Sällskap av barn
Det blir inte alltid som man tänkt. Min plan med tid och närvaro med barnen spretade isär lite grann. Efter Oscars fotbollsmatch på lördagsmorgonen så försvann han iväg till kompisar och blev kvar både på lunch och middag, och till kvällen hade de kommit på att de skulle ha fest så de hade party en hel skrälldus med barn. Maya ville såklart också vara med på fest, så henne cyklade jag dit med. Så blev det med det. Hur som, glada (och sängfärdiga) var de dock när de kom hem.
Själv hade jag sällskap av både Izabelle och grannpojken i trädgården. Vi krattade och gjorde fint. Vi hade så trevliga samtal han (grannpojken) och jag, det sa liksom klick. Så vi bestämda att jag skulle få köpa honom. Tio kronor var lagom tyckte han själv, så han sprang iväg med en slant till sin pappa och så var köpet klart. Fast han ville förstås kolla med mamma först också, kanske hon ville ha hundra kronor. Och jag sa att jag ville prata med Oscar för han var ju inte hemma, Maya och Izabelle var med på köpet även om Maya suckade över att få två bröder. Jag sa att det kan ju vara bra att sova några nätter på saken också när man tar så stora beslut i livet. Det går nog bra för mig iallafall, sa han 😉
Åh, vad barnen är ljuvliga! Det är allt ett äventyr att möta dem i samtal och umgänge, spelar liksom inte någon roll om de är ens egna eller andras guldklimpar – de förgyller livet för oss alla.