Övervikt = skydd
Det var länge jag såg övervikt som något jag måste bekämpa, springa av mig i elljusspåret eller hantera med periodisk fasta. Och när jag såg övervikt som ett hot mot mig själv, mitt välmående och mina mål så skapades en fientlighet till den egna kroppen – hur kunde den svika mig så?! Jag ville ju vara vacker och njuta av min kropp och mitt liv. Kroppen var alltså emot mig, maten likaså och min egen lathet förstörde för mig.
Men så läste jag texter av förebilder och författare som Louise L Hay och Lise Bourbeau och de skrev att övervikt var lika med skydd. Och jag såg tillbaka i livet när övervikten började krypa upp på mig och insåg att det var år då jag genomgick (genomled) mycket smärta. Det var den tiden min mamma dog och det krisade hemma och livet tycktes hårt även utanför.
Det var precis då något förändrades, jag som varit vegetarian några år beställde plötsligt en kebabtallrik, köpte cola light och började äta godis igen. Och ju mer jag föll ur mina egenkonstruerade ”hälsoplaner”, ju mer dömde jag mig själv och ju mer led jag, både av allt som pågick runt omkring mig men också av att jag tyckte jag själv och kroppen svek mig.
När jag istället tänker på övervikt som skydd, så förstår jag mycket väl varför kroppen byggde bo runt omkring mig. Det var av ren välvilja, den visste mer än jag vilket lidande jag upplevde, den förstod min utsatthet och förstod min känsla av att vara vilsen och ensam. Den gav mig skydd. Den höll mig, den boade om mig och ville säga att jag håller dig, jag är med dig, jag tar hand om dig och överger dig aldrig.
Kroppen är en evig vän och jag blir ledsen när jag läser det jag nyss skrivit, för jag inser hur länge och hur mycket jag sett den som ett hot och min fiende – när den egentligen alltid varit min bästa vän. Och alltid haft goda intentioner och velat mig så väl.
Och jag uttalar en ny affirmation;
I am protected by spirit
not by weight.