Min mage
Det var en klient som jag coachade som sa att hon har komplex för sin mage och inte gärna vill ha bikini på sig, ovanför ärret där hon fått sitt kejsarsnitt blev det liksom en bula som hängde över ärret. Och jag sa, så är det för mig med och visade mitt ärr och min mycket större ”bula” (eller muffins som en vän kallar det) som hänger över ärret efter mina två kejsarsnitt. Och då slog det mig att jag inte har komplex för magen nå längre, inte alls.
Och jag kan inte förstå att jag önskat en magruta-mage, för ärligt talat så tycker jag inte det skulle vara klädsamt till min kropp, jag gillar egentligen det mjuka och sensuella och jag tycker faktiskt min mage är härlig numer (så kände jag inte nyss men något har skiftat).
Och just det där med magen har varit viktigt för mig, inte ur utseende synpunkt utan för att när jag utövar yoga så är jag väldigt medveten och närvarande i min kropp, jag känner den verkligen, men just magen har jag inte fått kontakt med, det har varit som en tom ihålig känsla – ingen kontakt, ingen hemma liksom. Och det har förbryllat mig, jag vill ju ha kontakt med min mage och mitt tredje chakra, så jag har jobbat aktivt med andningsövningar för att stärka relationen med magen. Jag har också låtit en vän sy en bredare vetekudde i gult (chakrafärgen för magen) som jag värmt och lagt om magen på kvällen. Men tomhetskänslan har bestått.
Men så idag när jag låg och kände mig FAB i min bikini så strök jag över min mage och kände bara kärlek. Bara kärlek. Och jag såg hur vacker och fin den är. Den är såååå fin. Och nu när jag skriver blir jag berörd …. det kommer tårar… jag känner äntligen att vi hör samman, jag och min mage, jag känner vår vänskap. Jag känner vår kärlek till varann.
