Tack för att du delar med dig om ”ditt” medberoende. Har precis smärtsamt insett hur medberoende jag är till pappan till mitt barn. Så svårt och jag pendlar fram och tillbaka i mina känslor då han sårar mig svårt och i andra stunder när jag är i harmoni med mig själv och allt som är så ser och känner jag bara kärlek i honom, för honom och alla andra. Svårt att pendla mellan båda dessa motsatser och mitt i allt detta skuldkänslor över att dottern står mitt i allt detta. Tack igen!