Mirakel

2012-03-29

Förra sommaren avslutade vi vår småbarnstid och rensade bort våra babysaker och gav bort våra cykelbarnstolar till min brorsdotter. Tror inte det hann gå mer än 1-2 månader efter att vi avslutat det kapitlet så uppenbarade sig Ängeln Izabelle över oss och vi var med smått igen.

Det är oftast så för mig i livet, att när jag avslutar något gammalt och stänger en dörr, så öppnas en ny lätt och ansträngningslöst. Istället för att stå där och slå in dörrar så nävarna blöder är det bättre att stänga någon annan och gå vidare. Det är då mirakel kan ske och dörrar man inte trodde fanns öppnas för en.

På tal om hur enkelt det kan vara. Vi gav ju bort de två cykelbarnstolar vi hade förra sommaren och nu annonserade jag till vänner på Facebook att vi gärna ville köpa oss två stycken. Då hör min brorsdotter av sig och säger att de hon fick av oss inte passade på deras cyklar och inom några timmar var de hemlevererade och Nogge kunde montera tillbaks dem igen. Med tanke på lätt och ansträngningslöst.

Helt ansträningslöst gick dock inte första cykelturen för mig och Izabelle idag när vi cyklade till Öppna Förskolan. Jag låtsas som att det beror på dåligt pumpade däck, en välfylld söt Buddha där bak och en massa grus på cykelvägarna …

Och så måste jag säga att jag är så väldans glad åt att min yogaretreat är fylld till näst sista enkelrummet. Vi är nu ett ljuvligt gäng som fyller de två flyglarna på Biskops Arnö i maj.

Tack Gud för att Du öppnat de dörrarna för mig ♥