Offergrotta
Jag har svårt att finna den mentala balansen jag är van vid att ha. Vissa stunder känner jag mig fylld och balanserad, men många gånger dalar jag ner i det negativia träsket. Det är svårt för mig att acceptera dessa tankar då jag är så van vid att oftast de positiva tar plats.
När jag är negativ letar jag orsaker till att mitt sinne är nedtyngt. Jag försöker vingligt luta mig mot, att det är sorgen över att komma hem, fullmånen som påverkar mig, sockret jag äter, stressen som håller mig fången….
När jag väljer (för jag vet ju såklart att jag kan välja att kliva ur min offergrotta) att tänka positivt så finner jag andra lösningar på vägen ur det resurslösa tillståndet, då tar jag mig en promenad eller sätter mig och mediterar, eller som när jag ska sova och neggotankarna hopar sig så väpnar jag mig med tacksamhet. Jag börjar med det närmaste, tacksam över min säng, mitt hus, min man, mina barn…
Och jag är oerhört tacksam över att Yogan infinner sig mycket mer i mitt liv nästa vecka. Och precis just nu är jag tacksam över att månen lyser upp min morgonpromenad.