Lyssna till barnen
I höstas när vi var på semester i solen och skulle ha det mysigt och skönt tillsammans. Så började semestern med att jag och Oscar hamnade i gräl flera gånger per dag. Det var givetvis påfrestande för oss båda. Och det kändes verkligen som vi triggade igång varandras sämre sidor – snacka om spegelbild!
En kväll efter minidisco började vi gräla igen. Vi var båda trötta och grälet slutade i gråt för oss båda. Oscar låg i sängen och grät. Jag kände mig totalt misslyckad som mamma. Misslyckad eftersom jag inte kunde hantera mina känslor. Och misslyckad eftersom jag inte hittade någon lösning att nå fram till honom. Misslyckad eftersom mitt barn var ledset.
Jag gick och la mig brevid honom, han låg med ryggen till. Jag grät och sa att jag älskar honom och vill att vi skall vara snälla mot varandra och ha roligt tillsammans. Och så frågade jag vad han vill att jag skall göra för att han skall må bra.
Jag vill att du skall lyssna på mig, sa han.
Den kvällen, det samtalet var jätteviktigt för vår relation. Och nu ser jag att det samtalet har gjort att vi är mycket närmare varandra än tidigare. Vi gosar och myser mer. Lillasyster Maya försöker reta Oscar och säger att han är en mammagris, men retningen når liksom inte fram. Han är en stolt mammagris!
En fråga – fick ett ärligt svar – som gav den självklara lösningen, dvs närvaro och lyssnade.