Observatör
Njuter av så mycket just nu….
Vintern är ju alldeles bedårande vacker. Jag brukar inte gilla vintern, jag är en vår och sommarmänniska. Är och är, har föredragit det förr om åren i allafall. Men nu är det ju helt magiskt ute, med alla puderlätta stora snöflingor som sakta silar ner från himlen. Och kylan som somliga klagar på har jag inget problem med alls. Kan bero på att jag mest sitter inne med ljusen tända framför min brasa och kurar i och för sig, men det känns annorlunda. Kylan tränger sig inte på. Den bara är och jag iakttar den utan att den kommer in, iakttar på avstånd liksom.
Vissa stunder känner jag mig som en Yogi. Eller Yogini som den kvinnliga benämningen är. Jag börjar allt mer leva som en Yogi (jag föredrar Yogi istället för Yogini iallafall). Yogan växer till liv inom mig mer och mer. Och det handlar inte om att jag utövar just nå mer asanas. Nej, det handlar om livsstilen, tanken, medvetenheten och varandet. Det är någonting större som är på väg att utvecklas inom mig. Jag växer på insidan. Det är stort. Det är magiskt. Och jag märker att jag drar mig undan omvärlden än lite mer. Jag vill iaktta min egen process, det är så spännande att vara observatör till mig själv. Och i denna nyfikna observation finna ut att jag kanske inte är den jag trott mig vara, jag kanske är någonting mer. En oupptäckt kontinent som nu uppenbarar sig.
