… lite statusrapport
Yogan
Har ett uppehåll i mitt liv. Det är som det ska. Snart fyller jag på med några sommarklasser på Gammelgårdens gräsmatta men än så länge känns yogauppehållet välbehövligt. Nog för att kroppen saknar yogan men det är skönt för mitt familjeliv att vara hemma om eftermiddagar och kvällar och rå om de små. Det gör gott för dem och mitt mammahjärta.
Meditation
Livets snigelfart har mycket gott med sig, inte minst alla meditationer jag finner tid och inspiration till. Jag sätter mig oftast en kvart varje kväll kl 20.00 (och får tacka fotbolls-EM som fångar upp grabbarna framför teven). Mediterar också gärna spontant om det huxflux råkar bli stilla här hemma t ex när Izabelle sover middag. Det är lätt, det är starkt, det är otroligt givande. Jag hittar in djupare i mig själv. Jag känner mig i stark och öppen kontakt med livet, med alltet.
Skrivandet
Det bara flödar! Jag är inte ute på nätet så mycket och bloggen kommer i andra hand för skrivandet som pulserar i mig och framför allt ur mig. Det är ett kreativt kaos av ord som strömmar än här och än där. Jag ser sammanhang… ibland och ibland inte. Jag försöker att inte lägga någon värdering utan bara ta emot. Oftast kan jag känna åtminstone på vilket av alla worddokumnet texterna passar (vill) in och det är ju alltid någon reda i trasslet tänker jag. Men en idé har ploppat upp starkt mitt i allt detta virrvarr och den håller jag greppet om.
Och så försöker jag jämföra det med en konstnär som målar. Jag får för mig att många inte vet från början vad för målning som håller på att ta form, eller så finns där en tanke som kanske ändras längs vägen.
Oavsett så känns skrivandet väldigt förlösande och livgivande, jag mår oerhört bra av det! Jag mår bra så länge det strömmar ur mig och inte fastnar och blockerar inom.
Familjen
Snigelmammevisionen jag fick under ett coachingsamtal för ca 1,5 år sedan lever jag nu. Jag är hemma, inte bara fysiskt utan också mentalt och känslomässigt. Jag är här, jag är närvarande. Och jag ser verkligen framemot att vara hemma med barnen hela sommaren. Som Oscar sa imorse; Mamma, nu är det 9 veckor och 6 dagar kvar på sommarlovet.
Hälsan
Min kropp, så som jag alltid har sett den (för min inre syn, inte i spegeln), så som jag känt att den vill se ut, den börjar nu att formas fram. Jag ser det som att mitt sanna jag blommar upp ju mer fett som släpps från kroppen. Jag har sett mycket av min övervikt (även om övervikten inte varit stor på vågen) som ett skydd, ett skydd mot omvärlden, ett skydd mot att visa mig som jag är och det är så otroligt befriande att våga släppa mitt sanna jag. Stegen blir lättare. Känslan när magen krymper är underbar och jag ler mot mig själv i spegeln. Jag känner mig fri, fri att vara jag.
Välbehaget är som sagt här och det enda jag misstänker är att jag är i behov av lite mer järn i kroppen, konditionen har försämrats den senaste tiden och det vore ju bra att kunna skylla på blodvärdet. Men men, jag ska få göra provtagning till veckan och sen boostar jag på med det som saknas. Jag är ju inte den kunnigaste husmodern och kosten är nog väl ensidig, och med tanke på att jag nu varit vegetarian i 18 månader så visar sig väl mina brister så småningom.
Solduva
Huset håller äntligen på att bli klart, även de små detaljerna. Entreprenaden som skulle varit klar 31 aug 2011 ser ut att bli slutbesiktigad nu under sommaren. Den som väntar på något gott… Hur som har jag grävt mina rötter djupare med denna utbyggnad, jag känner mig hemma, trygg och lycklig. Vi har ett underbart och vacker hem.
Jag mår alldeles prima, som en Souldansande ballerina… nu blir det kvällsmeditation ♥