Mitt värde
Vet inte när vi firade höstlov hela familjen sist (kanske vi aldrig gjort), men det var väl detsamma, nu är nu och nu firar vi höstlov tillsammans. Hemma på Solduva blir äntligen en golvreklamation gjord och golvet vi la in 2011 byts ut mot nytt. Så vi tillbringar några dagar i Örebro, bor på hotell och har det gott. Idag har vi lekt oss svettiga på Lek & Buslandet, det var verkligen superskoj där… för oss alla. Och på eftermiddagen gick vi kuslig Spökvandring på Slottet. Maya var ängslig inför besöket och sa, ”tänk om vi blir inlåsta”. Och precis när gruppen äntrat fängelsehålan så slinter en äldre dam i trappen och slår sig i huvudet. Och där i fängelsehålan fick vi stanna, instängda, tills ambulansen kommit och lyckats bära upp henne.
Jag tänker ofta på att det blir som vi önskar (eller tänker) och Maya är en magnet – en attraktionstalang. Givetvis har hon attraherat det enda familjerummet på hotellet med våningssäng till barnen, precis som hon önskat. Och idag när hon skulle gripa mjukisdjur i sådan där automat på leklandet så krånglade automaten, den gick inte igång, men ut ramlade 15 kronor. Och när personalen lagat maskinen så stoppade de i 20 kronor åt henne, som plåster på väntetiden, och vid första försöket så griper hon tag i två mjukisdjur på ett grepp.
Har avslutat dagen med OM (Oneness Mediation) och ställde inledningsvis frågan till Julia Desmond’s Question & Answer (frågor & svar) om böner. ”Jag har en känsla av att jag är självisk och mina böner bör vara mer hjärtöppna och med fokus på vad jag kan ge… istället för att få. Hur ser du på böner och kan du ge något råd?”
Och Julia svarade att det är ett gammalt kollektivt tankesätt, kanske ifrån religioner eller ett arv ifrån generationer att man är självisk då man ber om vad man själv önskar sig. Så hon bad mig att under kvällens OM be att få denna prägling transformerad, och sa att det kommer att vara så att den försvinner helt eller är kvar men utan laddning. Och det jag kan göra tills den gör sig ”opräglad” är att stanna och betrakta och uppleva det som är.
Hon uppmuntrade oss att be för allt vi önskar oss, mat, hem, hälsa, vänner, relationer, kärlek… och jag förstår att min prägling hör ihop med mitt tankesätt om mig själv. Att jag längst där inne i mig själv inte har höga tankar om mig, tvärtom så förminskar och förtrycker jag mig själv. Det är inget lätt att släppa taget om, men jag tränar – att se mitt eget värde. För hur generös Gud än är, och jag vet att Gud är generös, givmild och storslagen, så har det ingen som helst betydelse för mig innan jag inser mitt eget värde – jag kan inte ta emot Guds gåvor till fullo förrens jag slappnar av, lyfter blicken och öppnar famnen och stolt säger tack. Och inom mig tänker, att det är jag minsann värd. Jag är värd, inte värdefull… jag är värd.