Livets mening
Meningen med livet
Vad vore det för mening med att leva om vi inte njuter av det – L I V E T. Jag glömmer förhoppningsvis aldrig insikten som integrerades i mig under en vistelse i Indien. Bara så där efter dagar i meditation och närvaro så visste jag: vi är här för att njuta.
Vi är spirituella väsen (själar) som har valt att leva i dessa fysiska kroppar av den enkla anledningen att som mänskliga kroppar har vi förmågan att smaka, dofta, känna, tänka, se och höra. Som människor kan vi omfamna våra barn, utforska världen, skratta så magen krampar. Vi kan också uppleva kärleken genom sorgen och smaka saltet av våra tårar. Vi äter, sjunger, springer, badar, dansar. Vi upplever spänning och frid. Och vi gör det tillsammans. Tillsammans är vi här för att njuta av att vara människor. Tillsammans. Både med varandra, djuren och naturen.
Jag har ännu inte lyckats lista ut varför jag försöker hålla så hårt i tömmarna på livets hjul. Vad är det jag fruktar? När allt är givet till mig och allt är omhändertaget, från första andetag till det sista. Hur kommer det sig att jag tror att jag måste prestera något innan det är min tur att L E V A och N J U T A med er andra.
Något är jag rädd för som gör att jag så krampaktigt vill ha kontrollen. Jag vill ha både garantier och försäkringar tecknade innan jag vågar tassa ut på den oupptäckta stigen. Livets stig som ligger öppen och välkomnande av frukter som jag som människa har kommit för att ta del av. Äta av. Njuta av.
Livet är nu, det är här. Det är för mig. Hur jag lever det är mitt val, jag kan leva som att allting är ett mirakel eller inga mirakler existerar. Det är upp till mig. Och om jag verkligen vill se att livet är ett mirakel så behöver jag inse att det miraklet även inkluderar mig.