Sätta Gud först
Vad innebär det egentligen rent praktiskt att sätta gud först…..?
Jag gick med känslan av ett blogginlägg som bubblade inom mig, visste inte vilken form eller riktning det skulle ta, som jag oftast vet, men skrivivern låg där och var beredd. Men det var inte tid, vardagen hade sina bestyr, så jag stängde ner och beslöt mig för att skriva det senare. Efter bara en kort stund kom frågan; Vad innebär det egentligen rent praktiskt att sätta gud först…..? via ett meddelande på Facebook. Och när jag läste den så visste jag vad det var jag skulle blogga om nu ikväll – när tiden var kommen.
För mig är det att sätta Gud främst. Att jag släpper taget om att jag inte vet vad blogginlägget ska handla om, och inte skriver det förrens tiden uppenbarar sig och att när frågan ställs och jag känner engagemang (på tal om gårdagens inlägg) så bara vet jag.
Att sätta mig själv främst hade varit att tvinga fram ett blogginlägg utan intention och att skriva det när jag tänkt skriva det, trots att vardagen (läs: livet) ropade efter min uppmärksamhet på annat håll. Det hade varit att svara på meddelandet eller inte svara på det utan att förstå det större sammanhanget.
För mig är att sätta Gud främst att sätta Livet främst. Gud hohoar inte ner från något moln, Gud talar genom personen som skrev meddelandet. Gud är vardagen, livet som pockar på. Gud är någon som ber om hjälp. Gud är hjälpen som kommer genom någon när jag behöver den.
Till exempel med mitt arbete, jag märker på energin när jag ska ligga lågt och när jag ska slå upp seglen och färdas av vinden. Förr hade jag en tanke om att jag alltid skulle ha vind i seglen men nu förstår jag att Gud ger mig återhämtning och andrum ibland. Och som i ett andetag så slår vinden om och jag seglar mot annan riktning.
Det märks så väl på yogan, för 3 år sedan var intresset svalt. Då var det meningen att jag skulle släppa taget om Yogan och vara mamma, nybliven mamma till Izabelle. Nu är min Yoga verkligen i ropet, jag får förfrågningar om Yoga från alla möjliga olika håll. Yogan tar mig verkligen på en resa, just nu med vind i seglen.
Det som är lätt är rätt. För mig är det inte lätt att skriva klart böckerna… ännu. Jag bara vet att de kommer bli utgivna en dag. Jag vet det, för det har Gud sagt till mig – med en känsla inom mig. Men det lätta är fortfarande för mig att skriva blogginlägg, det flödar lätt från dag till dag. Utan en enda tanke om morgondagen skriver jag om vad som pockar på idag.
Jag har varit expert på att framtidssia. Som den coach jag var så trodde jag mycket på att jag kunde styra min framtid. Det tror jag i och för sig fortfarande, jag tror på attraktionslagen. Men det som verkligen stimulerar mig i tanken är att öppna mig och ta emot Livet, så som det kommer till mig. Till skillnad från så som jag försökt tänka ut det.
Min attraktion är att Gud (Livet) vill mig väl, allt som sker är det allra bästa, allt har en mening. Jag vet att Gud älskar mig och vill se mig må bra. Stråla! Leva! Älska! Skratta! Det har jag full tillit till. Jag vet att det är så, och inte bara för mig utan även för Dig.
Så därför känns det oerhört skönt att släppa taget och låta Livet forma sig som Gud vill. Släppa taget och låta jobben komma i den utsträckning som de ska, eller inte ska. Släppa taget om vad jag ska skriva och bara skriva det som kommer till mig. Släppa taget om hur jag ska läka mig själv och istället invänta läkningen som sker… som Gud ger.
Så för mig innebär att sätta Gud först att ställa mig själv bakom. Att jag kliver bak ett snäpp i kön och låter Gud ta första platsen. Att jag lämnar över rodret, seglen och riktningen till Gud.
Det betyder inte att jag lägger mig på soffan och drar något unket över mig. Tvärtom betyder det att jag står lite på tå där i dörren och kikar ner mot gatan, kikar efter vad som Gud kommer med idag. Och det betyder att jag säger Ja till Guds plan, oavsett om seglen hissas ned eller vi kryssar fram över öppet hav.