Periodare
Klockan strax efter 23.00 när jag tänder ljus och sätter mig vid datorn. Grabbarna åkte givetvis för att stötta Leksand och vi tjejer hamnade trots egentligt ointresse framför teven och följde dramatiken.
Nu när huset tystnat och jag sitter här så griper en längtan tag i mig att be och meditera. Trots att de 12-stegen manar till att göra det dagligen så slarvar jag med detta. Och för mig som älskar både bön och meditation så borde det vara en peace of cake att göra det till en daglig vana. Men icke.
Jag undrar om jag inte helt enkelt är en periodare. Det verkar inte bättre även om jag önskar att det vore det. Min disciplin har sina brister. Det är lika med Yogan, jag är ingen ”äkta” Yogi som rullar ut mattan var gryning för ett 90 min pass. De få gånger jag Yogat i min ensamhet så har det blivit tafatt och avslutat efter minuter av otålighet.
Min disciplin med Yogan är mina klasser och grupperna. Genom att ge Yogan till andra så erhåller jag den själv, en kompott av givande och själviskhet helt enkelt.
Kanske är det så jag ska göra med meditationen tänker jag, göra det till en vana genom att göra det med andra. Det går ju att förenas i så mycket härligt via nätet. Why not?!
Nu ska jag i alla fall logga ut för inom spirar längtan till meditation och bön, här och nu i den tysta natten.
