Min sorg

Sorgen greppade tag i mig. Den håller sitt grepp. Jag stannar så gott jag förmår med det som känns. Vill inte fly, alltså aktivera mig ur den. Jag låter den vara. Jag respekterar sorgen. Den behöver sin tid, och min närvaro. Jag hedrar den genom att ge den hela mig, mina tankar och känslor. Jag stillar kroppen och låter den få uppleva. Sorgen är en del av livet. Den är vacker på så många sätt. Jag vill lära känna den, när jag möter den så möter jag mig själv. När jag känner den så känner jag mig – och dig. Ingen av oss går genom livet utan sorg. Det går inte att leva utan sorg, det är att beröva sig en del av livet. Men genom att tillåta den vara den del i mig så lever jag – jag lever.

 

4 kommentarer till “Min sorg

  1. Sofia Savita Norgren Post author

    Hej Jessica

    Det är svårt för mig att besvara så här. Mitt råd är att söka någon att prata med, en terapeut, kurator, vän …
    Att få stöd är viktigt.

    Med värme
    Savita

  2. jessica

    Hej just nu är mitt tillvaro full av skräck rädsla och frusna känslor…Vad gör jag ? ska jag uttrycka dem?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *