Olika skam
Kanske är det så att det finns olika sorters skam, iallafall känns det så för mig att skammen verkar på flera fronter. Nu när jag lär mig att älska mig själv och min kropp så upptäcker jag detta om min skam.
Kroppsskam
Jag har burit skam över hur min kropp ser ut, inte bara relaterat till vikt utan det kan vara allt möjligt genom åren hår, ben, mage … vad som. Beror liksom på vilket humör jag vaknat på och vilka trender som råder. Ofta hittat något som önskas förbättras.
Det är där det största skiftet skett den här sommaren, nu är den skammen så gott som bortblåst och jag känner mig fin. Och finner glädje i att smycka mig själv med vackra kläder igen. Jag känner mig verkligen kroppsbelåten utan att ha behövt ändrat ett uns av hur min kropp ser ut.
Matskam
Lite svårare har det varit med skammen kring det jag äter. Och att viss mat tycks fri från skam och annan verkar fullproppad med skam. Äta rätt-äta fel. Där är jag inte hemma än, tankarna gnager fortfarande om vad som är okey och inte. Jag hör rätt-och-fel-tankarna … men jag äter ändå det jag vill och när jag vill. Och det känns som en öppning, en frihet.
Det bästa dock är att jag inte bär lika mycket rädsla för kosten. Men skammen den dröjer sig kvar. Och jag tänker att mina blogginlägg inte ska handla om vad som är nyttigt (eller onyttigt) att äta. För jag vill inte spä på skammen mer och jag tror inte min lösning ligger i kosten – när jag lär mig älska mig själv.
Personlighetsskam
Troligtvis den mest inpräntade skammen jag bär, den som säger mig att jag är fel. Jag är dålig. Jag är för mycket si, för lite så … jag vill skriva om allt min skam säger mig att jag gör fel. Är fel. Men till och med orden om mig själv ger mig skam. Fast jag vet att de inte är sanna, de är bara gamla hjärnspöken som råkat gömma sig kvar.
Skammen över mig själv och min personlighet den vill jag verkligen läka. Och jag tror att den läkningen är nyckeln till min självkärlek. Och jag vill kunna känna som jag känner till kroppen, att jag känner mig belåten i min personlighet – utan att ändrat ett uns av mig själv och den jag är.