan som vibrerat i hela mig under vistelsen i Bali är borta. Den är inte borta för evigt, det vet jag. Men just nu känns det tomt och blankt.
Jag vill så gärna finna vägen tillbaka till den känslan igen. Den kan ju inte vara långt borta, den var ju nyss här. Men jag ska inte söka den. Jag vet att jag inte finner rätt väg om jag flyr från det jag känner just nu. Och det är tomhet. Så jag stannar i tomhet och låter det ta plats.
Imorgon är det skolvecka i Leksand igen, det kommer göra mig gott. Träffa alla härliga vänner.
På tal om vänner. När jag klev ut från Arlanda i torsdags och snöstormen ven runt kroppen och allt kändes så grått och tråkigt i Sverige just då, jämfört med det jag kom ifrån. Då kom en tanke; vad gör jag här?
Svaret jag fann; alla vänner och alla fina relationer – det är de som förgyller livet!
Förstår att tomheten kommit… Ja, den måste nog få vara
där, ta sin tid. Så sakteliga kommer du att fyllas på igen med det
som finns här hemma. Även om man kan önska många gånger att man
fick stanna i den där alldeles särskilda känslan, hålla fast.
Kanske är det så ändå, att den speciella känslan ska finnas där som
”extra krydda”, nåt som man plockar fram ibland? Eller kan det vara
så att man kan hitta den permanent? Vet inte…/Kram Maria